Det senaste Fables-albumet The dark ages är det svagaste på väldigt länge. Jag har tidigare anklagat Bill Willingham för sina Jordaneska tendenser – alltså att han drar ut på handlingstrådarna i all oändlighet – och här fortsätter han med det. Fast kanske inte. En jäkla massa grejer händer, men på något sätt känns det ointressant ändå.

Ett annat problem Willingham har är att han är fullkomligt värdelös på att skildra att tid passerar. Det kan vara sekunder mellan två olika scener, eller månader, men man har ingen aning. Hur lång tid har egentligen gått sedan nr 1? Troligen flera år, med tanke på att Snövits bebisar har blivit barn i typ 7-års åldern … men jag vet inte när dessa år passerade.

Sånt kan jag störa mig på.

The dark ages lovar i alla fall en intressant fortsättning på serien om bara Bill lär sig skriva lite tajtare.