Jag minns rollspelet Khelataar som ett spel mestadels fyllt av pseudovikingar som grälar. Men nu när jag suttit och bläddrat i böckerna kan jag bara konstatera att jag antingen mindes fel, eller att jag råkat ut för en ovanligt fantasilös spelledare. Det finns en hel del ganska rejält flummiga saker i böckerna. Faktiskt så pass konstiga att jag inte kan annat än att misstänka att författarna umgåtts en del med Mary Jane.
Kolla själva:
6. Träskmonstret
I AEgoor – Träsket finns denna märkliga varelse. Ingen vet någonting om den, annat att den då och då anfaller folk. Och att den ser ut som Swamp Things brorsa. Den har uttryckligen ett, och bara ett, syfte: att komma och slåss när spelarna börjar bli uttråkade. Ibland slåss den med händerna, ibland med trästockar.
Okej, träskmonstret är egentligen inte så flummigt. Men det är så slentrianmässigt och fantasilöst att det bara kan ha uppstått under svåra abstinensplågor.
5. Besvärjelsen Drogförstärkning
Gissa vad denna besvärjelse gör? Den dubblerar styrkan hos en ”läkedrog”. I say no more.
4. Krooler
En krooler är inte en amerikansk subkultur, utan ett sorts hårigt skelett. Fast inte. Egentligen är den en andevarelse av typen Ffaligi, som kan anta vilken skepnad som helst. Tror jag. Beskrivningen är lite bristfällig. En sak är dock säker: de har dålig andedräkt och kan tänja sina lemmar.
För att summera: Håriga, tänjbara andeskelett med dålig andedräkt. Som bara kan dödas genom att få huvudet avhugget.
Que?
3. Drogerna
Khelataars regelbok innehåller 12 olika droger. Av dem har 11 positiva effekter. Värt att notera är att ”Lugnande drog” tillverkar av ”majroni” och inte har några bieffekter. Hm …
2. Bäverkatten
Den heter ”bäverkatt”. Det är ju hur skönt som helst. Dess funktion i spelet verkar vara att … tja … fan vet. Simma och bli jagad, eller något sådant. Men ”bäverkatt” är ju ett sjusärdeles roligt ord. Smaka på det!
1. Skvader
Tjäder + hare = Skvader. Jag kan inte i min livligaste fantasi föreställa mig vad man kan använda denna varelse till i ett äventyr. – Ni ser en Skvader. – Verkar den hotfull? – Ja, den spänner upp sin stjärtplym och blottar kanintänderna. – Shit! Vi springer!
Rollspel är härliga. De kan föra dig till en annan värld där du får uppleva äventyr, romantik, intriger och mäktiga bataljer. När konstruktörerna designar sina rollspelsböcker formulerar de varje ord, och väljer varje bild, med målet att hjälpa dig att nå denna fantastiska plats.
Men ibland blir det bara fel. Här kommer den svenska rollspelshistoriens mest feltänkta och konstigaste omslag. Tycker du jag har missat något? Hojta till i kommentarerna.
10. AEgoor – Träsket (Lancelot Games, 1989)
För att vara en produkt som talar om ”träsk” och ”mörka djungler” så är det väldigt lite av den varan på omslaget. Istället får den hugande rollspelsspekulanten en småväxt kille (?) med ovanligt stort huvud och någon sorts pudelrockarfrilla. En primitiv version av ”Kicken” i The Poodles, helt enkelt. Och som om inte det vore nog hänger en ENORM apelsinskiva i himmelen. Jag är förvisso inte en expert på Khelataars kosmologi, men jag är ganska säker på att inga abnorma citrusfrukter förekom.
9. Barbia – Siratsias vita formelbok (Äventyrsspel, 1989)
Du har en bok där huvudnumret är ett äventyr som heter ”Siratsias vita formelbok” och som handlar om en mäktig och listig kvinnlig magiker. Vad gör du då? Jo, du smäller upp en bild på en man som slåss, och gör boken rosa.
8. Mutant (Äventyrsspel, 1984)
En kille i pyjamas, morgonrock och Kleerup-frisyr står lite osäkert och viftar med ett järnrör (?). Bakom honom jazzar blåmålade stenåldersmän, samtidigt som någon sorts new age-explosition äger rum i luften. Allt mot bakgrund av en djungel.
Exakt på vilket sätt säger detta omslag ”post-apokalyptiskt Sverige”? Det här är omslaget på ett rollspel som handlar om folk som åker tillbaka i tiden på regnbågar och slåss mot tropiska skottar.
7. Berlin City 2092 (Äventyrsspel, 1991)
På ett sätt är det här omslaget riktigt vettigt, för vad associerade man mer med Berlin på 90-talet än skyskrapor, el och tjejer i kinky outfits? (Visserligen behöver inte detta vara en bild på en kvinna, det kan lika gärna vara någon sorts androgyn David Bowie-figur. Eller en alien.) Men på ett annat sätt så är omslaget helt snurrigt. Vad, och nu är jag uppriktigt nyfiken, är det för gul hatt personen har på sig? Och varför? Är det månne en byggarbetare? Hoppas på svar.
6. Dimön (Äventyrsspel, 1984)
Ninjaskelett, flygande utropstecken, och … hus. Var ända in i Hälsingland är dimman? Och ön? Inte ens löftet om att ”en hel by med invånare medföljer” räddar den här produkten. Jag gissar att många köpare blev besvikna när de inte alls fick med en hel bybefolkning hem till pojkrummet, utan bara ett litet häfte med text. Pluspoäng för den vågade diagonala redigeringen, dock.
5. SVOT – Attack är enda försvar (1991)
SVOT står för ”Speciella vapen och tekniker”. Vapnet i fråga är någon form av kpist. Tekniken verkar vara ”springa”. Vad det ”speciella” i förkortningen skulle kunna vara är jag inte säker på. Möjligen att personen på bilden är Fabio.
4. Högländernas skräck (Äventyrsspel, 1986)
Nessie, I presume? Jag var aldrig ett stort fan av CHOCK och det här omslaget var nog orsaken. Monstret ser ut om en blandning av en sjuk penis och en säl. Det är ungefär lika skräckinjagande som ett besök i Oslo. Sen finns det något extremt ocoolt med moderna segelbåtar. Ni vet att det är sant. Det är därför det finns så ytterst få optimistjolle-baserade rollspel på marknaden.
3. Bris Brygga (Äventyrsspel, 1986)
Titta noga på denna bild. Ser ni vad det är som försiggår? En skadad och inkontinent person av obestämt kön har fallit ihop, ”doggy style”. Tror ni att den muterade räven (?) tänker hjälpa personen? Icke. Jag skulle gärna berätta vad han planerar att göra med den där ”pistolen”, men jag är en snäll pojke och tar inte sådana ord i min mun.
2. Drakar (Äventyrsspel, 1992)
Här kommer ett tips från mig: När du vill ge ut en bok om drakar, försök att ha drakar i fokus på omslaget. Inte en fast, naken, väloljad mansrumpa.
1. Alver i Chronopia (Äventyrsspel, 1996)
Jag vet inte var jag ska börja. Strutsar? Alver klädda i rosa … och kråsskjortor. Strutsar? Bepansrade strutsar? Bepansarde strutsar med freakish långa ben? Vad fan är detta för något egentligen? Och varför är marken konvex? Låg Chronopia på en så liten planet? Herregud, ju mer jag tittar på bilden desto värre blir den. Vad är det för liten schakrutig pajsare där till vänster, till exempel? Och jag tycker inte det är sportsligt av alverna att jaga obeväpnade minismå anorektiska goblinoider. Och … varför är himmelen är grön?
I alla tider har rollspelmakare och spelare undrat varför rollspelshobbyn är så dominerad av män. Här kommer svaret – de topp 10 mest gubbiga, grabbiga eller bara sexistiska omslagen från den svenska rollspelshistorien:
10. Krilloan (Äventyrsspel, 1991)
Vid en första anblick verkar det inte vara något skumt med det här omslaget. Men titta igen. Kvinnorna på bilden ägnar sig antingen åt att hångla, eller att stå i urringad klänning och se fromma ut. Männen, å andra sidan, får se tuffa ut med rustningar och svärd, skjuta pilbåge eller stå och … jag vet inte riktigt vad den lilla svartklädda killen gör, där nedanför det hånglade paret, men han är i alla fall påklädd och ser arg ut.
Budskapet till alla kvinnor är i alla fall: ”Kom och spela Krilloan, äventyrens stad, där du kan stå och se snygg ut — eller kyssas!”
9. Elipam – Äventyrens stad (Lancelot Games, 1989)
Spontant är det lätt att tycka att det här omslaget är mer gubbigt än Krilloan ovan. En i princip helnaken kvinna som dansar framför ett gäng påklädda — och beväpnade — män. Återigen bedrar skenet. Ja, det är visserligen en stor bild på en porrig kvinna, men det är en kvinna som faktiskt gör någonting. Hon dansar magdans, en konstform som i vår värld är uråldrig och respekterad.
Men jag tror ändå inte att detta omslag lockade särskilt många nya kvinnliga spelare till hobbyn. Det är ju trots allt en stor bild på en naken kvinna.
8. Järnringen (Äventyrsspel, 1985)
Den här faller lite i samma kategori om nummer 9. Den nakna kvinnan står lite mer i bakgrunden (fast är ändå i fokus), och har en något mer realistisk kropp. Men budskapet är ändå tydligt: Kvinnor är något man tittar på, något som finns i bakgrunden medan männen ägnar sig åt spännande saker tillsammans med sina aprobotkompisar och ett och annat vildsvin. Det finns även en obehaglig underton i bilden — att mannen med pistolen ämnar skjuta kvinnan på scenen. Varför skulle han annars stå med ryggen mot henne och snegla lömskt över axeln?
7. Handeslfursten (Äventyrsspel, 1990)
”Oj, jag råkade ramla. Vilken tur att jag har så tight klänning, och att Mr. Muscle är här för att skydda mig!” Det här bilden är del av en hel subgenre i fantasykonsten – snygga damer som skyddas av anabola herrar. Kvinnan har ju ett svärd i handen, varför använder hon det inte istället för at bara ligga där och posera?
Åter igen en bild som sänder signalen ”Tjejer, det här är ett spännande spel där ni får ligga och porra er på marken!”
6. Tempelherren (Äventyrsspel, 1990)
’Ännu bild i samma tema som Handelsfursten (och samma äventyrsserie). En kvinna med uppdragen kjol sitter och väntar på att hennes muskulösa beskyddare ska döda den tentakeltungade demonen. Därefter blir det sex!’Ännu bild i samma tema som Handelsfursten (och samma äventyrsserie). En kvinna med uppdragen kjol sitter och väntar på att hennes muskulösa beskyddare ska döda den tentakeltungade demonen. Därefter blir det sex!
Inte nog med att kvinnan är klädd som en pinuppa (och det är väl egentligen inget fel med det), hon är dessutom det mest passiva jag sett på ett rollspelsomslag. Hon sitter i gaddamn baksätet och har händerna bakom ryggen. Går det att säga ”Jag är ett hjälplöst våp” på något tydligare sätt?
5. Cul de sac (Äventyrsspel, 1991)
Paris är förvisso kärlekens stad, men jag var inte på det klara att det var just den typen av kärlek som menades. Den lack och läder-bärande kärleken. Det här omslaget är extra illa, för kvinnan bär den typen av kläder som i verkligheten bara används i en helt annan typ av rollspel, på speciella klubbar, eller i en viss typ av barnförbjudna filmer. Det är liksom inget snack om saken, hon är sexdocka. Inget annat.
4. Demonprinsen (Äventyrsspel, 1990)
Äventyrssviten ”Härskarserien” fortsätter att leverera, och slår här nya rekord. Den ständigt ansatta kvinnan har nu bröstvårtevisande lite kläder på sig och anstränger sig väldigt för att visa upp sina behag för mannen i höftskynket. Hon tycks dessutom ha någon sorts slavrelation till demonen, eller i alla fall vara varelsens fånge. Det enda som saknas är en kedja runt halsen.
Och värre blir det. Tillsammans med kvinnan på golvet ligger en juvel och lite skatter – demonens ägodelar. Det krävs inte mycket tankeenergi för att förstå upplägget: Om mannen i musklerna dödar demonen så får han a) en massa pengar och juveler, och b) en bystig kvinna. Kvinnan på denna bild är ett föremål. Hon har samma status som en ädelsten.
3. Äventyrspaket 1: Svart duell/Skönheten och odjuren (Äventyrsspel, 1986)
Här har vi också en bild som spontant känns ganska ofarlig. Men detta är det enda av omslagen jag har tittat på där kvinnan faktiskt är i princip naken. Av en händelse råkar en hårtest dölja hennes fulltsändigt nakna bröst, och det är väl egentligen en tolkningsfråga om hon har trosor på sig eller om det bara råkar vara lite extra mycket skugga just där. Lägg till detta att hon håller i spjutet, inte som om det vore ett vapen och hon vill försvara sig, utan som om det är ett avlångt hårt föremål som hon vill smeka.
Det som slutligen chippar in Äventyrspaket 1 tredjeplatsen på denna lista är dock inget av ovanstående. Titta istället på det lilla nakna trollet i vänstra hörnet. Han som kontrollerande håller sin hand märkligt långt upp på insidan av den blonda kvinnans lår. En slump att alla nakna? Knappast.
2. Showdown: Berlin (NeoGames, 199?)
Neogames enda bidrag till den här listan går rakt på sak: En ung tjej i underkläder. En ung poserande tjej i underkläder som sakta håller på att dra upp sin genomskinliga kroppsstrumpe-grej. I bakgrunden (ett kontor) sitter en man och jobbar vid en dator.
Showdowns omslag är i alla fall ärligt i sin sexism. De flesta andra deltagarna på den här listan försöker på ett eller annat sätt ha med lite action och dramatik på omslagen. Icke Showdown. Här är det bara striptease rakt av, utan ens en tillstymmelse till actionalibi.
Till alla manliga rollspelare skriker omslaget ”Om du köper den här boken så kommer bönan på bilden att vilja sex med dig (eller i alla fall din rollperson). Kolla på henne, hon är kåt som fan!”. Till den kvinnliga köparen säger den, liksom så många andra av böckerna på denna lista, att ”Hey, gullet, så här snygg kan din rollperson vara om du köper Showdown.”
Båda dessa omslag är så sjukt … fel … att jag inte kunde välja mellan dem. Båda får dela förstaplatsen.
På Wohlgoor har vi ett klassiskt Slitz-motiv: En kvinna med djup urringning och ingenting på underkroppen står och skrevar i en sjö. I det här fallet har hon just plockat upp ett svärd ur vattnet. Men titta noga på svärdets grepp, närmare bestämt svärdsknappen. Påminner er inte knappens form om någonting?
Ja, det stämmer, Wohlgoors omslag föreställer en mycket lättklädd kvinna som riktar en dildo rakt mot sitt sköte. Man behöver inte ringa Fråga Lund för att ana vad hon gjort med svärdet under vattnet. Är det inte typiskt? I det enda omslag jag hittat där en kvinna faktiskt gör något med ett svärd, så är det bara för att använda det till att onanera.
Draculas hämnd då? Först och främst så är det här den enda svenska rollspelsprodukt som, mig veterligen, har en mördad kvinna på omslaget. Det finns gott om passiva, hjälplösa, offer till kvinnor — men här är hon faktiskt död. Och inte bara det: Hennes ben är suggestivt särade och kjolen är uppdragen, och om konstnären vill få mig att tro att de där hålen i halsen är det enda ställe där hon blivit penetrerad, så misslyckas han.
Draculas hämnd visar alltså en kvinna som blivit våldtagen och mördad. Det är svårt att göra det värre än så.
