Rädda rollspelen

I senaste numret av Fenix efterlyser redaktionen tips och tankar om hur rollspelshobbyn ska räddas. Jag antar att det med ”räddas” innebär att rekrytera nya spelare som köper speltillverkarnas produkter. Eftersom det är typ åttahundra år tills nästa Fenix kommer så tänkte jag föregripa diskussionen lite.

Räddas?

Det vi rollspelare först måste fråga oss är om hobbyn verkligen behöver räddas. Ja, det ges knappt ut några nya rollspel i Sverige och det är få personer som köper dem i ännu färre butiker, men är det verkligen ett hot mot hobbyn? Är det inte bara ett hot mot butiksägarnas och rollspelskonstruktörernas plånböcker? Jag tycker inte att antalet butikshyllmeter längre är ett mått på hur hälsosam en företeelse är; i dag är internet en betydligt viktigare arena för små hobbyer och specialintressen.

Och vem har förresten sagt att det ska vara möjligt att tjäna pengar på rollspel? Bara för att det (typ) fungerade under fem års tid på 80-talet, eller för att det (typ) funkar på större marknader som USA, så betyder det inte att det måste vara möjligt att tjäna pengar, eller ens gå jämt upp, i Sverige. Kanske borde vi istället satsa på att bli en sann creative commons-hobby där alla sprider sina verk gratis och där alla mixar och blandar hejvillt.

Redan finns det mängder av gratis material – rollspel, äventyr, – på nätet. Givetvis är det mesta skräp, men det finns även massor av bra saker. På Discordia håller till exempel Åsa Roos på med något hon kallar för ”20 000-tecken serien”. Det innebär hon skriver ett äventyr, 20 000 tecken långt, till var och ett av alla rollspel hon har hemma. Än så länge har hon betat av 12 stycken, bland annat Chock, CoC, Bortom, Alpha Omega och Babylon 5. Extremt ambitiöst, och en riktig välgärning för hobbyn som helhet.

Problemen

Men låt oss ändå anta att rollspelen måste räddas och att det innebär att fler person måste köpa rollspel, helst i en fysisk butik. Då är det första man måste göra att identifiera vad som är ”problemen” med rollspel, vad som hindrar folk från att flockas till spelborden. Jag tror att det är en kombination av faktorer: Rollspel är dyrt, kräver en stor tidsinvestering, funkar bara om man är flera stycken som, gärna, träffas fysisk, det är aldrig säkert att man får särskilt roligt, och – sist men inte minst – rollspel är töntigt.

Vi tar dem en och en.

Rollspel är dyrt. En sanning med modifikation – rollspelande kräver oftast en enda bok, men det kan bli hur dyrt som helst. Spelskaparna vill gärna att man inte bara köper en regelbok, utan gärna några äventyr, tilläggsregler, världsböcker, brandade tärningar, specialdesignade rollformulär och den nya utgåvan av samma spel. Gärna bör även dina kompisar köpa det också. Hela affärsmodellen är byggd på att rollspelare ska köpa nya böcker så fort de släpps, och hela hobbyn genomsyras av idén att ju fler produkter du köper, desto roligare kommer du att ha när du spelar. Många spel är konstruerade så att du kan ögra bättre rollpersoner om du köper nya böcker.

Det är givetvis lögn och påhitt att man kan köpa sig till en rolig spelomgång, men i alla fall jag har aldrig mött en aktiv rollspelare som bara äger grundreglerna till sitt favoritspel.

Rollspel tar tid. Till skillnad från nästan alla andra sorters spel kräver rollspel att minst en av spelarna lägger ner rejält mycket tid innan det ens går att börja spela. I andra spel kan det ta tid innan man blir skicklig, men vare sig det är WoW, schack eller poker så går det att sätta igång och lira minuter efter att man kommit hem från affären.

Flera indie-rollspel påstår sig vara möjliga att spela i princip direkt. Det är inte riktigt sant – ofta krävs att man spelat rollspel i minst 10 år för att man ska förstå dem.

Rollspel tar även tid att spela. Det är sällan de är meningsfullt att sätta sig kring köksbordet om man inte har minst fyra timmar aktivt spel inbokade. Det går att lira kortare sessioner, och det finns säkerligen spel som är gjorda för det, men jag har i alla fall aldrig lyckats få till en vettig spelomgång på mindre än fyra timmar.

Rollspel kräver vänner. Gärna vänner som bor nära dig och har lust att komma över. Rollspel är roligast när man spelar med sina kompisar i den fysiska världen. Skype, irc, forumspel … alla digitala rollspelsvarianter som går ut på att försöka simulera vanligt bordsspel finns bara därför att det ibland kan vara svårt att få ihop folk för att lira ”på riktigt”.

Det här är ett problem som oftast växer ju äldre man blir. Spelgänget skaffar familj, jobb, villa, påfåglar, gårdstädardagar, vävstolar, barn och allt vad det nu kan vara. Påsklov och höstlov och sportlov försvinner, poff, utan kompensation.

Rollspel är roligt – ibland. Indie-rollspelare snackar ibland om fenomenet ”20 minuter roligt på 4 timmar spelande” (eller några snarlika siffror). Helt enkelt att det väldigt ofta är väldigt mycket trist dödtid i förhållande till mängden roligt under en rollspelsomgång. Alla har vi väll suttit igenom äventyr så tråkiga att färgen flagnade i ens ögon?

Rollspel har den egenheten att man aldrig i förhand vet hur rolig, eller tråkig, en spelomgång kommer att vara. Är spelledaren förberedd? Spelar Ester fortfarande med den där kannibal-rollpersonen? Har någon sagt åt Åke att det inte är roligt när han ska sjunga sin bards egenhändigt komponerade operetter? Är folk på gott humör?

Det finns mängder av faktorer helt utanför ens kontroll som kan göra en spelomgång till succé, eller till fiasko. Problemet är att det går inte att veta på förhand. Spelar du Halo 3 vet du exakt vad du kommer att få, varje gång. Spelar du HOL har du inte en jävla aning.

Den här osäkerhetsfaktorn, som ofta beror på att spelgruppen inte snackat ihop sig ordentligt, är ett riktigt aber för hobbyn.

Rollspel är töntigt. Coola killar och tjejer spelar inte rollspel. Speciellt inte om de är över 15. Coola killar och tjejer super och har sex. Rollspel har aldrig – så vitt jag vet – varit coolt, häftigt, hippt, ballt, fresht eller kreddigt, och rollspelare anses ofta a priori vara nördar. Rollspelare är den nya tidens frimärkssamlade och amatörradioentusiaster; ett gäng kufar som sitter i källare och sysslar med något ingen annan bryr sig om.

Sammanfattning: Är det konstigt att det är svårt att värva nytt folk till en hobby som är ganska dyr, tar en jäkla massa tid och pusslande med scheman, betraktas som töntig och som dessutom inte ens är garanterat rolig? Nej. Nej, det är inte konstigt. Det konstiga är snarare varför folk spelar över huvud taget.

Vad kan vi göra?

Vill man locka nya spelare till den marginella företeelse som bordsrollspel ändå är så måste branschen bli bättre på några få saker. Den främsta av dessa är att tydligare förmedla vad som är rollspelens styrka: kreativiteten, friheten och det sociala.

Titta på vilken rollspelmakares hemsida om helst. Riotminds.se, wizards.com/dnd, coriolis.nu, mongoosepublishing.com eller vad du nu vill. Rollspelen lanseras nästan alltid på samma sätt som böcker eller datorspel.

Kolla på den här skärmdumpen från Dungeon & dragons hemsida. Den skulle lika gärna kunna snacka om något nytt addon till WoW. ”Build the best characters. Then level ‘em up.”

Eller den här. ”Instant death not guaranteed” låter som en tagline till en tortyrskräckfilm á la Hostel.

Och skulle jag råka surfa in på White Wolfs Mage the Awakening-sida så känns det mer som att läsa baksidan på en new ageig urban fantasy-bok än puffar för ett rollspel.

A demon is nothing but sin given will and power

A man who makes a deal with a demon is inviting that sin into him. It does more than consume him – it defines him. It wears him. It rots away at the core of his being. Demons can do it to places, too – whole cities, given the chance. They can alter the supernatural landscape.

Here, then, is the result of sin, hubris and impatience, and here is a chance to banish a demon back to Hell and right a great wrong – or to seize power. Which will the characters choose?

Inget av ovanstående exempel kan förklara för mig varför jag inte istället ska gå och hyra en film, läsa en bok eller spela ett datorspel. Förr kanske det funkade att slänga sig med ”vad kommer DU att välja?” men i dag så har rollspel inte monopol på interaktivitet. Är man bara ute efter spel som ger moraliska val så kan man lika gärna spela Mass effect.

Samma sak med de flesta andra säljargument som dyker upp i rollspelsreklam. En roman förmedlar troligen den där häftiga världen bättre än ett rollspel. Ett brädspel eller figurspel utmanar ditt taktiska sinne på ett långt mer finslipat sätt. En film på två timmar berättar en häftigare story än fyra timmar runt spelbordet. Och, som sagt, bra rollspel är rejält mycket bökigare att få till.

Eller har jag fel?

Jag är i alla fall övertygad om att rollspelsreklamen mer måste rikta in sig på de egenskaper rollspel har, som få andra hobbyer har. Jag nämnde dem ovan: kreativitet, frihet, umgänge.

Reklamen måste även synas. Rollspel måste synas. Här kommer kanske Sverok in i bilden. En bra idé är att kolla på hur andra omoderna och krympande hobbyer gör. När jag jobbade i Karlskrona brukade den lokala frimärkssamlarklubben ha utställningar i entrén till Ica Maxi, ofta tillsammans med traktens veteranmopedfanatiker. Detta ledde nästan alltid till en liten artikel i lokaltidningen, Blekinge läns tidning. Dessutom, när jag promenerade förbi frimärksnissarnas lokal på väg hem från jobbet rådde det inget tvivel att det som försiggick där var frimärksamling. Det hade plakat med kontaktinformation, bilder på frimärken etc.

Var syns rollspelhobbyn i dag? I butiker för de redan frälsta. På hemsidor bara rollspelare besöker. På konvent få utomstående anmäler sig till. Rollspel är en hemlig hobby, och det håller inte om man vill ha fler utövare/konsumenter/medlemmar. Rollspelarna måste komma ut ur källarna och synas på stan, för det enda sättet att hitta nytt folk är just att synas. Jag är ledsen, men det är den bistra sanningen.

Om man ser till internet så är svenskt rollspel en splittrad och intern grej. Det saknas en gemensam knutpunkt för alla rollspel och rollspelare istället för den kakafoni av forum, företagswebbplatser och bloggar som finns i dag. Svenskt rollspel är för litet för en sådan splittring, vilket man kan se på aktiviteten på många av forumen.

Jag önskar att Riotminds, Järnringen, Kaleidoskop och alla övriga rollspelskapare och -intressenter gick ihop och skapade en gemensam sajt, ett nav i rollspelssverige där man lätt och snabbt kan handla företagens rollspel, med ett väl fungerade, öppet forum, med ett rss-flöde från svenska rollspelsbloggar, med en hitta-butik-tjänst, med introduktioner till vad rollspel är, med en ”så här spelar du”-guide, med bra introäventyr på svenska, med gratisversioner av rollspel, med en ”vilket spel passar dig”-tjänst, samt med en ständig medvetenhet om vikten att trycka på hobbyns unika förtjänster.

För den enskilda rollspelaren handlar det också om att synas. Om folk i din omgivning vet att du spelar rollspel kan de bli nyfikna och, kanske, vilja vara med. När tog du med en jobbarkompis till spelbordet senast?

97 reaktioner till “Rädda rollspelen

  1. Diskussionen kommer av en artikel i Sveroks förbundstidning, Signaler, där hobbyn i princip dödförklaras. Det hade kanske varit helt okej, om inte Sveroks stadgar hade sagt följande:

    Förbundets syfte är att genom organiserad kultur- och fritidsverksamhet främja intresset för sällskapsspel som social verksamhet, med tonvikt på roll- och konfliktspel

    Fördundets syfte är att främja intresset för rollspel och förbundet självt går ut och säger ”rollspel är dött”. Det är bottenplåten för diskussionen.

    En annan sak som hör hemma i resonemanget bakom artikeln är också det faktum att ett projekt som avsåg att lyfta hobbyn i allmänhetens ögon fick ett omedelbart och blankt nej ifrån Sverok.

    Det är bakgrunden.

    Och vem har förresten sagt att det ska vara möjligt att tjäna pengar på rollspel?
    Ingen i Sverige vad jag vet. Inte ens mindre produktioner för den ”globala” marknaden tror jag är inriktade på att tjäna pengar. Det bästa man hoppas på är break even.

    jag tackar för övrigt för komplimangen om 20.000 teckenprojektet, men det projektet är bara genomförbart därför att jag för tillfället är arbetslös och hatar att gå sysslolös. Det är inte ett projekt jag hade kunnat göra om jag inte hade fritid att spendera på det. Det är kort sagt en anomali, och inte ett projekt som bör framhållas som ett bra exempel på vad som kan göras inom hobbyn. Anser jag i alla fall.

    Angående kommentaren om synbarhet – ja. jag håller med. Det var därför jag och en rad andra entusiaster alldeles nyligen lämnade in ett förslag till Sverok där Sverok genom att köpa annonsplats i ett rollspelsprojekt fick möjlighet att finansiera projektet. Svaret blev ”nej”. Min övertygelse är att Sverok (efter många, många nej från deras sida) helt enkelt inte är intresserade av att faktiskt stötta hobbyn på ett sådant sätt att den kan överleva även kommersiellt.

    I det svenska föreningslivet, och för den delen även i den svenska rollspelshobbyn, upplever jag att det finns en attiryd som säger att det är fult att tjäna pengar på sin hobby. Jag tror att det är där problemet ligger.

    Gilla

    1. Som ej medlem i Sverok undrar jag lite om bakgrunden till det projekt som enligt förslag skulle stöttas av Sverok via annonser. Var det ett helt ideellt projekt eller skulle resultatet säljas för pengar? Det är ju inte helt okomplicerat att stödja kommersiella verksamheter med skattemedel om jag säger så (för Sveroks pengar är väl mestadels statsbidrag?). Du skriver också att Sverok ”… inte är intresserade av att faktiskt stötta hobbyn på ett sådant sätt att den kan överleva också kommersiellt.” Öh, om en verksamhet behöver stöttas (med skattemedel) för att överleva så kan den ju de facto inte överleva kommersiellt. Jag tror vi måste bestämma oss för om vi med ”rollspelens överlevnad” menar rollspel som livkraftig (ideell) subkultur, eller som kommersiell bransch.

      Gilla

      1. Huruvida det är ett kommersiellt projekt är lite knepigt att svara på. Tanken var att det skulle säljas, ja. Trodde vi att vi skulle gå med vinst? Nej, absolut inte.

        Att Sverok köper annonser är inget kontroversiellt alls. Sverok annonserar i en mängd tidningar och i olika sammanhang som nog är att betrakta som likvärdiga med det projekt vi hade i åtanke, så det är inget konstigt.

        Problematiken med att ge ut en ny produkt är att det blir stora kostnader i ingångsläget. Det betyder att man måste ha en summa pengar att lägga på produktens tryck, reklam för produkten, distribution och så vidare. Det här kan lätt gå på ganska stora pengar. För vårt projekt handlade det om ca 800.000. Av den summan hade Sverok stått för 300.000, dels i form av inköp av produkten (och innan du säger något om det så har Sverok tidigare köpt exempelvis Viking och Från Atlantis till Blekinge för att dela ut till sina föreningsmedlemmar, så det är heller inget konstigt) och dels i form av annonser i produkten.

        Då kvarstår en utgift på 500.000 som vi förväntade oss att få igen på försäljning. Scenariot var i bästa fall ett break even case. I värsta fall skulle vi gå back 140.000.

        Syftet med projektet var att 1. göra rollspel synligt för en publik som annars inte hört talas om hobbyn 2. locka in nya spelare i hobbyn 3. pröva nya distributionskanaler som tidigare inte använts 4. göra en case study för påföljande projekt i samma anda och med liknande ambitioner.

        Det handlade alltså inte om att vi ville tjäna pengar. Det handlade om att vi ville sprida hobbyn till en bredare publik, och ge kommande konstruktörer ett case study att utgå ifrån.

        Jag vet inte om det svarar på din fråga. Det jag dock vet att projektet hade gjort var att få upp rollspel i allmänhetens blickfång igen.

        Gilla

      2. Hm… tja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ifrågasätter förstås inte era syften och uppsåt med just detta projekt (ingen vettig människa producerar väl rollspel för att tjäna grova pengar), men rent generellt blir jag ändå inte riktigt klok på vad det är som ska stödjas egentligen (ideellt föreningsliv eller en kommersiell bransch). Det du skriver om att Sverok tidigare har köpt upp bl.a. Viking och delat ut till föreningsmedlemmar tycker jag faktiskt låter lite konstigt. Vem fattade beslutet att just köpa upp Viking? På vilka grunder? Det är ju en sak att t.ex. ge distributionsstöd åt en ideell gratisprodukt, en annan att gynna en viss producent av produkter som faktiskt säljer sina alster på marknaden (även om vinsten kanske är väldigt måttlig eller helt uteblir).

        Gilla

      3. Hur beslutet bakom Viking såg ut vet jag inte, men beslutet togs förmodligen av förbundsstyrelsen.

        Till skillnad från dig ser jag inte problemet med att använda skattepengar för att stötta kulturella kommersiella projekt. Det finns många olika institutioner, stiftelser och föreningar som gör det, bland annat Svenska Filminstitutet.

        Gilla

      4. (Svarar på mitt eget inlägg eftersom… ja ni vet.)
        Tja, är verkligen rollspel en kulturform av riksintresse som bör få statligt stöd? Vad jag vet så får Sverok statsbidrag för att främja ungdomars föreningsliv och demokratifostran m.m., inte för att hålla olika speltillverkare under armarna. Vi ser ju tillbaka på 80-talet som en gyllene era, och vad Äventyrsspel lyckades med var ju att (under en period) göra rollspel kommersiellt gångbart så att det kunde stå på egna ben. Äventyrsspel överlevde inte pga att en statligt finansierad organisation gick in och stödköpte DoD Expert. Det är mycket möjligt att de förutsättningar som fanns då för att göra rollspelsbranschen tillräckligt lönsam aldrig kommer tillbaka (av diverse anledningar som andra personer på detta forum har specificerat väl i andra trådar), men jag tycker inte att en bra reaktion på detta är att söka olika typer av statliga subventioner. Kan man inte få rollspelen att överleva kommersiellt i sin egen rätt så får man kanske acceptera att rollspelen endast kommer att finnas som en fan-baserad ideell verksamhet. Och vad är det egentligen för fel med det?

        Gilla

      5. Jag håller med Åsa här. Titta tillexempel på organisationer som de regionala filminstitutionerna (Film i Väst etc) de går in med offentliga medel för att stimulera filmbranschen.

        Sedan har det ju att göra med på vilka grunder SVEROK får statliga pengar. Men så länge det inte går emot syftet med det stöd de får så tycker jag att det är helt ok att stödja en bransch sådan som rollspelsbranschen just i.om. att den inte är kommersiellt gångbar men ändå har ett värde vad gäller föreningsliv etc.

        Gilla

  2. Ett tillägg – jag tror för övrigt inte att hobbyn kommer att dö ut, inte helt och hållet. Det kommer sig inte minst av att populära datorspel som Dragon Age Origins även ger ut table-topversioner av spelen.

    Hela datorspelsbranschen är för övrigt genomsyrad av rollspelare, både unga och gamla och det är svårt att hitta någon inom branschen som inte känner till spelformen.

    Gilla

  3. Givetvis har man själv funderat lite allmänt kring det svenska rollspelets överlevnad. Från folk i min egen spelgrupp är inställningen att dagens ungdomar är såpass matade med all information (t.ex. via filmer och datorspel) att rollspel blir onödigt för att man måste fantisera själv.

    Vissa speltillverkare har försökt lösa fantasi-problemet genom att rama in händelserna kring spelbordet med påbyggnadsregler för miniatyrer och med specifika spelkort som berättar om rollpersonens dagsform. Andra försök är att förenkla rollpersonenstillverkningen med färre attribut så ingen skall tröttna innan man börjat spela.

    Tror absolut det finns en poäng här när Magnus skriver att rollspel måste ut i ljuset och att utövarna måste göra reklam för sin hobby för att värva nya potentiella rollspelare. Tyvärr är det nog rätt få som orkar bry sig tillräckligt för att göra rollspels-Sverige en sådan tjänst. För egen del är man t.ex. nöjd sålänge man kan få till de där ”4 timmars sessionerna” ett par ggr i månaden (ungefär var vuxenlivet tillåter). Dessutom är min spelgrupp lite för konservativ för att släppa in någon utomstående eftersom de flesta av oss känner varandra sedan barnsben och tycker antagligen att halva nöjet är att spela med just de vänner man alltid spelat rollspel med. Lägger man till problemet med att överhuvudtaget lyckas samla befintliga spelare så är gästspelare som tar upp tid för att sätta sig in i befintlig kampanj (och som dessutom skall passa i det redan snäva tidsschemat) inte aktuellt.

    När det förresten gäller målgruppen för rollspel och konflikten med vuxenlivet jämfört med all tid man hade som liten så kom jag att tänka på en (skulle jag iaf tro) bortglömd målgrupp. Varför riktar man sig bara till unga (som numera ofta hellre lägger tiden på datorspel) och vuxna (som egentligen inte har tid) ? Jag tror att pensionärer skulle kunna bli en väldigt bra målgrupp. Personer som, likt ungdomar, har mycket tid och som efter att ha lämnat sitt arbete kan behöva en extra social ventil. Skulle tro att möjligheterna för rollspel blir ännu större för de som blir tvungna att bo på äldreboende (så länge man nu är såpass klar i huvudet att man klarar att spela).

    Hade för egen del varit enormt nöjd den dag man själv satt som pensionär (och väntade på barnbarnen som aldrig orkade höra av sig) om man kunde fly den bistra ålderdomen en stund och sätta sig in i rollen som t.ex. tempelriddare eller muterad grävling.

    Gilla

  4. Jag kan se flera faktorer till varför produktionen av rollspel i Sverige har gått ner. Åsa och Magnus har redan sagt många värdefulla tankar men jag känner mig sugen att själv reflektera över ”problemen”.

    De flesta rollspel som producerats i Sverige de senaste 10-15 åren har varit alltför nischade för att i huvudtaget vara en kommersiell produkt. Utgångspunkten vid produktionen har nog heller inte varit att skapa ett spel som säljer utan ett spel som man själv vill skriva. En produkt ska alltid drivas av sin egen skaparglädje men jag tror att det i längden är ohållbart. Dessa spel är också riktade till en redan kunnig rollspelande publik.

    Kraven har blivit högre. Jag upplever att kraven på hur produkterna visuellt ser ut har höjts. Då blir det allt svårare att på egen hand skapa en produkt som i huvudtaget kan säljas i butik. Om man gör en jämförelse hur de senaste årens amerikanska kommersiella rollspel ser ut med de svenska ser vi milsvida glapp, eller hur svenska rollspelsprodukter såg ut för 15 år sedan. De enda som i Sverige har lyckats genomföra produkter med visuell kvalitet är väl kanske Riotminds Drakar och Demoner samt Järnringens Mutant. Om jag inte minns fel så var ett av Riotminds främsta argument till att sluta trycka rollspelsböcker att illustrationerna hade blivit för dyra. Det låter som vi här har ett stort hinder i den svenska rollspelsproduktionen. Jag tror nämligen att om man vill sälja sina produkter måste de se ut som en attraktiv produkt. Det tror jag är en av orsakerna till att vi ser mindre antal tryckta svenska rollspel i butikerna.

    Åsa satte nog fingret på något väldigt viktigt nämligen att det är fult att tjäna pengar på rollspel. Hobbyn och diskussionerna i allmänhet är att man inte får göra en kommersiell produkt. Jag minns själv diskussioner om hur ”rika” Neogames var eller att Äventyrsspel hade blivit giriga.

    Dessa tre faktorer skapar tillsammans en omöjlig marknad. Rollspel har varit nischade, visuellt oattraktiva och ska inte gå med vinst i allmänhetens ögon. Hos de amerikanska rollspelen som man exempelvis tar som jämförelse i Signalers artikel finns nog troligare andra tankar. Här ska världen var välkänd och bred i genren. Produkten ska vara visuell och locka till spel. Dess enda riktiga syfte är att den ska generera pengar. Jag menar att den här produkten helt saknas i svensk tappning. Min mening är att den förstnämnda produkten är osäljbar och hör alltså inte hemma i en butik medan den andra kan vara möjlig att tjäna pengar på. Sedan får vi nog inte tro att alla amerikanska spel är framgångsrika.

    Rollspel är en svår genre precis som Magnus nämnde och vi får inte ducka för att det finns så många andra sätt att underhålla sig som är enklare. När man försökt få personer i sin närhet att delta i rollspel har det som oftast fallit på rädsla. Rädsla att göra bort sig inför gruppen eller att gruppen är rädd att rollspela inför en ny person som kan göra narr av en. Jag växte upp med rollspelen när de hade passerat sin glansperiod och istället betraktades som en samhällets fiende. Vi får inte glömma att 90-talet präglades av uttryckliga försök att förbjuda rollspel. Det är kanske inte så konstig att det har skapat en rädsla för rollspel. Främst hos dess utövare, att släppa in andra i hobbyn. Det har också skadat rollspelens kommersiella potential. Samtidigt är inte den här diskussionen ny utan dessa krissamtal har funnits från hobbyns födelse precis som Magnus är inne på.

    Jag tror att hobbyn om den vill bli mer tillgänglig också måste våga bli enklare, mer öppen för nya influenser och sluta vara både konservativa och navelskådande. Det jag däremot inte tror är att rollspelen är döende, snarare tvärtom. Rollspel, att var någon annan, att fly verkligheten om det så är via World of Warcraft eller bordsrollspel är idag inte konstigt.

    När hobbyn slutar vara ängslig och rädd för att kritiseras kommer också vi både bli mer villig att släppa in kommersiella intressen och våra vänner till rollspelen.

    Gilla

  5. Jätteintressant diskussion! Jag tror att rollspel och i viss mån brädspel måste förnya sig, och då menar jag inte med ytterligare ett regel-lätt storytellingspel eller simulationistiskt figurspel med rollspelsinslag. Formen för hur det rent praktiskt går till behöver justeras så att spelarnas fantasi mer effektivt omsätts i spel och så att yngre personer känner sig hemma.

    Regler, regelböcker, tärningar, golvplaner och rollformulär är i min mening inte kärnan i hobbyn utan mer koncept som äldre spelare (så som jag) klamrar sig fast vid, kanske mest av nostalgiska skäl. Att man fortfarande förlitar sig på manuellt drivna regelsystem tror jag snarare är ett av problemen med hobbyn. Många lägger tid på att bygga banor och skapa egna moddar till datorspel och jag tror detta beror på att de verktyg som erbjuds ger möjligheten att skapa något som upplevs som häftigt, utan att kräva onödigt arbete.

    Jag tror att en väg framåt för rollspelen är att göra upp med sitt analoga förflutna och med öppna ögon se på hur dagens teknik kan användas för att låta spelarnas fantasi få ett uttryck som är mer tidsenligt.

    Gilla

  6. Det man bör göra är egentligen att ta tillvara på de delar inom rollspel som faktiskt är unika för spelgenren. Flexibiliteten är en del som Magnus inte tar upp men som inte går att hitta i nästan några andra former av spel. De flesta spel har en fast ram, som till exempel brädet man spelar på, korten man spelar med, eller som i datorspelens fall – hur spelet är programmerat.

    I rollspel behöver du inte följa några snitslade banon. Vill gruppen sticka iväg på en tangent, så gör gruppen det. Det finns inga barriärer som säger ”du har åkt utanför världen”. Den enda som sätter gränser är spelledaren och spelarna och deras gemensamma fantasi.

    Jag anser att det är viktigt att förstå just den aspekten av spelandet, i synnerhet om man snackar om att ta in tekniska verktyg i rollspelandet.

    Gilla

  7. Intressant diskussion. Det är ju synd om inte SVEROK vill intressera sig för saken. Även om de inte ÄR hobbyn är de ju en officiell kanal som får statligt bidrag för att främja spelandet.

    En gemensam hemsida som drivs av de rollspelsutgivare som finns kvar är nog en bra ide från Magnus. En slags nätets sinkadus som samlar hobbyn. En sida som om möjligt bör göra lite reklam för sig vilket kanske kan gå med gemesam ansträngning.

    Utgivarna ska kanske också ge sig på att ge ut ett enkelt gemensamt nybörjarspel. Med gratis grundregler och lite äventyr men med en möjlighet för de inblandade att ge ut extra tillbör som de kan ta betalt för. Bra tillbehör blir bra reklam för de egna produkterna. Sverige kanske behöver sin egna ”d20 licens” som stöds av flera utgivare. Visst kommer utgivarna att konkurrera med sig själva men får de in fler spelare i hobbyn ökar ju kundkretsen också för deras egna produkter på sikt (kan man hoppas).

    Gilla

  8. ”Kanske borde vi istället satsa på att bli en sann creative commons-hobby där alla sprider sina verk gratis”

    Jag tror i alla fall det. Visst kan det vara lite knöligt att hitta alla nördsidor som internet tillhandahåller. Men när man väl är där och börjar pussla ihop olika gratisalster har man snart ett utbud som räcker mer än väl. För mig i alla fall. I övrigt en tänkvärd artikel. Som vanligt. Nu ska jag skriva något spelbart som jag kan ge ut gratis.

    Gilla

  9. En viktig fråga att ställa sig är varför man vill att hobbyn ska frodas. Innan man vet varför man själv tycker att det är värdefullt är det svårt att avgöra vilka sätt som är instrumentella i att uppnå det.

    För min del handlar det om två saker:
    – Egoistiskt vill jag ha ett bra utbud av rollspelsprodukter och komplement (så som internetforum), vilket kommer av en levande hobby och stor efterfrågan
    – Dessutom tror jag att rollspel är bra för ungdomar. Dels då det utvecklar empati och dels då det utvecklar förmågan att modellera verkligheten bortom matematiska fysikmodeller – vilket annars kan bli lite enkelspårigt i svensk skola. Och i slutändan vill jag leva i ett land fullt av folk som hade en bra och lärorikt ungdom. (Speciellt när jag ska pensioneras och de ska dra in landets stålar.)

    Vad som blir ett bra sätt att åtgärda problemet för mig som individ blir rätt beroende av vilken drivkraft som dominerar. Om jag vill ha större utbud ska jag se till att öka efterfrågan – förmodligen enklast genom att köpa mer själv. Om jag vill ”utbilda” ska jag förmodligen gå en helt annan väg, kanske främst genom föreningar och nätverk. Frimärksamlarmodellen som någon nämnde låter perfekt. Så vad är det vi vill uppnå med att få igång hobbyn igen?

    Några övriga funderingar:

    Angående den första aspekten så är mina drivkrafter inte särskillt starka. Jag är ganska nostalgisk av mig och är förhållandevis nöjd med vad som redan finns på marknaden, även om jag naturligtvis inte tackar nej till nyheter.

    En viktig poäng som inte har nämnts än är vikten av ”finish” för vissa kundgrupper, iaf den jag själv är en del av. Det jag vill säga är att jag verkligen – VERKLIGEN – värdesätter den ”finish/polish” som marknaden brukar tvinga fram. Jag avser med finish alltså upprepade korrekturläsningar och att flera personer är inblandade i produkten så att den passar in väl i ett genomtänkt större koncept. För min del är tiden det tar att absorbera (läsa) rollspelsmaterial en mycket större del av min kostnad för att få ut nytta av en rollspelsprodukt än priset jag betalar för att köpa den (räknat i kronor) i en affär. Mitt intryck är att många produkter som görs icke-kommersiellt är ganska svaga på denna ”finish” (som jag tror ofta motsvarar åtminstone hälften av alla timmar lagda på en professionell produkt – och dessutom de absolut tråkigaste av dessa timmar). Det blir därför ofta mer *kostsamt* för mig att använda mig av gratismaterial än kommersiella produkter. Notera att jag inte pratar främst om dyra illustrationer, utan mer innehållsliga aspekter än så. (Det sagt så värdesätter jag definitivt allt som inspirerar till spel, må så vara bilder som texter.)

    För övrigt kan jag bara hålla med tidigare kommentarer om det fåniga i att motsätta sig ”övervinster” e.dyl. till de som producerar rollspelsmaterial. Ingen tjänar förstås på ett sådant perspektiv. Om ett sådant perspektiv verkligen är vanligt (hemska tanke) kanske man kan hoppas att internetsajter och tidningar kan hjälpa till att utbilda landets rollspelare i grunderna i handelslära: förekomsten av s.k. win-win situationer.

    Gilla

  10. Hej,

    Har läst den här bloggen med spänning ett tag med första gången jag skriver. Då jag nu i dagarna introducerat mina barn, min dotter Anna 8 år och min son Valle 6 till rollspel så känns det här ämnet väldigt aktuellt. Jag introducerar dom nu till Drakar och Demoner 91, min dotter läser allt som en svamp och har redan skrivit en A4 bakgrundshistoria till sin alviska lönnmördare i word och fullkomligen läser allt hon får tag på nu. Hon är helt enkelt förälskad i rollspelen på samma sätt som jag var när jag var i 9-10 årsåldern 85-86.

    När jag ser den entusiasmen så tror jag inte det är kört i framtiden. DOD91, detta 20 år gamla spel med alla sina brister har fått BÅDA mina barn att slita sig från Wii, PS3, DS och PC i flera dagar nu. Allt de vill är att spela rollspel, helst hela tiden, vilket deras gamla fader inte orkar med helt enkelt. Men det finns hopp.

    Däremot finns det nog problem, den här kärlekssagan lär inte hålla i sig i evigheten, det är jag medveten om. MEN jag tror att den här andra generationens rollspelare har potential. För allt fler av oss har nu barn som kommer upp i åldern då de kan spela rollspel. En av mina vuxna vänner och jag ska spela med barnen om någon vecka. Anpassat för deras behov så klart men ändock. Jag tror att det finns potential och det är också ett sätt, det enda måhända att få den tid som krävs för att rollspel ska fungera väl. För om jag säger att jag ska till en polare och spela spel MED barnen så är det som ett ”Get out of jail free-card” i familjelivet. Plötsligt förändras ett udda intresse till familjeaktiviteter!

    Pratade med min mor imorse. Berättade glatt om att barnen börjat spela rollspel och båda barnen ville glatt prata med farmor om Dambledor som kunde hela Anna Blod efter hon blivit biten av en krokodil i Marsklandet. Min mammas respons till mig var i stort sett ve och fasa. Tänk om de blir psykstörda och börjar tro att de är demoner! Ett tydligt arv från det tidiga 90 talet och senast jag samtalade min mamma om rollspel överhuvudtaget. Jag skickade henne för att köpa Kult en gång när jag var sjuk och hon släppte uppenbarligen aldrig debatten om att rollspel är skadligt!

    Jag får för mig att det här arvet kommer förändras. Rollspel lämnar det ultimata nörderiet och häxjakten från 90 talet och gå istället över till en vuxen generations egna bild av den svunna tid då rollspel var en stor hobby och ett normalt intresse. Jag både tror och hoppas att vi kommer kunna se en förändring till det positiva i och med våra barn om vi vågar spela med dom istället för att bara hänga med våra gamla vänner.

    Jag tror också att bilden av rollspelaren borde och kan förändras. Under en tid nu tycker jag alla fall, som utomstående till stor del nu förtiden att bilden av rollspelaren har reducerats till den yttersta nörden. Något som också många inbitna tycks vilja som jag uppfattar det lite grann. Men då gör jag det som halvvägs utanför hobbyn även om jag inte helt tappat fästet i den. Men jag tror ingen hobby kan rekrytera nya genom att likna ”comic book guy” i Simpsons och att eftersträva den imagen. Majoriteten av alla spelare är ju inte sådana eller ens i närheten. Snarare är vi som alla andra. Helt vanliga människor med vanliga jobb, varken bättre eller sämre.

    Magnus

    Gilla

    1. Skoj att höra att nyrekryteringen är säkrad. =)

      Jag håller dessutom verkligen med dig om att comic book guy-stilen inte är en vettig väg att gå. Oavsett hur mycket man gillar serier, vill ingen vettig människa vara en så pass tragisk nörd.

      Gilla

  11. Dyrt? Rollspel dyrt?!

    För att diskussionen ska bli vettig, låt oss diskutera två variabler:
    1) den mängd pengar per månad du ger leverantören
    2) din kostnad per spenderad speltimme

    Till detta kommer att rollspel är en smula skev syssla, i det att en persons utgifter bekostar en hel grupps nöje.

    Låt oss säga att en leverantör behöver få 200 spänn i månaden av sina kunder för att få det gå ihop (dvs 1000 spänn per spelgrupp) inses snart att rollspel är ingen lönsam sektor. Du kan som leverantör avhjälpa problemet genom att rikta in dina produkter mot alla spelare (och inte bara SL) men problemet är då att du måste spamma din produktlinje med ”player’s options” och annat krafs som många rollspelare betraktar som onödigt – eftersom det ÄR onödigt. En ideal rpg-linje består ju av ett regelhäfte samt uteslutande världsbeskrivningar och äventyr.

    Sett från det andra hållet framkommer samma bild. En modul för 249:- kan ge dussintals timmars underhållning åt fem personer. Det finns det i princip inget som slår (vare sig öldrickning, bandyträning, biobesök eller dataspelande). Kostnaden per timme är extremt låg; möjligen med undantag om alla i gruppen känner sig tvingade att köpa allt som ges ut till exempelvis D&D…

    Rollspel är en skitbillig hobby.

    Gilla

  12. Personligen tror jag rollspelshobbyn kommer fortsätta dö tills Virtual Reality slår igenom.

    Inte så mycket för att fler kommer vara intresserade, utan för att man kommer kunna ta mer betalt.

    Och med ”mer betalt” menar jag typ 150 kr/månaden av *alla* som spelar; oavsett vad de spelar eller hur mycket.

    Idén att kunna göra vinst på penna och papper rollspel tror jag är dödfödd. Att byta distributionssätt, förhindra piratkopiering och ”låsa in” kundkretsen tror jag är en mycket säkrare väg till vinst.

    Med andra ord; det är inte rollspelsidéerna det är fel på; det är sättet de säljs på.

    Gilla

  13. först vill jag säga att det är roligt att min önskan om att ta upp ”rollspelens död” gick i uppfyllelse.

    jag kastar in mig i den här debatten med fördomen att de flesta av er som skriver här är äldre än mig(dvs äldre än 20) så ni får gärna rätta mig om den fördomen inte stämmer.

    Jag blir uppriktigt sagt trött på den artikeln i signaler och även liknande inlägg på internet. Det är en massa tjat om att nu kommer rollspelen gå under för att det inte var som förr. Min fråga till er som var med förr på ”den gamla goda tiden” var det verkligen som en i artikeln i signaler beskriver?. att på den tiden så spelades rollspel i var och varannan källare som någon sa i artikeln(minns inte vem) jag undrar starkt om det verkligen var så och i alla fall för mig så känns det som att utbudet på rollspel är mycket större eller i alla fall likvärdigt nu.
    Att det finns problem att dra spelare till hobbyn denna hobby tror jag allt är korrekt men istället för att oja sig borde det göras något åt det. Jag har själv några förslag, en del har nämnts ovan andra inte men jag beskriver dem här nedan i alla fall.

    1. leta spelare i sin närhet
    detta är väl det mest uppenbara. Många av oss har allt ett kompisnät så varför inte använda det? försök förklara för vännerna vad det hela går ut på så enkelt som möjligt och se om de nappar. kanske det nappar några stycken men varför stoppa där ? dessa vänner har ju också vänner som kanske inte tillhör ditt nät, de kanske också kan fångas upp ? detta sätt har varit väldigt effektivt i min bekantskapskrets men kanske inte funkar för alla det erkänner jag.

    2. Synas
    ja detta har gåtts igenom ovan och det är verkligen synd att vad jag har förstått Sverok har gett fingret då det är helt klart dem som har den största möjligheten. Detta förbund skulle kunna gå ut på stan och synas, varför inte ett bokbord på en högskole, gymmnasie eller högstadie ? självklart förstår jag att det är svårt om man är fullt upptagen med familjelivet och jobbet men alla av oss har väl inte det problemet?. En annan sak för att kunna synas är ju på internet, kanske inte att ha en egen hemsida som bara är till för de redan invigda men att till exempel skriva om sitt senaste spelmöte på facebook och twitter kanske får människor intresserade ? har funkat för mig i alla fall.

    3. göra hobbyn snällare mot din plånbok
    De flesta här antar jag känner till att Sverok har pengar att köpa rollspelsmaterial för om man startar en förening ? passar inte det så varför inte starta en studiegrupp med hjälp av studiefrämjandet som rollspelar för att utveckla sin dramaturgiska förmåga och utvecklas empatiskt i samarbete med människor? Min grupp är med i studiefrämjandet och för varje spelad timme ungefär får vi 10 kr att använda för material(läs böcker) utan den gruppen hade jag garanterat inte kunnat ha rollspel för 5000 kr i min hylla. Problemet jag kan se är väl att det bara köps en rollspelsbok per grupp och detta inte är lönsamt för företaget men vem har sagt att man inte kan köpa en regelbok extra så att regelsnacket går smidigare ?

    har flera förslag men de kommer lite senare.

    Gilla

  14. @Åsa, även om jag instämmer i att friheten är en av de centrala egenskaperna med penna-papper-rollspel tror jag även det är en av de svåraste för nya spelare att hantera. Jag ska villigt erkänna att jag tycker det är jobbigt när spelargruppen drar åt ett helt annat håll än jag planerat för, ett problem som jag tror är vanligt bland ovana spelledare. Visst kan färdiga äventyr och kampanjvärldar avhjälpa detta lite, men jag tror man behöver gå ännu längre i att stödja nya grupper att komma igång.

    @Marcus, jag tror du har helt rätt i det där med finish och vilken image själva hobbyn har. Jag har själv sett hur personer som aldrig velat spela TV-spel blivit intresserade av LIMBO och motiverat detta med att det ”inte ser ut som ett tv-spel”. Jag tror också satsningar som t.ex. WotCs serie med podcasts (med Penny Arcade-gänget) ger mycket positiv PR.

    Gilla

  15. En kort tanke som säkert är en upprepning: det bästa sättet att hitta nya rollspelare på ”industriell bas” är att synas där målgruppen finns, dvs på högstadier/gymnasier, på ungdomssajter, twitter, facebook etc.

    En del av detta är säkert Sveroks skyldighet – uppfyller de inte sin skyldighet får man väl sparka styrelsen (om man nu är medlem och har något att säga till om).

    Gilla

  16. Egentligen så saknar hobbyn stjärnor. De givna stjärnorna i rollspel är spelledarna och man borde kunna spela i en spelledares huvud. Vi har lärt oss att tro att vi spelar Call of Cthulhu eller Ars Magica när vi faktiskt spelar Jörgen eller Jens. Att spela med Jörgen ger på gott och ont en annan upplevelse än att spela med Jens. SL har större betydelse för upplevelsen än vad det är för logotyp på boken. Vi har kanske fostrats till att värdesätta vissa varumärken mer än andra och det fungerar ju i de flesta sammanhang men när det kommer till rollspel menar jag att varumärket har underordnad betydelse.

    Det kunde vara intressant, i detta perspektivet, att ha helsidesintervjuer med populära konventsspelledare, i exempelvis Fenix. Om branschen vet vilka spelledare som är duktiga och aktiva kunde man skicka recensionsexemplar till dessa.

    Gilla

    1. Bra sagt, rjonas.
      Ända sedan jag första gången åkte på konvent har jag funderat över samma sak – hur det kommer sig att vi som spelar kan få priser, men inte den som lagt ned skitmycket mer jobb och skrivit/arrangerat/spellett.
      Vi måste uppmärksamma det som är bra, och uppmärksamma DE som är bra.

      Om man köper en sporttidning är det aldrig en fotboll på första sidan. Tänk er själva, grönt gräs och ett vitt klot. Essensen i sporten kanske, men det är i Ronaldos hårvax som magin sitter. Det är han som har fans, inte bollen i sig.

      Samma sak skulle kunna vara sant för rollspel. Att en glansig gruppbild på Kurragömmaklubben lockar mer än ”värdshus i Ereb Altor”. Stor intervju med Rollspelsbaren. ”Fullsatt för 15 året i rad – Gunnar om visionerna, brudarna och livet som stjärna.” Eller varför inte sju steg till att bli lika produktiv som Krister Sundelin?

      Jag skulle läsa det. För det är trots allt så att de människor jag spelat med har inspirerat mig på ett mer grundläggande vis än alla miljöbeskrivningar i östra Asharina. Alla vill inte vara alv, men de flesta vill vara som någon annan. Vi behöver stjärnor!

      Gilla

      1. Vet inte om fler ”rockstjärnor” är vad rollspelsvärlden behöver. Just för att rollspelen är en så ”decentraliserad” och subjektiv verksamhet så är den effekten lite svår att uppnå. Om spelledaren ”Jens” har bra idéer om hur man spelleder och skriver ned dessa i en artikel, så är jag förstås alltid intresserad av att läsa den. På samma sätt är det alltid intressant när erfarna rollspelskonstruktörer delar med sig av sina erfarenheter. Men att bara läsa en artikel om spelledaren Jens, som hyllar honom för hans framgångsrika spellederi i rollspelsklubben Snigeln, tror jag inte är så intressant. Just för att ingen utanför rollspelsklubben Snigeln har träffat Jens och vet hur bra han är. Så personligen är jag faktiskt mer intresserad av en artikel om ”värdshus i Ereb Altor” (som jag kanske kan använda till något) än av en glansig gruppbild av ”Kurragömmaklubben”.

        Gilla

      2. Kort inlägg angående rockstjärnor.
        Jag har spelat rollspel som alla i tusen år.
        Jag har en fru som inte spelar men förstår begreppen och är insatt.
        Jag prenumererar på Fenix som jag lämnar framme och hon läser ibland.
        Vi drar ofta på smilbanden tillsammans över Sveroks helsidesannonser.
        Jag är en nörd, men ser gärna lite mer ”Rockstar”-quality i annonserning. Jag förstår poängen.

        Med viss varning, jag menar, rollspelens rockstars behöver ju inte vara bättre än : http://www.piruett.se/2010/02/09/de-10-fulaste-fantasyforfattarna/

        Och som sagts, egentligen måste det inte handla om utseende, utan att använda Namn och deras speciella egenskaper.

        Rita som Arfert!
        Skrivskola med Petter Bengtsson!
        Från fan-base till proffs med Kosta Kostulas!
        ja typ. Det går om man vill.

        Gilla

      3. Och ja, Sveroks annonser är oerhört fula. De väcker i alla fall ingen spellust hos mig. En helt ny grafisk profil behövs.

        Gilla

      4. Sveroks annonser är … Okej, jag fattar tanken med dem, men de funkar bara inte. Man kan inte ha en annons med testen ”Det är roligare med en förening” och en bild på folk som inte ser ut att ha roligt.

        Gilla

  17. Jag skulle vilja ha mera ”creative-commons-kultur”, mer av organiserat gördetsjälvande. Det kräver dock _organisation_, framför allt om man vill ha någon form av modularitet (kompatibla produkter från olika leverantörer), men också om man vill ha kvalitet. Något jag alltid har saknat är en äventyrsbank med en redaktör. Visst har folk publicerat sina egna äventyr på webben så länge som webben har funnits, men ärligt talat, det mesta är rena dyngan (inklusive det som finns i Sveroks äventyrsbank). Och apropå att Åsas tjugotusenteckensprojekt bygger på att hon för närvarande är arbetslös: om Sveriges samtliga arbetslösa rollspelare skrev i alla fall 20 000 tecken var och publicerade på webben så vore det ett rejält tillskott av gördetsjälvmaterial. Om det inte är rena dyngan, förstås.

    Gilla

  18. Bra inlägg, Magnus!

    Lite tankar:

    * Jag tror inte SVEROK bryr sig om rollspel eftersom snart (redan idag?) är rollspelare en minoritet i förbundet. Det handlar mest om dator/videospel, manga/anime, cosplay och sådant trams.

    * Rollspel är inte dyrt. Ett spel på 200-400 spänn kan ge 100 timmar eller mer av nöje för 5 personer. Om dessa 5 hade gått på bio i 100 timmar hade det varit…dyrt.

    * Rollspel är inte garanterat kul, visst. Men det är det inte när man går på bio heller.

    * Men det stämmer att rollspel tar tid. Och det kräver ett större mått av commitment än att sätta på en film eller Xboxen, som kanske går stick i stäv med dagens klicka-zappa-snabbt-snabbt kultur.

    * Rollspel kräver vänner, men det är också rollspelens styrka (som du säger, alltså det är en social aktivitet). Vidare är det inte svårt (och jag talar här från egen erfarenhet) att hitta nya spelare/spelgrupper genom föreningar eller på nätet (e.g. rollspel.nu).

    * Rollspel är töntigt. True, that. Jag tycker inte det själv, men rollspel har definitivt fått den stämpeln. Dags att visa att rollspel kan vara häftigt också! Sex, smärta, drama, spänning!

    * Gillar starkt din idé om att skapa en rollspelsportal för butiker, utgivare/producenter, föreningar, etc!

    * Jag håller också med om att rollspel inte nödvändigtvis behöver kommersiella rollspelsföretag eller snyggt producerade spel. Och jag trior inte hobbyn är utdöende. Men jag tror det är bra om det finns folk som kan leva på att göra spel, eller iaf får nog ersättning att de lägger ner ordentlig tid på att utveckla spel. Och då menar jag såväl traditionella spel som indiespel. Jag köper & spelar nästan enbart spel på engelska, och det tycker jag talar för sig själv…

    Gilla

    1. ”Rollspel är inte garanterat kul, visst. Men det är det inte när man går på bio heller.”

      Men innan du väljer en film att se på bio så kan du läsa recensioner och se trailrar för att avgöra hur sannolikt det är att du kommer att gilla den. Det kan du inte göra med en rollspelssession, inte ens om du du spelar samma äventyr med samma spelledare som någon annan.

      Gilla

      1. ”Men innan du väljer en film att se på bio så kan du läsa recensioner och se trailrar för att avgöra hur sannolikt det är att du kommer att gilla den. Det kan du inte göra med en rollspelssession, inte ens om du du spelar samma äventyr med samma spelledare som någon annan.”

        Jag förstår vad du menar (tror jag). Ett spelmöte är interaktivt och ett socialt skapande i nuet, inte en färdig produkt. En bättre jämförelse än film är därför kanske att gå på en fest eller käka middag med kompisar. Dvs. du vet i förväg i stora drag vilka du ska umgås med (och kan dra vissa a priori slutsatser från det) men du kan aldrig helt förutsäga innehållet eller kvaliteten i aktiviteten.

        Men visst är jag kapabel till att i förväg bedöma om sannolikheten att spela rollspel/gå på fest under de givna omständigheterna (Y är spelet; A, B & C är mina medspelare etc) kommer vara kul eller inte?

        Och visst händer det rätt ofta att man blir ”lurad” av förhandsinfo om filmer, eller av hypen kring den, e.d.?

        Jag tror inte det här är den viktiga skillnaden mellan rollspel och .

        Gilla

  19. En sak till. Bara vi alla rollspelare TILLSAMMANS kan göra rollspel synligt för allmänheten. Ursäkta uttrycket men fuck SVEROK! Det är upp till oss. Vi behöver en gräsrotsrörelse om det ska bli något, inte byråkrati och bidragspengar.

    Vad kan vi göra? Ett par förslag tagna ur luften.

    — Bjud in dina cike-rollspelande vänner att spela! Flickvännernas kompisar, arbetskamrater, folk i schackföreningen, whatever. Jag håller på med detta f.n. (och det är folk i min omgivning som frågat mig om de får prova!) men har ännu inte kommit igång – nu sitter jag och funderar på vilket system jag ska använda och sådant. Vi kan tillsammans skapa ett bra nybörjarspel, eller i alla fall byta erfarenheter, som gör att vi kan slussa in folk i hobbyn, eller iaf på bästa sätt presentera oss för omvärlden.

    — Prata med folk om ditt intresse, visa upp dina rollspelsböcker, var stolt! Jag såg den här facebook-gruppen häromdagen, utmärkt initiativ! http://www.facebook.com/pages/Read-an-RPG-Book-in-Public-Week/316050748718?ref=search

    Gilla

  20. Jag har väldigt svårt att se hur rollspelshobbyn skulle kunna överleva, utvecklas och frodas enbart som gratisbaserad fankultur. Lika lite som scen- och teaterkonst eller för den delen musik skulle kunna utvecklas på ren amatörbasis. Ska det kunna komma nya utövare av rollspel måste det också komma nya produkter och det är orimligt att tänka sig att det skulle kunna ske enbart på de välvilligas lediga stunder.

    Gilla

  21. @Micke – eller kanske lära ut ett annat sätt att skriva äventyr och spelleda på. Jag brukar bara sätta informationen och händelser som spelarna inte kan påverka. Resten är upp till dem, egentligen. Men alla spelleder inte på samma sätt, och jag håller med om att det är jobbigt att leda spelarna på ett fritt sätt när man precis börjat.

    Gilla

  22. Jag tror att ryktet om hobbyns död är starkt överdriven.

    Jag tänkte skriva någon slags belägg för det men jag är sjukt trött.
    Men någon jag är inte säker på vem , men jag tror att det var Kalashnicore.wordpress.com-Anna-Karin berättade för mig att rollspelen har ökat i försäljning sedan 2005.

    det kan ju vara ren lögn eller desinformation, men hon lät mer påläst än någon annan som jag har hört uttala sig om rollspelsdöden.

    Jag vet däremot en sak: vill man att unga personer fullständigt ska missa det man har att säga, då ska man starta en blogg om rollspel.

    God kväll.

    Gilla

    1. Jocke, jag tror jag håller med. Jag har inte koll på försäljningssiffror men det är väl ingen tvekan om att utbudet på svenska rollspel är minst lika stort eller större än det var på det glada 80-talet?

      Gilla

  23. Jag tänkte på en annan sak:
    När har det någonsin kommit någon gott ut av att rädda en döende företeelse? Uttryck som ”värna” och ”slå vakt” följs liksom sällan av ett bra efterled. Visst, det kanske blir en liten surr. Men – om vi vill ”värna” och ”slå vakt” – är det verkligen surr om hobbyns död som behövs?

    Tänk att det står två försäljare på en gata. Den ena säger: ”ingen köper mina äpplen längre. DU måste göra det”. Den andra säger: ”mina äpplen är så läckra så att de tar slut närsomhelst. DU är en förlorare om du inte köper mina äpplen”.

    Vem skulle du köpa av?

    Argument ett fungerar naturligtvis, fast kanske bäst på sådana demografiska grupper som ger mig rysningar. Argument två fungerar så bra att alla tidningar regelbundet har ”ökar mest/snabbast/tuffast” på första sidan, samtidigt som man kan läsa på sida 3 att de sparkar hela kulturredaktionen.

    Naturligtvis är det viktigt att diskutera vad det är som går snett, men efter tio år av enkelsidigt ”nu tar allt slut, nej – NU!” krävs det mycket för att ens vi som håller på med hobbyn ska känna oss sugna. Vad hände med rubriker som ”FRÄLSNINGEN: Inatt lanseras D&D 4”. Det måste kännas tufft och roligt att spela, inte som att vi är en hög sverigedemokrater som förfäras.

    Gilla

  24. Många många bra inlägg ovan. Ska se om jag kan formulera några tankar…

    Åsa har absolut rätt i att det är ”fult” att tjäna pengar på rollspel i Sverige. Tyvärr är det ju så att det är ”fult” att tjäna pengar i Sverige – oavsett vad. Jag tror inte att den attityden är något vi, som rollspelare, kan göra någonting åt.

    Däremot borde branschen, vilket Mäster Johan med flera varit inne på, kanske blir bättre på att ta tillvara de tillfällen som finns att tjäna pengar. Svenska företag har inte varit så jättebra på det genom historien – jag minns till exempel hur Äventyrsspel sålde tennfigurer, och förordade att man skulle använda dem i sitt rollspelande, trots att deras regler över huvud taget inte hade något stöd för figurspel. Det finns mängder av sådana missade tillfällen.

    Både Zapp och Gravity påpekar att rollspel inte är särskilt dyrt, egentligen. Det har de rätt i. Tyvärr blir det lätt att rollspel UPPFATTAS som dyrt. Om man står i en affär att kollar på utbudet på D&D-böcker – massvis, var och en till ett pris av 150-300 kronor – så är det svårt att inte tänka ”Jäklar, det här verkar dyrt”.

    Vad gäller ”rockstjärnor” så är jag nog på Tomas A:s sida. Om jag aldrig sett Jens spelleda, och inte heller kommer att ha möjlighet att spela med honom i framtiden, så skiter jag fullständigt i om hans spelare tycker att han är en bra spelledare. Visst ligger det mycket i att man spelar ”en spelledare” mer än man spelar ett visst spel, men från den insikten till att det skulle vara intressant att läsa om någon okänd snubbe är steget långt.

    Gilla

    1. He he, Äventyrsspels tennfigurer ja. Kändes väldigt viktigt att ha en uppsättning, även om det var lite oklart varför…
      Vad gäller detta med att tjäna pengar så håller jag helt med om att det förstås inte borde vara fult att tjäna pengar på rollspel eller någon annan hobby. Men samtidigt så är det inte heller någon mänsklig rättighet att kunna tjäna pengar på sin hobby (förlåt att jag låter som en gammal tant). Kan man skapa något som tillräckligt många vill ha och sätter ett värde på så att man kan leva på det så är det förstås utmärkt och bara att gratulera. Men det är ju knappast ett bredare samhällsintresse, om jag säger så.

      Gilla

      1. Håller med Thomas här: andra sidan av myntet är ju då att man har en positiv inställning till hobbyism och ideella projekt. Och det kanske ändå är det som vi bör satsa på!

        Gilla

    2. ”Tyvärr är det ju så att det är ”fult” att tjäna pengar i Sverige – oavsett vad.”

      Det här är ett lite komiskt konstaterande. Som jag förstått det är de flesta besökarna (eller iaf de som kommenterar) vänsterfolk. Att det är fult att tjäna pengar i Sverige (och att man hellre hyllar de som vinner på lotteri) hänger ju någonstans ihop med den svenska avundsjukan som just vänstern gång på gång använder i sin propaganda. ”Sätt dit de rika och välbetalda”, ”Det är tufft att betala skatt”… Med den inställningen är ju steget inte långt till att det är ”fult att tjäna pengar”.

      Gilla

      1. Du har rätt. Säkerligen spelade man på samma känslor i forna Sovjet och alla de kommunistiska öststaterna.

        Gilla

      2. Förmodligen. även i Tea Party Movment uppenbarligen, hos KD, Japan etc. Men nu är vi långt bortom off topic. Jag ville bara belysa att den svenska avundsjukan är vida överdriven i alla fall som specifikt svensk.

        Mer on topic.

        Är inte det stora problemet att rollspel har utvecklats i takt med första och andra generationens rollspelare? Det vill säga förkunskapskraven har stigit i takt med ambitionerna av man vill ha ut av sin spelupplevelse. Jag har inget problem att teoretiskt sätta mig in i konceptet som Mouse Guard erbjuder. Skulle jag försöka förklara det för min lillebror(som är sladdbarn) skulle han bara stå som ett frågetecken. Däremot kan jag ganska enkelt förklara för honom vad Drakar Demoner Expert innebär på ett lättfattligt sätt. Det är något intressantare för honom. Mer lättfattligt. Själv började jag med det som 9-10 åring.

        Kort och gott det finns inga enkla spel att starta med. Det mesta bygger på ett kollektivt minne om vad som kom innan. Klart det uppstår ett glapp och sedan ett ointresse.
        Vad hobbyn möjligtvis behöver är ”enklare” spel.

        Gilla

      3. Jag tror nog att det ligger något i ett enklare (rent speltekniskt) spel vore bra, men också en ”enklare” setting el värld. Något som alla har en förbindelse eller inre bild av. En typisk fantasysetting (av typen high fantasy eller sagovärld) skulle säkert funka. Western är också något alla kan skapa sig en bild av, men frågan är om det är lika brett.

        Vi måste helt enkelt återuppfinna DoD 😉

        Gilla

      4. Jag tycker att svaret är mycket enkelt: det finns inget starkare fantasyvarumärke än Sagan om Ringen. Jag tror på ett spel som ligger mycket närmre böckerna än vad tidigare Tolkien-spel har gjort. Inget spel i andra tidsåldrar eller på konstiga platser som knappt finns med på Tolkiens kartor. Tror på ett mer avgränsat spel. Nya Lone Wolf verkar bra.

        Annars kan nog faktiskt Trakorien-spelet bli något. Om det blir snyggt och är lätt att spela. Jag kommer lätt att vara intresserad.

        Gilla

      5. Du har nog rätt BP – SoR är det bästa, helt enkelt en bra start, men gärna något mer. Jag började spela rollspel för att jag läst SoR, men de första sakerna vi spelade inspirerades med av monsterbokens bilder än något annat.

        Tror Trakoreinspelet blir skitbra, men det är absolut inte en enkel värld och antagligen inte ett enkelt system för en nybörjare.

        Gilla

      6. Annars tycker jag att mycket av tjusningen med D0D var just att det inte var knutet till någon särskild spelvärld (det tog ju ett tag för Ereb Altor att utvecklas, och regelböckerna var ju aldrig knutna just till Ereb Altor). Att från början vara inboxad i en specifik värld (t.ex. Tolkiens Midgård) kan faktiskt vara lite hämmande. En av rollspelens fördelar framför dataspel och annat är ju just den kreativa friheten – att man kan skapa sina egna världar eller faktiskt helt låta bli att skapa en komplett värld. Det som var bra med DoD för en 12-åring var att man kunde skapa en by med en intilliggande skog och ett berg med några grottor med orcher i och sätta igång. Är man i Tolkiens Midgård eller någon annan prefabricerad värld så räcker inte det, utan man måste bestämma vilket år det är, var byn ligger någonstans, huruvida spelarens dvärg stammar från Trains ätt eller kommer från Järnbergen etc. etc. När jag och mina kompisar började spela DoD så spelade vi först i våra egna världar (som hela tiden byggdes på och ändrades) – först när Ereb Altor-boxen kom flyttade vi över dit. Och just världsskapandet var något av det roligaste med rollspelen när man först upptäckte dem (tyckte iaf jag).

        Gilla

      7. Det var det du beskriver som jag menade – i vårt fall började allt på Stora Pärlön och växte och växte. De första äventyren till DoD var ju också världsfria (Döda Skogen, Maktens portar och Mörkrets hjärta).

        Gilla

      8. Exakt! Ärans väg är ett bra supplement för nya rollspelare – man får en liten bit av en värld och ett spännande äventyr, och när äventyret är klart så kan spelarna och spelledaren tillsammans utforska vad som finns bortom de områden som beskrivs. Min polare som spelledde mkt DoD hade Döda Skogen inritad på sin första världskarta…

        Gilla

    3. MEN, det finns många Jens och Jörgen därute som faktiskt kan beskriva vad de gör och på så vis förändra någons spelledande.
      Tror mer på spelledarartiklar än spelarartiklar, MEN igen, de behöver inte vara så satans tråkiga att man somnar, en halvsida räcker, nej tack till Nationalencyklopedin. Får mig att tänka på Sinkans gamla trespaltiga spelar och spelledartips.

      Ex: Rollspelens Vi 5-liksom. Hur gör du för att förmedla skräck/rädsla i ditt spelande?
      Men vettefansicken om jag är särskilt on-topic just nu, breddar väl inte hobbyn direkt. Jo, kanske ”räddar” mig som fortsatt konsument.

      Gilla

    4. Mycket intressanta synpunkter, och jag tänkte lägga ett kort inlägg om intjäningsförmåga. Som bekant är det ju marginalen som är det viktiga, och (förutom allt annat bra som sagts) där borde det finnas saker att rätta upp.

      Tänk själv, det sitter ju en hög gamla rävar här som är villiga att hosta upp åtskilliga riksdaler på bra produkter. Heck jag köpte nyligen 10 Changelingböcker på Amazon efter att läst Åsas recensioner i Fenix (tack Åsa, fetbra spel!). Å andra sidan måste det finnas utrymmer för nya gamers att inte helt förlora sina slantar. Att ha ett spektrum med (billiga, låg kostnad) PDFer, dyrare print on demand (som printas när nog har anmält sig och kostnaden således blir lägre) till lyxutgåvor (som ofta har bra marginaler oavsett) skulle vara en väg att öka pengapungen hos företagen?

      Sedan tror jag att Warhammer Fantasy gör rätt genom att släppa lite kort och annat krimskrams (Riotminds hade bokmärken? same same) som ju oftast inte kostar mycket att trycka men man ändå kan ta 50 spänn för. Just i Warhammer finns det ju ett smart synergi-drag då de verkligen används i spelet.

      Erhm, och det skadar ju inte att ha bolaget i Singapore där skatten är noll. Men det kanske finns legala limitationer / Svenska importskatter som styr där. Jag har dålig koll på svensk bolagslag.

      Nu är det ju alltid lätt att vara baksätespassagerare, men det kanske ursäktas då vi just diskuterar potentiella förbättringar.

      Annars: saker som att få in vänner, gemensam sverjeportal, etc, etc… good stuff!!!

      Gilla

  25. Jag tycker att det finns ett par väldigt enkla saker att ta fasta på. Till att börja med: vad gjorde Äventyrsspel rätt? De skapade lättillgängliga spel, stoppade in dem i spelkartonger och lyckades få in dem i leksaksbutikerna. Det är tänkvärt. Klarar man inte det måste man klara något annat. Till exempel synas klokt på nätet. Alltså: hur ska rollspelen utnyttja nätet? Genom att ta betalt för nya saker på ett rimligt sätt, erbjuda olika former av webbprenumerationer (kontinuerligt utgivet material), bjuda på gratis introduktionsmaterial, ha snygga och aktiva forum. Men allt sådant kräver lika mycket planering som pappersutgivning, ett passivt forum kan lika gärna vara till skada. Och det som trycks på papper bör innehålla mervärden, till exempel snygga färgkartor.

    Jag tror också på starka varumärken (typ Star Wars, Sagan om Ringen eller Romarriket), enklare regler och äventyr som inte tar en vecka att förbereda. Och kanske mer komboprodukter – till exempel med rollspel och tecknade serier (Mouse Guard) eller romansviter (Trakorien). Kopplingen till brädspel och datorspel får också gärna vara ännu tydligare.

    Ett annat mycket enkelt faktum: kvalitet säljer. Läste nyligen att Trail of Cthulhu går bra. Det är uppenbart varför. Jag har aldrig hört eller läst några allvarligare klagomål på spelet – det är oerhört välskrivet, väldisponerat och genomtänkt. Alla svenska spelskapare har något att lära av Pelgrane Publishing som ligger bakom spelet. Det är ett spel som gör vad det ska – och inget annat.

    Gilla

    1. ”Kopplingen till brädspel och datorspel får också gärna vara ännu tydligare.”

      Bra synpunkt. Ett bra exempel är Biowares hantering av Dragon Age-licensen. Jag köpte för ett tag sedan det första box-setet i PnP-versionen av spelet som är gjort av Green Ronin och är ett riktigt bra nybörjarspel (tyvärr är dock utgivningstakten på det grymt långsam). Dessutom har de börjat sälja det på Biowares nätbutik, vilket fick mig att tänka på att det vore kul och bra för hobbyn om rollspel knutna till andra varumärken såldes i butiker som säljer PC- och konsollspel. Går man in i t ex en Game-butik finns ju ofta en massa annan merchandise som bobble-heads, t-shirts, strategiguider och annat. Varför inte rollspel?

      Gilla

  26. En kort tankeställare bara för att ge lite positiva känslor i den här diskussionen: För 6 månader sedan började jag arbeta i en medelstor svensk stad (jag veckopendlar mellan den här hålan och Sthlm). Har fått kontakt med två spelföreningar i staden och båda verkligen sprudlar av energi! Det är fullt med spelsugna, ungdomar och unga vuxna! Det är dessutom mkt fler tjejer än det var ”på min tid”. Om nu inte den här staden är ett bisarrt undantag så tror jag det finns hopp för framtiden.

    Gilla

  27. En sak som dyker upp i kommentarerna är det här med en portal eller site för rollspelare. Jag gick in på rollspel.nu för första gången på VÄLDIGT länge. Blev chockad. Vilken bedrövligt omodern sida! Skulle läsa på forumet men stod inte ut med upplägget. Överhuvudtagit har jag haft svårt att hitta bra sidor för svenska rollspel. Kom gärna med tips! Men jag hittar inte till några bra, jag gillar Ereb Altor.se men utöver det kammar jag noll. För att vara en hobby som borde ha en rätt stor mängd kreativa individer med datakunskaper så är urvalet väldigt litet och som rollspel.nu hopplöst omodernt. Kan inte se hur någon oinvigd kommer in på den sidan och spontant orkar läsa genom den ordentligt. Jag kanske har helt fel men det känns som att en bra sida som ser bra ut är nödvändigt nuförtiden.

    Magnus

    Gilla

    1. Ja, så svårt kan det väl inte vara att snickra ihop ett snyggt forum? Och dyrt behöver det inte heller vara. Håller med om att rollspel.nu ser gammalt ut. 90-talsstil. Det forum jag känner mig mest bekväm med är Järnringens.

      Gilla

  28. Det är väll så enkelt egentligen att om man vill att ett rollspel når ut till en bredare massa eller större publik så måste man marknadsföra det.
    Det kommer knappast på något magiskt vis bli en ”hit” av att man bara släpper det och sen så finns det att köpa i några enstaka hobbybutiker.
    Samtidigt tror jag inte ett rollspel idag kan få samma genomslagskraft som på 80-talet eftersom förmodligen dataspelen tagit över en stor del av marknaden från brädspel och dylikt.

    Gilla

    1. Jo, men det är ju inte så att dagens spelproducenter inte fattar att marknadsföring är bra. De har inte råd helt enkelt. Jag tror inte att det är marknadsföring som är nyckelordet, utan snarare distribution. Äventyrsspel blev stora för att deras spel fanns i leksaksbutiker i hela landet. Men eftersom dagens marknad ser helt annorlunda ut krävs en annan strategi.

      Jag köper mycket böcker från AdLibris. Det är en ur konsumentsynvinkel väldigt tilltalande köpmöjlighet. Järnringen säljer ju också en del i sin webbutik, men det är dyrare än på andra ställen. Det känns sådär. Rollspelen behöver kanske ett eget AdLibris. Som SF-bokhandelns webbutik fast mer nischad och med bättre sortiment (mer utländska spel). Hm. För att nu spåna vilt: en gemensam webbportal med alla svenska rollspelsforum samlade och allt detta kopplat till en snygg webb-butik där man faktiskt vinner ett par kronor på att handla? Borde kunna drivas som en förening. Borde går att få med SF-bokhandeln på detta, egentligen handlar det mer om en digital lösning där rollspelen blir lättare att hitta.

      Gilla

      1. Petter B, jag håller med dig fullständigt i det du skriver. Jag har suttit och letat senaste dygnet efter en plats där jag kan beställa rollspel. Men hamnar utanför Sverige om jag vill ha tag på något. Och då försvinner de svenska. Jag skulle gärna kunna beställa Trudvang och Call of Cthulhu samtidigt till ett bättre pris än direkt från tillverkaren. Med andra ord som det är med de flesta andra produkter jag beställer.

        Finns det någon bra Internet butik i Sverige för rollspel? Järnringens böcker finns tillgängliga via ad libris, borde kanske göra rollspelen tillgängliga så med. För då kanske de halkar med av bara farten när man beställer något annat ändå? För som du säger om Äventyrsspel så var de lättillgängliga. Och i det ligger nyckeln. Nu är det endast via specialbutiker.

        Gilla

      2. Sverok har massor av pengar. Vill de stödja rollspelens överlevnad i stort – istället för att dödförklara hobbyn i sin tidning (helt sanslöst, för övrigt) – borde de satsa på en bra webbplattform och på en snygg webb-butik. Att stötta spelföreningar i Skövde, Katrineholm och Lund eller vad det nu är må vara lovvärt, men det ger inte så mycket för rörelsen som helhet. Mer paraplylösningar.!

        Gilla

      3. Petter B. Återigen håller jag med fullständigt. Att gå in och skapa en snygg proffsig sida borde vara en prioritet.

        Jag ska ta ett exempel från min egen dag och en diskussion jag hade med min snart 9 åriga dotter på telefon. Hon har börjat spela rollspel den här veckan som jag skrev tidigare och nu är hon hos mina svärföräldrar med min sambo. Hon vill skriva ett äventyr och skapa en rollperson nu när hon är borta. Så hon frågade mig idag om det fanns någon sida med bra information om rollspel och allt som rör det. Jag var dessvärre tvungen att säga att nej det finns det inte?! Åtminstone ingen jag vet om som är bra. Definitivt ingen som riktar sig till unga nybörjare alla fall. Kanske någon har ett tips på det?

        Alla fall, en sådan sak hon frågade om var en onlinetjänst där man skapar rollfigurer. Kanske vore en idé att åtminstone ett spel som Drakar och Demoner hade en sådan till exempel?

        Magnus

        Gilla

      4. Jag vet att det på olika håll finns planer att skapa nybörjarvänliga rollspelssajter, men jag vet inte hur långt de planerna är gångna. Enkla instruktioner om hur man, på olika sätt, kan skriva äventyr och bygga världar känns som en naturlig del av en sådan sajt.

        Förresten, anledningen till att det inte finna någon onlinemojäng för rollpersoner till DoD91 lär vara att spelet hade sin storhetstid för 20 år sedan, innan internet slog igenom. Fast … med tanke på hur ofta man läser om folk som spelar spelet är det lite konstigt att inte någon slängt ihop en grunka.

        Gilla

      5. Magnus, jag menade det Drakar och Demoner Trudvang till. Att DoD91 skulle ha online möjligheter tycker jag vore orimligt att kräva. 🙂
        Men som du säger, spelet tycs vara porpulärt än idag så kanske någon har byggt en sådan sida.

        Men däremot borde aktuella spel ha det, det var det jag ville säga.

        Gilla

      6. En webbutik är inte bara en hemsida utan det är framförallt logistiken bakom. Visst vore det kanon men det är inga småpengar vi pratar om för att driva det framgångsrikt. Ett gäng hobbyentusiaster kanske kan underhålla en hemsida någorlunda men att sköta lager, packning, utskick och annat kräver kunskap, upparbetade system och personal. För att inte glömma alla ”små” ytterligare kostnader varje bolag måste ta i form av bokföring, revisorer och annat som håller verksamheten igång.

        Adlibris framgångar beror till mycket på det låga pris de kan hålla på ett brett utbud, drivet framförallt av stark finansiell backning och med tiden stora volymer. Hur bra blir det med nära inga pengar från start och små volymer till en liten kundgrupp som fortfarande får bära stora overheadkostnader för produkterna?

        Obetalt arbete blir snabbt ett måste om inte priserna per bok skall bli enorma, förutom att startkapital om åtminstone ett par hundratusen lär behövas. Vem skänker dessa pengar? Hur känner Sveroks medlemmar på valfri ort för gratisskift några dagar i månaden på ett lager under de närmaste åren? Eller kommer de som säger att vinster för spelföretagen är fult ställa upp dag efter dag i år framåt? Därtill, vem/vilka tar på sig att utan lön jobba deltid med ansvarstunga saker som orderhantering, beställningar, betalningar och annat? Och, inte minst, kommer de senare personerna ha den gedigna erfarenhet som behövs för att det inte skall sluta med kaos, konkurs och stora personliga förluster?

        Varje diskussion av den här typen känns för mig grundad i lika delar entusiasm som okunskap. Entusiasm är härligt men när det uppenbaras vilken mängd jobb som faktiskt krävs tenderar glöden att falna. Och gör den inte det direkt så är det bara en tidsfråga innan så sker.

        Jag tror inget kommer ändras i stort kring PnP-rollspelen. Det är en liten nischmarknad som lär finnas kvar under lång tid men att vänta sig en egentlig tillväxt som förändrar grundförutsättningarna tror jag inte på (men inte heller att gruppen skall försvinna). Som spelnörd får man istället glädja sig åt den, i det närmaste, massacceptans onlinerollspel och fantasyromaner fått. Från lika udda och undangömt som rollspelen till en jätteindustri. Det kommer hålla uppe det övergripande intresset för fantasy/Sci-Fi och i sin tur låta rollspelshobbyn fortsätta få lite smulor till och från i form av produkter, små spelföretag, reklam och spelare.

        Gilla

      7. Precis som du skriver Tomas, mer än bara en hemsida. Precis sånt här som de säkert vill ha i en Fenixartikel – fallgropar etc. Du har ju gjort det – ett eget spel, hur gick det till etc.

        Gilla

      8. Det är säkert så att det krävs stora volymer och mycket folk för att driva något som AdLibris. Jag tror att svaret för rollspelens del är SF-bokhandeln. Det borde inte vara omöjligt för dem att ta in lite fler utländska spel.

        En väldigt enkel lösning, som kanske kan betyda mycket är om det finns köplänkar i foruminläggen, åtminstone på moderatorernas inlägg, så blir det inte för mycket. Det kräver absolut inte en massa extrajobb.

        Gilla

      9. Kände att mitt tidigare inlägg blev långt nog men det Petter sedan svarar är vad jag först tänkte skriva också: använd kanalerna som finns, t.ex. SF. Vill man nu verkligen få till något som också stödjer svenska spel, köp där. Leta inte efter utländska sajter för att spara 5-10 euro utan lägg på hundralappen och köp engelska spel lokalt. För det kommer (nästan) alltid kosta mer från den lilla lokala leverantören. Gå på dem om PDF-försäljning också.

        Därutöver så tror jag att en ändrad uppfattning om vad spel ”får” kosta är något som rollspelsmarknaden skulle gynnas av. Justerat för inflationen kostar ett spel ungefär lika mycket idag som 1984 (149 SEK är idag lite över 300 SEK, dock en bok istället för box med tärningar). Men beaktat hur små upplagorna är borde priset vara det dubbla eller tredubbla för att locka fler till att faktiskt våga satsa på kvalitetsprodukter.

        Medan jag beundrar, och uppskattar, open source och andan på nätet att hjälpa andra utan ersättning så har jag svårt för det motstånd det finns i rollspelssverige bland entusiaster för att ta betalt för något, även när det är mycket rimliga pengar. Och då menar jag motstånd lika mycket från skapare som skäms över att begära något högst resonligt (knappt täcka utgifterna o.d.) till köpare som ser allt som inte är gratis som kapitalistförtryck.

        För att ta ett exempel. Fyra personer skriver, korrar, layoutar och illustrerar ett spel som ges ut i PDF-format. Totalt har de lagt ned ca 100 timmar vardera, sammanslaget ca 400 timmar. Vad blir reaktionen om de begär 50 öre per arbetad timme och bok, dvs 200 SEK ink moms per PDF? Om de kränger 50 PDF är det fortfarande småsummor. Inte ens 500 PDF ger någon märkvärdig summa (givet alla kostnader som finns att beakta, även om 80k SEK efter moms säkert låter mycket). Men vad hade dessa personer inte fått stå ut med kommentarsmässigt? Hur många betalar och hur många jagar filen på PB?

        Tittar man t.ex. på Lulu och motsvarande så är det ytterst små summor som skaparna begär. Och då skall man tänka på att sajtens del plus moms är en ansenlig bit av kakan. Författare m.fl. vågar inte (och kan inte, tyvärr) ta betalt, om de nu vill göra det.

        Nu tror jag inte en sådan attitydsförändring är att vänta. Men jag är nyfiken på vad som händer om t.ex. Järnringen släpper sin första kampanjdel till Coriolis i begränsad tryckt upplaga för 6-800 SEK styck och som PDF för 200 SEK. Går det?

        Gilla

      10. Thomas, jag håller med om det du skriver om problemen med att driva en webbutik. Det är därför jag tror på antigen SF-bokhandlesalternativet eller att sälja genom Ad libris snarare. Jag köpte Svavelvinter via ad libris, så varför inte sälja rollspel genom dessa kanaler. Då blir de lättillgängliga och kostnaden blir inte högre än något annat sätt. Att kunna köpa rollspel från samma ställe som jag köper böcker ifrån skulle alla fall leda till att jag beställde några fler varje år. För då skulle ett och annat slinka med en annan beställning och tvärtom.

        Gilla

      11. Thomas, jag tycker att du ställer vettiga frågor. Problemet är ju att det som är rimligt ur producentperspektiv inte alltid är rimligt ur konsumentperspektiv.

        Hur mycket jag skulle kunna tänka mig att betala för en PDF vet jag inte exakt, men 150 kr är kanske övre delen av smärtgränsen. Men då ska det vara minst 150 sidor och JÄKLIGT bra, inte överblivna smulor från ett bokprojekt. Jag vet inte riktigt hur mycket som tekniskt möjligt, men dyra PDF:er skulle optimalt kunna innehålla högupplösta kartor och annan grafik som är svår att återge lika bra på papper. PDF:er får gärna också vara dynamiska, alltså att man kan ha en version som man kan ändra i, till exempel rita in ett nerbrunnet hus på en karta.

        Hemligheten bakom att tjäna pengar på PDF:er tror jag ligger i prenumeration. Att dela upp det man kränger i bitar och släppa dem en gång i månaden skulle jag (dumt nog) kunna tänka mig att betala mer för. Man får en illusion av att man får mer för att man får ofta.

        700 kr för en tryckt bok i begränsad upplaga är jag tveksam till. 600 kr är nog min smärtgräns om det inte är 500 sidor i färg. Men det är fortfarande riktigt jäkla dyrt.

        Gilla

      12. Magnus, vad gäller både AdLibris och SF-bokhandeln så är de båda bra på det de gör. Men de har inte allt. Inte ens SF säljer alla svenska rollspel. Och ännu mindre de lite mer udda utländska spelen, som faktiskt fått en viss betydelse även i Sverige.

        Gilla

      13. Petter -en annan variant är att POD: kortare pdfer som ändå finns gratis, men som man heller vill ha i en liten bok, i fyrfärg. Vad skulle det vara värt?

        Jag tror inte på långa pdfer – tror mer på regler i bokform och alla tillägg som pdfer, alternativt att man får tillgång till pdfen om man köper boken.

        De fåtal pdfer vi producerat försöker vi hålla relativt korta – annars blir det ett härke att printa el läsa på skärm. Dessutom skulle inget ha kommit ut om vi väntade på att få ihop en bok på 150 sidor om Gränsrymden.

        Hur som – en lösning för att få ut spelen är pdf/POD, helt klart.

        Gilla

      14. En grej jag kom på – vuxna som inte är studenter iaf – har oftast en massa pengar att lägga på sin rollspelshobby så svårt är det inte för dem att puna ut, däörför ska man ge möjlighet att köpa saker i olika dyra utgåvor, el det är iaf ett argument för detta.

        Jag köpte nyligen Apocalypse World för 37 dollar (och fick då böckerna + pdf, pdf ensamt kostade 18 dollar) och Freemarket för ohyggliga 104 dollar (box då). Och jag är nog inte värsta anomalin 😉

        Gilla

      1. Jaha, okej. För att ta ett konkret exempel. Jag har inte köpt någon av Trail of Cthulhus PDF:er. Kanske mest för att jag inte känner mig bekväm med betalningsformen. Om man dessutom, som Pelgrane, säger att man ändå tänker ge ut PDF:erna i en tryckt samlingsvolym minskar intresset ytterligare för det digitala. Boken som föremål är ändå något väldigt speciellt.

        Gilla

      2. Men det jag föreslår är i första hand gratis pdfer som man kan PoD:a om man vill. Skulle du då hellre printa det på ”jobbet” – nu talar jag fyrfärgssaker med snygga kartor och bilder, inte svartvitt utan bilder.

        Gilla

  29. Suttit och tjuvläst här en stund och det känns inte riktigt som om det bara är rollspelens överlevnad som diskuteras – snarare är det de svenska rollspelens överlevnad.

    Men varför lägga tonvikt på svenska spel och deras utgivning? Idag kan långt fler personer engelska än förr, om inte annat lär de sig det av onlinespelen. Och det innebär automagiskt att de lär sig alla termer på engelska.

    Själv har jag nog aldrig spelat de svenska spelen sen första utgåvan av mutant (som jag spelade någon månad innan jag insåg att engelska Aftermath var trevligare). Nu, nästan 25 år sen jag startade spela rollspel är första gången jag provat något svenskt spel igen (en äldre version av Drakar och Demoner). Vi måste alltså skilja på nyutgivning (intressant främst för de som jobbar med det) och rollspelande (intressant för alla som spelar).

    Magnus, själv beställer jag helst spelen på PDF-numera och skriver bara ut de sidor jag är intresserad av. Exempelvis på http://rpg.drivethrustuff.com. Känns som om det är en bra väg för distribution även av svenska om så behövs. En store hos SVEROK med PDF:er av svenska och utländska spel vore ju fantastiskt. Bara svenska är ju kul i sig. Om inte annat lite pengar in istället för nedladdning via piratebay (om inte storen kostar mer vilket kanske är troligt).

    Gilla

      1. I USA har de billiga printshops överallt, där du kan få ditt pdf-spel utskrivet och ring/limbundet för en rimlig summa. I Sverige kostar det en förmögenhet.

        Gilla

    1. Men att nyutgivningen bara skulle vara intressant för dem som jobbar med den är väl en väldigt deppig inställning? Jag vill gärna tänka mig att det faktiskt finns folk som läser och spelar det material jag skriver. Eller rättare sagt: jag vet att det gör det.

      Gilla

      1. Hmmm, låt mig förtydliga det där med att nyutgivningen skulle vara mest intressant för den som skriver materielet. Vad jag egentligen menade var att engelska spel alltid kommer finnas helt enkelt därför att det finns en stor marknad av engelsktalande. USA, Storbritannien, Australien, Nya Zealand…

        …men svenska spel kommer aldrig kunna rikta sig mot fler än de som bor i Sverige. Att därför räkna med att det ska finnas en svensk utgivning för att rollspelandet ska fortgå tror jag är fel. Jag vet dock inte hur många som spelar svenska rollspel jämfört med utländska. Någon som vet? Själv har jag som sagt i princip aldrig spelat svenska.

        Men jag tror på konceptet PDF av egentligen ett skäl. När jag känner mig sugen på ett spel vill jag köpa det NU och börja läsa. Det har t.o.m hänt att jag beställt ett spel, men inte orkat vänta och sen letat upp det för att köpa det på PDF medans jag väntar på pappersupplagan. Varför inte låta de som köper dem på papper också få tillgång till PDF-nedladdning? Perfekt för att skriva ut alla handouts. Så jag brukar göra för att skriva ut ev. bakgrund eller skillsbeskrivningar och annat till spelare oxo.

        Gilla

      2. Ibland tror jag att vi svenskar överskattar vår förmåga att läsa engelska. Liksom du läser jag gärna engelska och majoriteten av min bokhylla är på engelska och jag läser hellre på engelska än svenska. Men jag är lärare på en gymnasieskola och ser där ett vanligt problem. Eleverna kan förstå tv program, enklare texter osv. Men vad de inte klarar av är mer komplicerade texter och de tappar nyanserna i språket. Dessa är elever som skulle beskriva sig själva som ”flytande” på engelska. Men ser vi en film på en lektion utan svensk text blir det ett ramaskri och de tappar omedelbart rätt stora delar av innehållet.

        Jag tror att det är rätt vanligt, många kan engelska, men inte tillräckligt för att ta till sig en mer omfattande text eller än värre ett regelsystem. Jag tror man bör ha detta i åtanke när man funderar på nyrekryteringen. För en bredare rekrytering av yngre bör det vara på svenska.

        Gilla

      3. Själv lärda jag mig faktiskt engelska för att kunna spela rollspel! Det första som intresserade mig nog att höja mig från en usel nivå till en inte helt oäven. Finns många spel som inte är skrivna på Shakespear-prosa. På min tid var det D&D Basic.

        Gilla

  30. Pingback: Nybörjarrollspel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s