Även om man väljer att bortse från det fantastiska omslaget, så är Soon I will be invincible en bok man inte får missa — i alla fall inte om man någon gång under sitt liv läst och gillat superhjälteserier.
Soon är en varmhjärtad drift men hela superhjältegenren, samtidigt som den en klassisk seriesaga med galna vetenskapsmän, rymdprinsessor och osårbara män i trikåer.
Berättelsen är uppdelad i två perspektiv. Dels superskurken Doctor Impossible som försöker ta över världen (för n:e gången), dels den nyblivna cyborghjätinnan Fatale som blir rekryterad till det legendariska superhjältegänget Champions.
Egentligen är det inget speciellt med själva handlingen i boken — den skulle kunna vara tagen från vilket nummer av Fantastiska fyran som helst — utan det intressanta är huvudpersonernas tankar och reflektioner över de mist sagt bisarra liv som de lever. Doctor Impossible förbannar ständigt den tourettsliknande åkomma som får honom att avslöja alla sina planer i tid och otid. Fatale ångrar att hon inte valde ett annat namn, typ Cybergirl, eftersom ingen kan utala ”Fatale”. Det är saker som dessa som lyfter boken till höga höjder, men som samtidigt (tror jag) gör det omöjligt för någon som inte är så bevandrad i superseriernas värld att uppskatta den fullt ut. Alla referenser, internskämt och wink-wink-nudge-nudge skapar en tämligen svårtillgänglig bok.
Men har du, eller har någonsin haft, ett intresse för Stålmannen, Hulken och alla de andra, så kommer du att älska Soon I will be invincible.
Lämna ett svar