Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

the hobbit

  • smaugKlockan 12 i dag chattar jag om Tolkien, The Hobbit-filmerna och Micke Persbrandt som Beorn på aftonbladet.se.

    Alla åsikter, frågor och förnedringar välkomnas. Dock: Frågor på alviska undanbedes. =)

    Sväng förbi och säg hej, vettja!

  • Vad tycker jag om den nya trailern trailern till del två av The Hobbit? Svaret finns här:

  • En kvinna är kränkt av The Hobbit för att Thorin Ekensköld har snott hennes namn.

  • the-hobbit-11476-1920x1080

    I sina brev och i intervjuer berättade JRR Tolkien att han baserat dvärgarna, som folkslag, på judarna. I The letters of JRR Tolkien kan man till exempel läsa: ”I do think of the ’Dwarves’ like Jews: at once native and alien in their habitations, speaking the languages of the country, but with an accent due to their own private tongue.” Och i den här intervjun med BBC Radio 4 från 1971 konstaterar han att ”they are semitic, obviously”.

    Aldrig har det varit tydligare än i den nya The Hobbit-filmen, på både gott och ont.

    Det onda är snabbt avklarat och, förhoppningsvis, lätt att bortse ifrån: Dvärgarna fortplantar den gamla stereotypen om att judar är giriga och älskar pengar (och har stora näsor). Dvärgar är även vida kända som bra hantverkare, vilket i alla fall förr i tiden var en judisk schablon.

    Intressantare blir det när man gör kopplingen Erebor = Israel. Dvärgarnas hemland, Erebor, var en högkultur av sällan skådat slag. Dvärgarna levde och mådde gott. Sen kom draken Smaug, ödelade riket och drev dvärgarna på flykten. Utan hemland spred de sig över världen och försörjde sig så gott de kunde. Tiden gick och dvärgarna bosatte sig i andra länder, skapade ett liv, men aldrig glömde de Erebor. Alltid drömde de om att återvända hem. L’shanah haba’ah be-Erebor,  kanske.

    Dvärgarna, likt judarna, har genom historien drabbat av många tragedier. Erebor. Moria. Nogrod. Nírnaeth Arnoediad. Men de överlever alltid. ”The line of Durin is not easily broken”, som det sägs i The Hobbit.

    Med detta i åtanke så är steget till att se The Hobbit som en sionistisk allegori inte långt borta. Dvärgarnas quest för att återta Erebor är rättfärdig eftersom Erebor har varit deras hemland – en naturrätt enligt Tolkien. När boken skrevs var Israel fortfarande ett brittiskt protektorat, så det är kanske inte konstigt att en engelsman (hobbit) får följa med på den, via Gandalf, gudomligt sanktionerade resan.

    Så när Bilbo säger (och nu parafraserar jag) ”Jag älskar mitt hem, och jag hjälper er därför att ni inte har något”  säger han egentligen att alla folkslag (eller i alla fall dvärgarna) har rätt till ett eget hemland.

    Men vad tyckte jag om filmen då? Den var bra. Inte jättebra, men bra. Några riktigt feta scener, och några riktigt trötta. 2 timmar och 40 minuter flimrade förbi jäkligt snabbt. 48FPS kändes inte som något speciellt – har man sett lite HD-tv eller bluray så tänker man inte ens på det.

  • Om ni köper Aftonbladet i morgon så får ni den här lilla godingen på köpet. Jag har (såklart) varit med på ett hörn.

    Hobbitbladet

  • I The Hobbit, alltså.

    Hur. Stort. Som. Helst.

    Källa: theonering.net.