Segt men snyggt, typ

Jag skulle aldrig ens ha funderat på att köpa Marvels Thunderbolts vol 1: Faith in monsters om det inte var för att Warren Jävla Ellis skrivit manus. Ellis är en av mina gudar — jag håller sakta men säker på att införskaffa allting den mannen skrivit.

Men Thunderbolts var ingen höjdare. Den utspelar sig i Marvels gytter till univerisum, efter det ”comic event” som kallades Civil War (och som jag inte brytt mig om). Kanske är det därför jag har svårt att engagera mig? Vet inte.

Thunderbolts är i alla fall historien om ett gäng ex-superskurkar (vissa mindre ex än andra) som blivit statstjänstemän och åker runt i USA och wastar oregistrerade supermänniskor.  Det blir en del explosioner och snyggt tecknade strider (och bröst), men inte så mycket mer. Ellis verkar ha skrivit på autopilot.

Men en halvsovande Ellis är ändå bättre än de flesta klarvakna författare.

Hellblazer?

Jag har nu läst sju stycken Hellblazer-seriealbum och kan fortfarande inte förstå vad allt holaballoo är om.

Det enda av albumen som var genuint bra var Jamie Delanos Original Sins. Det gillade jag. Resten är på sin höjd ok. Inte ens Warren Ellis berättelser var särskillt intressanta — och jag dyrkar normalt Ellis.

Serien sabbas lite av… tja… dels är den inte läskig vilket måste vara ett minus för en skräckserie. Dels är storysarna ofta helt osammanhängande och leder liksom ingenvart. Delanos Bloody Saints och On the Beach (båda i The Devil You Know) sticker ut i genren WTF. Men även många andra storys känns väldigt slarvigt berättade. Saker händer lite hur som helst men man får aldrig någon känsla av VARFÖR det händer.

Ett annat minus är äckelfaktorn. Det verkar som om författarna tror att lite snaskiga inälvsbilder och förruttnade tuttar räcker för att hålla storyn flytande. Icke, säger jag.

Dessutom finns en övertro på Constantines coolhet. Visst är han en ball karaktär, men ofta känns det som om han blir en karikatyr av sig själv. Han blir bara en smart-ass trenchcoat som röker Silk Cuts. Det finns liksom ingen person bakom som man kan känna för, identifera sig med eller ens tycka illa om.

Givetvis finns det enskillda storysar som är bra. Original Sins är redan nämnd, men även Ellis Telling Tales (i Setting Sun) funkar. Och kanske några bitar av Garth Ennis Tainted Love. De är faktiskt de enda storys som jag kan säga är riktigt bra.

Sammanfattningsvis känns det som att Hellblazer är ganska överhypat.