Jag har aldrig kommit till skott med att spela med Riotminds Drakar och demoner-regler, men jag har genom åren blivit väldigt inspirerad av deras äventyr och kampanjböcker.

Under en period, troligen kring att Trudvang-boxen släpptes 2006 och jag satt isolerad i en lägenhet i Karlskrona, så laborerade jag mycket med tanken på en kampanj där rollpersonerna hade olika öden vilande över sig. Jag föreställde mig Trudvang som en hård, brutal och ödestyngd plats, lite som i en isländsk saga.

Ödena kunde vara olika tydligt uttalade, och skifta vilt i utseende, men i grunden skulle de fungera som personliga minikampanjer där spelarna själva satte takten. De skulle även kunna haka i varandra, och på så sätt föra rollpersonerna närmre.

Idag hade jag troligen tänkt lite annorlunda, eller åtminstone utformat ”ödena” på ett annat sätt. I vilket fall blev jag aldrig riktigt klar med projektet (som vanligt). Men here goes – tre exempel på turdvangska öden!

Rollperson 1

När du var 15 år satt du jaktvakt på en mossig sten långt inne i skogen. Det var en tidig höstmorgon och en tjock dimma slingrade sig fram mellan trädstammarna. Plötsligt stod en ung kvinna bara några meter bort mellan två björkar. Hon tittade nyfiket på dig med ögon som fallande stjärnor. Hennes glödande vita hår tycktes röra sig till en vind bara hon kände, och du visste i ditt innersta att detta var den vackraste varelse du någonsin skulle få se. Ni tittare på varandra i ömsesidig förvåning.

Du vet inte hur länge ni stod där tills hon utan förvarning vände sig om och sprang. Och du sprang efter, som i rus. Än i dag vet du inte vad som kom över dig – då visste du bara att du måste hinna ikapp denna uppenbarelse. Till en början sprang hon obekymrat fram över stenar och kvistar men när hon märkte att hon inte kunde skaka av dig blev hennes flykt allt mer desperat. Du kom ikapp henne när hon halka till på en fuktig klipphäll. Trots hennes sparkar och skrik tryckte du ner henne bland vitmossa och ruttnande löv och våldtog henne.

När du var klar låg du där bland löven. Kvinnan samlade ihop sina kläder och började gå därifrån med blod rinnande ner för ansiktet. Innan hon försvann mellan träden vände hon sig om mot dig med ögon som istappar och sade:

Hören mig alla
döttrar i dimman
Märk denne man
bespotta hans säd
Hans döttrar skall
vända sig mot honom
Hans söner skall
smida hans slut
Det är hans öde
det är hans skam

Rollperson 2

Din mor dog när hon födde dig. Det sägs att det tog två dygn för dig att komma till världen. När barnmorskan kom ut ur sängkammaren och överlämnade din skrikande skepnad till din far, hade hennes eldröda hår blivit vitt som björkaska. Fem dagar senare hade hon lämnat socknen och sågs aldrig till igen.

Rollperson 3

Du har ett födelsemärke på insidan av ditt högra lår. Det ser ut som ett fotavtryck från ett lodjur.

Rollperson 4

En mörk vinterdag när du fyllde 13 år kom en främling till gården. Han var en vandringsman, gammal och sliten efter åratal på vägen och oräkneliga nätter under stjärnornas kalla blickar. Du och din familj tog emot honom som en hedrad gäst, ty andarna ler mot den som är givmild på sin födelsedag. Ni gav honom rena kläder och ett hett bad, och din mor klippte själv hans hår och skägg.

När kvällen kom och alla samlats i långhuset för att fira dig, satt främlingen med till bords. Han drack av vinet och åt av maten och lyfte dryckeshornet till din ära. Men han gjorde det tyst, utan att säga ett ord. Det tycktes som att mannen var stum. Men så, när eldarna brunnit till aska och gästerna somnat kring bordet, reste sig mannen upp. Han bugade sig mot dig och sa med en väsande röst:

Sex stormar skall krossa dig
Fyra främlingar skall bli din död
Två troll skall kröna dig till konung
Ingen man skall bli dig kär