Sinkadus nr 28 (december 1990)
Omslag
Ännu ett misslyckande av Thomas Feiner. zOMG! Ja, Mutant 2089 hade en unik visuell stil men jag kan inte förmå mig tycka att den är snygg. Sorry. Nu tror jag för övrigt att jag är färdigdissad på just Mutant-omslagsfronten. Tror.
Ledare
Järnridån har fallit och Olle Sahlin undrar vilken grupp som kommer att ta över rollen som ärkeskurk i Hollywoodfilmer. Colombianska knarksyndikat eller vita sydafrikaner kanske? Monster, megakorporationer eller mutanter? Nej, Olle, det blev tyvärr araber … Vilket får mig att fundera över om den muslimska världen över huvud taget betraktades som ett hot innan 9/11.
Johan Sjöberg verkar ha tyckt det, om man ska tro Hittepou, men i övrigt tycker jag inte att i alla fall Äventyrsspels produkter ger tecken på någon islamofobi.
Arkivet
”Imperium Iorpagnum” är Anders Blixts Romarriket-goes-Ereb-artikel. Imperiet, som av moderna Erebiter kallas Jorpagna, är Romarriket plus magiska vapen och ankor. I vanlig Blixt-anda så är det en nästan vanvettigt ambitiös artikel – en helt ny kampanjvärld insprängd på åtta sidor. Historia, litterär tradition, militärens organisation, samhällsstruktur. Eventuellt hade man önskat lite mer tips om att spela i Jorpagna (låter inte det som en tillverkare av gräsklippare, förresten?). Kampanjidéerna är lite väl skissartade för att kallas annat än just idéer.
Sen kan man fråga sig om Ereb verkligen behövde en Rom-pastisch. Det känns så jäkla tröttsamt, gjort och etnocentriskt att varenda fantasyvärld måste ha ett ”Rom”. Vad är det för fel med låta den uråldiga fallna civilisationen vara baserad på det Osmanska riket? Eller aztekerna? Eller varför inte Egypten eller Ghanariket?
Var det något Ereb inte behövde så var det ytterligare en ”FantasyEuropa”-flagga.
Hemmafronten
Monsterboxen släpps lagom till jul. Det var typ det största som hänt i mitt liv … även om det dröjde till den efterföljande sommaren innan jag köpte boxen på Hobbyhuset i Uppsala. De flesta av mina rollspel köpte jag däremot på leksaksaffären i Jakobsbergs centrum, Lekbiten i Märsta och, senare, på Spel & Sånt på Torsgatan i Stockholm.
Nåväl. Monsterboxen är fortfarande en jävligt bra produkt i sin genre. Den samlade ju i alla fall ihop flera av monstren från min lista över de 10 coolaste rollspelsmonstren.
Vad mer? 1991 kommer ”Rollspel X” att släppas. ”Det är inte fantasy, det är inte science fiction och det handlar inte om hästar”. Kult och rollspelsdöden är på väg!
Övriga artiklar
”Pest!” är en artikel om ni kan gissa vad. Henrik Strandberg skrev.
Fy fan, jag hatar denna artikel. Inte för att den är dålig, nej den är för bra. Den ger lättpåverkade spelledare alldeles för stor motivation till att smitta rollspersoner med grönpest och skrevsvamp och allt vad det kan vara. Veckorna efter detta nummer dog väldigt många rollpersoner pestdöden i min spelgrupp. Damn you, Strandberg!
Vad är egentligen syftet med en sån här artikel? Att smitta rollpersoner med pest är ju bara tråkigt, för … jadu, pest dödar och det är inte mycket man kan göra åt det. Och att förlägga äventyr i pestsmittade områden är ju bara tråkigt och dramaturgiskt värdelöst om ingen blir pestsmittad. Vilket får mig att kategorisera ”Pest!” som ännu en feltänkt mycket-information-är-bra-artikel.
”Cabed Angeren: en äventyrsplats till Sagan om Ringen” är exakt vad det låter som. Fredrik Ström beskriver en gruvby som på något sätt hemsöks av spöken. ”Spöken kan i vissa avseenden säga varas den mest skrämmande sortens odöda i Midgård. Deras kroppar har ingen som helst fysisk beståndsdel, utan består helt och hållet av energi.” Hur kommer det sig att jag aldrig riktigt pallar att läsa igenom en hel Sinkanartikel om SRR?
Därefter är det premiär för ett soloäventyr i Sinkadus. ”Vit snö” heter det och är skrivet av Björn Fängstam. Tanken är att det ska vara lite småroligt, uppdraget är att hjälpa tomten att hitta hans snodda julklappar, men roligt blir det aldrig. Möjligtvis lite studentikost. Exakt som man kan förvänta sig ett soloäventyr med jultema.
Eftersom Monsterboxen ges ut ungefär samtidigt som det här numret, finns det givitvis med ett par monster.
- Dé Tengil är någon sorts kustlevande folk med jävligt hög PSY (4T6+3) och STO (2T6+12).
- Slukaren i mörkret är en ”fasansfull demonvarelse” som i stort sett bara består av en enorm mun.
- Kungspegas är en enhörning med vingar som kan bota alla sjukdomar.
Man fattar varför dessa varelser inte kom med i boxen, om man säger så. På samma vis som man ofta fattar varför bortklippta scener i extramaterialet på en dvd blir just bortklippta.
VAD ÄR DÉ TENGIL ENS FÖR NAMN?
Insändare
Daniel Bernoffs rollspel-är-finkultur-insändare från nr 27 stöter på patrull. Johannes B Johansson anser att folk spelar rollspel för att det är kul, inte för att de vill uppleva katharsis eller dylikt. Jag skulle vilja säga att han har rätt.
Signaturen ”Tycker någon på SKPK (Skånska kropsspoängkulten)” är rolig:
Jag höll på att tappa hakan när jag upptäckte att magiskolan Nudism inte finns med i Magiboxen! Hur ska vara magiker kunna överleva utan STRIPPA VARELSE, LINDA AV MUMIE, FJÄRRPLOCKA ANKA eller MASSNUDISM?
Fjärrplocka anka… fantastiskt!
Äventyr
”Tune in, turn on, burn out” av Marcus Thorell. Mutant. En ny drog (C60 Myatin) sprids på stadens gator. Rollpersonerna är agenter för drogpolisen som ska ta reda på var drogen tillverkas. Äventyret går till som så att rollpersonerna knallar runt och frågar folk på gatan tills dess att SL känner för att ge dem några ledtrådar. Hela kalaset avslutas med en SVOT-attack på drogfabriken. Pang pang. Snark.
Vad är det för fel på äventyrskonstruktörer som gör rollpersonernas medverkan onödig? I det här scenariot spelar det ingen roll vad rollpersonerna gör, för de kommer ändå aldrig komma vidare i äventyret förrän spelledaren ger dem nästa bit skriptad info.
F.ö. finns det två rubriker som heter ”Äventyret börjar”. Och den enda kvinnliga spelledarpersonen har KAR 18.
Reklam
Hoppsan! En ny annons:
Det var tider det. Eye of the beholder … Monkey Island … har det gjort några bättre spel sedan dess? Tveksamt. Tunnels & trolls lirade jag aldrig.
När såg man för övrigt en annons för Amiga- eller Atari-spel senast? Eller C64? Fina grejer.
Illustrationer
Det börjar se ljusare ut! Till skillnad från de senaste numren innehåller nr 28 faktiskt en hel del illustrationer, varav de flesta till Mutant-äventyret. Bättre tider på ingång?
Omdöme
Det här är ett ganska spretigt nummer utan någon egentlig riktning eller tema. En typiskt Sinkadus alltså. Nackdelen är att i alla fall jag får intrycket av att redaktionen bara slängde in artiklar i den takt de fick in dem. Fördelen är att det nästan alltid finns någon intressant att läsa, oavsett vad man gillar.
Det här omslaget måste även jag tillstå är fantastiskt tråkigt, men jag gillar ändå killen i förgrunden…
Annars är det väl bara att i vanlig ordning konstatera att Ereb är ett ogenomtänkt hopkok av precis vadsomhelst som föll någon in. Lapptäcke, and not in a good way.
Pestartikeln verkar ball och Johannes B Johansson får väl spela rollspel av vilken jäkla anledning som helst så länge han inte gör anspråk på att berätta varför andra människor spelar rollspel, för då snackar han nämligen strunt. Sant då, sant idag.
öh, hade jag nåt mer att inte hålla med om den här gången? Tror inte det. Lite roligt att du tycker att det är bra att det kommit mer Mutantillustrationer, med tanke på vad du verkar tycka om det spelets bilder…
När det gäller annonsen och Monkey Island så släpptes det faktiskt i dagarna en ”special edition” på detta klassiska äventyr.
http://www.lucasarts.com/games/monkeyisland/
Började spela det i dag. Fantastiskt. Nostalgi och det är fortfarande genuint bra.
Skojigt att LucasArt låg 20 år före med piratmemen.
Det är möjligt att Ereb hade varit roligare utan så många uppenbara Europa-referenser (själv har jag alltid lockats mer av orientalisk/arabisk fantasy), men med tanke på att det började som ett uttalat fantasy-Europa och att sedan Erik Granström slog fast pseudo-Europa-strukturen, om än inte så flagrant som i den famösa Ereb-kartan i nr. 10, så ser jag det nästan som Äventyrsspels förbannade skyldighet att beskriva sitt pseudo-Rom. Eftersom varenda kampanjmodul som gavs ut refererade till Jorpagna – denna Erebs civilisations vagga – så behövdes artikeln. Synd bara att rest-Jorpagna aldrig beskrevs – jag var alltid nyfiken på vad det sentida Jorpagna var för ett land. Ganska obetydligt, antar jag, eftersom det inte lyckades sätta några spår i någon av kampanjmodulerna.
Äeh, jag håller inte med. Hur roligt är ekvationen ”Feodalrike därför Riddare därför Kyrka därför Rom” jämfört med ekvationen ”Feodalrike trots det sjörövarkaptener trots det ziggurat-tempel trots det Incarike”.
Och det räcker med några avvikelser från inspirationskällorna för att det skall bli lite roligare och mer spännande. Jfr Trakorien
Jo, men för att skriva en sådan artikel skulle man ju behöva göra sig av med hela Ereb först. Jorpagna-artikeln var en konsekvens av hur Ereb och dess förhistoria redan såg ut sedan flera år och en lång rad av produkter. En ”feodalrike trots det sjörövarkaptener trots det ziggurat-tempel trots det Incarike”-artikel hade inte hängt ihop över huvud taget med resten av kampanjvärlden. (Trakorien är för övrigt ett lappverk i Ereb-klass, med pseudomedeltida feodalriken sida vid sida med renässansstater. Skillnaden är att Trakorien bara haft en enda författare vilket gjort att lappverket har intern dynamik och viss intern konsekvens, till skillnad från mycket av resten av Ereb där varje skribent suttit på sin kammare och författat ett verk utan kontakt med omvärlden.)
Visst, mitt exempel är lite grovt, och man måste ta hänsyn till tidigare texter och koncept. Fast man kunde ändå ha inspirerats mer av tematiskt närliggande samhällsbildningar: Selukiderriket, Bysans, Ottomanska riket eller kanske USA. Eller för den delen sådana som inte har någon tydlig koppling, men där man kan blanda och stuva om något som fortfarande har vissa gemensamma nämnare.
Bara en sådan sak som att beskriva det som ett sjöimperium t.ex.. Eller att modellera dess härskare efter de ptolemaiska kungarna.
Ja, Nya Mutant var ett rollspel som det var väldigt svårt att få någon styr på, och som även de officiella äventyrskonstruktörerna verkade ha svårt att skapa spelbara äventyr till. Eftersom vi var ett gäng vapenfixerade killar i tonåren så tog vi förstås till oss Nya Mutant när det kom, men vad jag minns så spårade nästan alla äventyr ut i kaosartad våldsanvändning. Och ganska snart så började vi tycka att den extremt hårdkokta macho-stämning som genomsyrade äventyr och Sinkadusmaterial var lite… töntig. Jag kommer ihåg ett rätt elakt brev som jag och min SL-kollega skickade till Äventyrsspel, fullt med ironiska frågor av typen: ”Är Mervyn Peak Street detsamma som Mörby Centrum?” Ganska snart hade vi lagt Nya Mutant på hyllan och återvänt till ”gamla” Mutant.
Hmm, insåg att jag missat förra Sinkan-måndagen, men så är det på somrarna… minns att jag tyckte Jorpanga var tråkigt -som sagt- det handlade bara om det som varit men inte det som var idag. Jag skulle vilja ha en karta av Jorpangan 612 eO. I min värld var det fyllt med småfurstendömen som bråkade. Jag hade tom lyckats få dit mina egna skapelser, Norl och Sarland som ständigt var i luven med varandra och angränsade (nästan) Berendien.
Som tidigare sagt -kortare och kortare…
Saarland ligger ju i västtyskland, men var ligger Norl?
Döpte du huvudstaden till Saarburg? Det är annars en mysig liten by på floden Saar där några polare till mig bodde innan de flyttade till luxemburg. Fast jag tror den ligger i Rheinland-Pfalz
För några veckor sen hittade jag Norl (någonstans, kan ha varit WH).
Det är en riktigt bra omslagillustration, ju. Helt rätt.
Monsterboxen ja. Personligen var denna en grym besvikelse. Köpte den aldrig och det är jag rätt glad för. Trista Ackegård-illustrationer och en hop av illa genomtänkta monster. Känns som monsterboxen var mer kvantitet än kvalitét. Man lyckades också förstöra Dödsängeln, det absolute coolaste som fanns i de gamla monsterböckerna… 1991 var verkligen inte ett bra år i mitt liv 🙂