I går fick jag ännu ett mejl i kategorin “kan du ta bort mitt namn från din blogg, tack?”. Då och då dimper det ner sådana, oftast från gamla rollspelare som skrivit insändare till Sinkadus och som jag omnämnt på ett eller annat sätt i Sinkadusmåndagarna.
Givetvis gör jag dem till viljes, jag ser ingen anledning till något annat, men jag tycker att det är tråkigt. Tråkigt att folk tycker att det så är pinsamt att de en gång spelat rollspel att de inte vill bli omnämnda på en så obetydlig webbplats som denna. I det här, senaste, fallet dyker piruett.se upp på sida 3 om man googlar personens namn.
Jag har all förståelse för att man vill ha kontroll över vad som skrivs om en online, men i inget fall har det varit något negativt jag skrivit om mejlarna. Deras namn har bara omnämnts i ett rollspelssammanhang.
Av detta drar jag slutsatsen att många tycker det är skämmigt att de en gång har varit, eller är, rollspelare. De anser att denna information på något sätt ställer dem i dålig dager, att det säger något negativt om dem.
Kanske är det så. Jag brukar inte direkt berätta om mitt rollspelade på den första dejten, eller första dagen på nya jobbet. Men det beror på att folk, i min erfarenhet, inte tycker att det är intressant att prata om rollande. Reaktionerna brukar variera mellan “Jaha, det har jag hört talats om” och “Jaha, finns det fortfarande?”. That’s it. Det är ingen konversationsstartare – om man inte råkar pricka in en rollspelsfrände.
Jag tar helt enkelt inte upp det förrän det blir aktuellt. På samma sätt som jag inte berättar att jag har körkort eller att jag är uppvuxen i Jakobsberg innan det finns någon anledning att nämna det.
Det är väl möjligt att det finns ett stigmata i att vara rollspelare. Jag vet inte. Är det fortfarande länkat till extrem nördighet och misstänkt seriemördarbeteende?
Vad tycker ni, är det pinsamt att vara rollspelare? Hur långt inne i rollningsgarderoben är ni?
Leave a Reply