Att säga upp sitt Xbox Live-konto

Microsoft gör det inte lätt att avbryta ens ”prenumeration” på onlinetjänsten Xbox Live. Jag har ett guldmedlemskap som jag vill avbryta, och det naturliga för mig är då att logga in på xbox.com och kolla runt bland kontoinställningarna. Där kan man göra allt – allt utom att säga upp abonnemanget. Du kan lägga till betalningsmetoder, ändra dem och fan och hans moster, men inte ta bort dem eller säga upp hela härligheten.

Jag blev därför tvungen att ringa (åh så 80-tal) till svenska Xbox-supporten. Där drabbades jag av följande:

5 menyval.
2 upplästa meddelanden om att samtalet spelas in.
1 förfrågan om att vara med i en enkät.
5 minuter av musik och väntan (snabbt!).

Sen kom jag till slut fram till en äkta människa, en kille som var väldigt trevligt och hjälpsam. Men för att få säga upp abonnemanget var jag tvungen att uppge:

Mitt Xbox Live-username.
Mitt telefonnummer.
Min epostadress.
Min postadress, inklusive postnummer och -ort.
De fyra sista siffrorna på mitt visakort.

På de flesta ställen brukar det räcka med kundnummer.

Sen fick jag i alla fall säga upp kontot. Från och med 25 juni.

Oj! Just nu, när jag skriver detta, får jag ett mejl från Xbox-supporten som frågar ”Vill du verkligen säga upp ditt konto?”. Hm. Ja, det vill jag! Tack och lov behöver jag inte svara på mejlet.

Det mest störande med hela denna procedur var att det tog säkert 20 minuter innan jag insåg att jag inte kan säga upp mitt abonnemang online. Det är rent utsagt fördjävligt.

Sämst just nu: Force unleashed

Star Wars: The force unleashed är ett ganska dåligt spel. Snyggt. Saker sprängs. Känns väldigt Star Wars. Men det är trist att spela. Svårare än så är det inte att misslyckas som spelskapare. Allting reduceras ganska snabbt till ett frenetiskt knapptryckande á la Virtua fighter. Orkar man inte sitta och plugga in olika allt mer avancerade knappkombinationer så har man inte något att hämta här.

Mass effect: 100% klyschor, 100% roligt

Mass effect var ett av 2007 års mest hajpade spel. Och visst är det bra. Inte perfekt, men ett gediget hantverk som är roligt att spela.

Jag har redan tidigare orerat om att spelets handling är tämligen stereotyp. Det står jag fortfarande för. Jag skulle faktiskt vilja dra det ett steg längre och säga att Mass effects story är 100% oorginell. Hur mycket jag än grubblar kan jag inte komma på någonting som jag inte redan sett minst 8 gånger.

Det är en klassisk soppa om en uråldrig ondska som hotar allt liv i galaxen. Endast en utvald person kan stoppa förintelsen. Alltsamman kraftigt Star Wars-inspirerat.

Men för att vara ett tv-spel så är handlingen — hur klyschig den än må vara — extremt välberättad. Den är spännande, fartfyllt och innehåller precis lagom mängd mysterier och intrigerande. Storyn är dessutom lätt att hänga med i och har inga större logiska hål — något som i min erfarenhet är förbannat ovanligt i tv-spel.

Det gör att det är helt klart värt att lägga ner de dryga 30 timmar som det tar att spela igenom Mass effect. Själva speligheten är det nämligen inget fel på. Man har roligt mest hela tiden.

En kille.

I rymden är allt sig likt

mass-effect-screen-strid

Just nu spelar jag science fiction-rollspelet Mass Effect på min Xbox 360. Det är ett strålande spel än så länge, och när jag spelat klart det kommer jag, säkert, skriva någon sorts recension här på Piruett. Men redan nu kan jag konstatera en sak: Mass Effect må vara ett bra lir, men det är knappast originellt.

Dryga 10 timmar in i spelet är jag redan begravd i scifi-schabloner. Världen är av Star Wars-typ, alltså att rymden är befolkad av tokigt många olika livsformer, intelligenta och inte, samt att det finns absolut ondska och godhet. Vi har även klassiska motiv som att allt liv i galaxen är hotat, att uråldriga, utdöda, civilisationer lämnat kvar högteknologiska artifakter, och att tänkande robotar starkt ogillar biologiska varelser. Det dyker även upp saker som insektoida monster-aliens, vetenskapliga experiment som gått fel, och rymdpirater. Samt, givetvis, en intergalaktisk regering fylld av intriger och ränkspel.

Om Mass Effect varit en bok eller film, hade jag stört mig enormt på allt detta – hur välberättat det än må vara. Men som tv-spel funkar det. Ett tv-spel är ju så mycket utöver en berättelse. Interaktiviteten uppväger på något sätt alla klyschor … i alla fall än så länge.