Bästa böckerna 2008, nr 1: The last light of the sun

Guy Gavriel Kay, The Last Light of the Sun
Liksom förra året är även 2008 Guy Gavriel Kays år. Han är helt enkelt i en klass för sig. Enastående.

Det är svårt att förklara handlingen och ingredienserna till Last light of the sun utan att det låter töntigt. Synska vikingar om ser älvor? Mja. Men tro mig, den här boken är så långt ifrån töntig man kan komma. Det här är en bok om sönderslitna familjer, om plik, om kärlek och om smärtan att se världen förändras. Det här är en bok som får en att börja tänka.

Guy Gavriel Kay är en av världens bästa nu levande författare. Läs honom nu!

Läs mer om The last light of the sun här.

En bok som inte går att glömma

Guy Gavriel Kays The last light of the sun … förmodligen den bästa bok jag läst i år.

Så vacker, så vemodig, så välskriven. Kays författarskap (ett ord som jag hatar) är alltid fyllt av sorg över svunna tider, och här tar han det till en helt ny nivå. Det handlar inte nödvändigtvis om sentimentalitet eller nostalgi — för de svunna tiderna är inte nödvändigtvis bättre än de nya — utan mer om tragiken i att seder, synsätt, traditioner, ja hela sätt att se världen på, går förlorade.

The last light of the sun är en bok som man går runt och grubblar över veckor efter att man har läst klart den.

Att den innehåller både vikingar och älvor är bara en bonus.

Kay imponerar redan på sida 1

Kays The last light of the sun har en av världens bästa öppningsmeningar:

”A horse, he came to understand, was missing.”

Genialt.

Efter att ha läst Butcher — ärligt talat så är han lite av genrens Liza Marklund — så får jag gåshud av Kay, som har totalkoll på vart enda ord han skriver.