Pappa växte upp i Filadelfiakyrkan i Övik. I församlingen, men även i byggnaden. Farfar var kyrkvaktmästare med tjänstebostad där. Byggnaden existerar inte längre.
Farfar var ursprungligen bagare men blev glutenintolerant.
När församlingens äldstebröder hade möte brukade pappa och hans vänner ”låna” deras bilar. Det pågick ända tills det blev vinter och äldstebröderna tyckte det vad konstigt att bilarna fortfarande var varma efter timmar i vinterkylan.
Det rådde fullt krig mellan barnen i ”överstan” och de i ”nederstan”. Vid ett tillfälle blev pappa fastbunden i en stolpe och bränd med cigaretter innan hans kompisar kom till undsättning och ”gjorde rent hus”. Man fick inte slå någon som låg ner eller sparkas. Däremot var det helt ok att slåss med järnrör, påkar och cykelkedjor.
En riktigt kall vinter så hade ”ett förbipasserande zigenarband” rivit hockeyrinken och använt som ved.
Min fasters kjol fastnade vid ett tillfälle i påhängsmotorn på cykeln och började brinna.
En gång gömde sig pappa i ett träd och sköt på förbipasserande med vattenpistol. I vattenpistolen hade han bläck.
En annan gång sprängde han ett träd utanför ålderdomshemmet med överblivna nyårsraketer.
Pappa bröt med Filadelfia i vuxen ålder. Primärt för att han tyckte församlingen behandlat farfar illa när han blev äldre. Men även för att pappa inte var troende direkt.
En gång kissade pappa i en Pommacflaska och gav till en av sina storasystrar.
En annan gång klippte pappa sönder sin äldsta syrras klänning och gömde sig sedan i förrådet resten av dagen.
Pappa tyckte det var konstigt att han inte blev retad för att han var så dålig i skolan (hade dyslexi). Därmed avslöjande han en förbluffande brist på insikt i mekanismerna som för att folk blir mobbade eller ej.
På en skolavslutning fick pappa diplom för ”bästa berättelse”, trots dyslexi och världens minst läsliga handstil. Berättelsen handlade om indianer som attackerade ett cowboyfort. Den finns tyvärr inte bevarad.
Pappa flyttade till Stockholm när han var 16. Ca 1951. Något senare anslöt hans bästa kompisar Kjell och Rutger. De kallade sig själva för De tre musketörerna.
Genom att hälla såpa på tågrälsen i en lång, låg uppförsbacke så kunde man göra det omöjligt för tåget att ta sig fram. Så det gjorde pappa.
Pappa, några kompisar och deras tjejer skulle åka mc till Umeå för att testa nymodigheten korv med mos. Tyvärr körde en av dem ner i en sjö och expeditionen avbröts. ”Så det blev till att gå direkt på efterrätten.”
Pappa gick i skola i 7 år. Sen började han jobba på fabrik. Där blev han snabbt impopulär efter att ha kommit på ett snabbt sätt att borra hål i muttrar. ”Det sabbade ackordet för gubbarna.”
På samma fabrik var det tradition att på lunchen berätta så äckliga historier som möjligt medan folk åt.
Farmor dog i sjukhussjukan när pappa var 10. Farfar uppfostrade därefter pappa och hans två storasystrar själv.
En dag kom en färgad man till Övik. Det var det mest spännande som någonsin hänt, och alla stadens barn förföljde mannen under hela hans vistelse.
En annan dag såg Faster Maja en annan färgad man paddla kanot. Det fick henne att bli livrädd för att han ”kommit för att ta henne”.
Faster Maja är en återkommande figur i pappas berättelser. Lite oklart vems faster hon var. Hon tyckte vackra saker var ”nattusköna” och att bra vin var ”mungott”.
Alla i Ö-vik var nazister fram tills det började gå dåligt för Tyskland i kriget. Då hade plötsligt alla varit emot Tyskland från första början.
Pappa berättade väldigt lite om farmor. Troligen för att han inte kom ihåg så mycket av henne.
Farfar var totalvägrare av religiösa skäl. På den tiden innebar det att han hamnade i fängelse, fick näringsförbud och förlorade rösträtten.
I pappas barndomshem var det extremt viktigt att allt tillhörande förrätten skulle vara avdukat innan varmrätten började dukas fram.
Eftersom farmor och farfar var djupt frireligiösa så fick pappa och hans syskon inte gå på bio. Eller gå ut och dansa. Eller en massa andra roliga saker. Pappa lyckades ofta smita in på bio ändå.
En gång skulle läraren ge pappa ett rapp på knogarna med linjalen. När slaget föll, drog pappa undan sin hand så att läraren slog näven rakt i frönsterbrädet och bröt fingret. Händelsen togs upp av läraren med farfar, vars reaktion var skratta och ge pappa godis.
När pappa flyttade till Stockholm, 16 år gammal, skulle en släkting möta honom på stationen. Släktingen dök aldrig upp.
Den första tiden i Stockholm bodde pappa inneboende hos ”en jättetjock alkoholiserad frireligiös bög”. Denne man brukade be pappa bränna upp hans motbok, men gick och hämtade ut en ny dagen därpå. Varje fredag och lördag ”söps det med andra homosexuella”, och varje söndag satt pappas namnlösa hyresvärd naken vid pianot, grät och spelade psalmer.
Det bästa stället i Stockholm att ”träffa flickor” var utanför Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan. ”De där duktiga jesusflickorna är inte så fromma när det kommer till kritan”.
Pappa var lovande i backhoppning men fick sluta för att han växte sig för lång.
När en klasskamrat hade varit dum, samlade pappa hundbajs, slog in i ett fint paket och ställde vid den dummes port. Bajskaos. Pappa försöke hävda att det inte var han som låg bakom, men avslöjades av sin hiskliga handstil på paketet.
Lämna ett svar