Jag spelade ”Do: Pilgrims of the flying temple” i kväll. Kort recension: Skojigt, fantasifullt, flummigt, snabbt (vi spelade två äventyr på typ 3 timmar). Kosta skriver mer om reglerna och spelomgången här.
Jag är väldigt svag för spel och berättelser med ”cartoony” stämning. Speciellt nuförtiden. Enkla, lättsamma historier där hela världens öde inte nödvändigtvis står på spel. Och om världen står på spel, så gör den det med glimten i ögat. I den meningen träffade ”Do” verkligen rätt.
Rekommenderas. I synnerhet om du är en modern stressad människa med ont om tid, men som ändå vill spela rollspel.
Piruett 
Därför jag gillar Flashing Blades. Vissa äventyr är lagom tokroliga. Försök skaffa fram choklad och vin att ge i present till din potentiella fästmö. Idka vild svärdsfäktning på teater samtidigt som du försöker dölja det för publik. Osv. I kampanjer är det ofta de där roliga humoristiska inslagen man kommer ihåg.
Comic reliev ftw!
GillaGilla