Sex tecken på att Khelataar skrevs på jazztobak

Jag minns rollspelet Khelataar som ett spel mestadels fyllt av pseudovikingar som grälar. Men nu när jag suttit och bläddrat i böckerna kan jag bara konstatera att jag antingen mindes fel, eller att jag råkat ut för en ovanligt fantasilös spelledare. Det finns en hel del ganska rejält flummiga saker i böckerna. Faktiskt så pass konstiga att jag inte kan annat än att misstänka att författarna umgåtts en del med Mary Jane.

Kolla själva:

traskmonster

6. Träskmonstret

I AEgoor – Träsket finns denna märkliga varelse. Ingen vet någonting om den, annat att den då och då anfaller folk. Och att den ser ut som Swamp Things brorsa. Den har uttryckligen ett, och bara ett, syfte: att komma och slåss när spelarna börjar bli uttråkade. Ibland slåss den med händerna, ibland med trästockar.

Okej, träskmonstret är egentligen inte så flummigt. Men det är så slentrianmässigt och fantasilöst att det bara kan ha uppstått under svåra abstinensplågor.

5. Besvärjelsen Drogförstärkning

Gissa vad denna besvärjelse gör? Den dubblerar styrkan hos en ”läkedrog”. I say no more.

krooler

4. Krooler

En krooler är inte en amerikansk subkultur, utan ett sorts hårigt skelett. Fast inte. Egentligen är den en andevarelse av typen Ffaligi, som kan anta vilken skepnad som helst. Tror jag. Beskrivningen är lite bristfällig. En sak är dock säker: de har dålig andedräkt och kan tänja sina lemmar.

För att summera: Håriga, tänjbara andeskelett med dålig andedräkt. Som bara kan dödas genom att få huvudet avhugget.

Que?

3. Drogerna

Khelataars regelbok innehåller 12 olika droger. Av dem har 11 positiva effekter. Värt att notera är att ”Lugnande drog” tillverkar av ”majroni” och inte har några bieffekter. Hm …

baverkatt

2. Bäverkatten

Den heter ”bäverkatt”. Det är ju hur skönt som helst. Dess funktion i spelet verkar vara att … tja … fan vet. Simma och bli jagad, eller något sådant. Men ”bäverkatt” är ju ett sjusärdeles roligt ord. Smaka på det!

skvader

1. Skvader

Tjäder + hare = Skvader. Jag kan inte i min livligaste fantasi föreställa mig vad man kan använda denna varelse till i ett äventyr.
– Ni ser en Skvader.
– Verkar den hotfull?
– Ja, den spänner upp sin stjärtplym och blottar kanintänderna.
– Shit! Vi springer!

Skvader. I rest my case.

12 reaktioner till “Sex tecken på att Khelataar skrevs på jazztobak

  1. Vem är det som har skapat det här spelet? Jag har det faktiskt också, men har inte spelat det. Att kalla det tidsbundet är det snällaste jag kan komma på.

    Gilla

  2. Skvader och bäverkatter är kanske lite av Khelataars muscaliet, catoblepas mfl? Är det verkligen tidsbundet? Är det inte mer att det kom i helt fel tid (eller alternativt att de rökt jazztobak)? Jag vill minnas att det är värsta grisoldarspelet, som kom i en tid då iallafall jag bara vill döda drakar med magiska svärd?

    Gilla

  3. Själv minns jag att jag som pubertal yngling köpte Khelataar helt uteslutande på grund av bilden på kartongen. För att därefter bli något besviken på att insidan inte innehöll ens hälften av vad utsidan lovade.

    Gilla

      1. Ja, eller med tanke var man annars kunde se såna bilder, någon form av Heavy Metal-rollspel, ibland med sexinslag. Oavsett vilken tolkning man har så är det iaf inte någon form av fantasy jag tror många skulle vilja spela i grupp?

        Det vinner inte direkt pris i originalitet.

        Gilla

  4. Skvader är ju faktiskt inte så mycket flummande över. Det står trots allt en på Biologiska Museet. Skvadern är en gammal skröna från Timråtrakten. Lite som Texas-fenomenet Jackalop.

    Gilla

  5. Med risk för att jag är såsen in i den här diskussionen att ingen läser detta skulle jag ändå vilja dra en lans för Khelataar.
    Khelataar kom i en tid när jag kände att jag var ganska färdig med Ereb Altors lapptäckesvärld och i mitt minne var det ett rätt spelbart och kul rollspel i en stämningsfull värld.
    Visserligen är det low fantasy utan alver, orcher och jättar, men det var inte nödvändigt att köra grisodlarkampanj. Jag och min spelargrupp körde episka hemmagjorda kampanjer. Jag lärde mig till och med språket khelataariska hyfsat (rodnar). Kroolerna är ju helsköna, och skvadern är nog ett exempel på Åke Rosenius underfundiga humor. Tror knappast att jag använde den i något äventyr…
    Systemet var inte oävet även om jag husreglade bort en hel del sridsregler då jag snabbt insåg att en strid annars skulle ta ungefär en kväll att spela igenom. Jag gillade magisystemet med magiska cirklar och en finess i färdighetsreglerna var att man kunde tappa i en färdighet som man inte använde. Det gjorde att spelarna var lite mer på tårna i att använda sina färdigheter. Just det är en regel som jag inte sett någon annanstans.
    Jag minns dock språket som rätt dåligt,särskilt i de publiceradeäventyren – och då var jag 14-15 när jag spelade så jag vet knappt om jag vågar kolla in Aegoor och Tarakh i dag…

    Gilla

    1. Faktiskt så har jag ägnat de senaste kvällarna åt att ögna igenom både regler och kampanjböcker och det var fan bättre än jag mindes, jag hade för mig att reglerna var riktigt tungrodda, vilket dom absolut inte är, dock är det nog en fördel om spelarna är inlästa på stridsreglerna. I jämförelse med många ”moderna” titlar skulle jag nog påstå att detta systemet är ganska lätt. Troligen har min ändrade syn på reglerna att göra med att sist jag spelledde Khelataar var jag 13-14 (det var alltså 18-19 år sedan)

      Skall troligen ta och introducera mitt gäng av surgubbar för Khelataar om nån vecka.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s