Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

the book of the new sun

  • Anders ställde en bra fråga i kommentarerna till mitt Anathem-inlägg. Han undrade varför jag tycker Gene Wolfe är tråkig. Inte helt lätt att svara på, men eftersom det är roligt att nysta i varför jag tycker som jag gör så uppstod det här inlägget.

    Senast jag gav mig på Wolfe var för dryga året sedan, och då var det The knight som gällde. Jag läste ungefär en tredjedel.

    Min största invändning, som jag minns det nu, var att huvudpersonen — och kanske karaktärerna i allmänhet — inte kändes som riktiga människor. Okej, vissa var kanske inte riktiga människor… så låt oss säga riktiga individer istället. Detta är kanske en konstig invändning mot en bok i genre som är skamlöst befolkad av superhjälte efter superhjälte, men de flesta medelmåttiga fantasyförfattare gör inga anspråk på att vara stora karaktärsskildrare. Jag vet inte om Wolfe gör det heller men The Knight gav i alla fall intrycket av att vilja göra mer av karaktärerna än att låta dem vara snuttefilt för tonårspojkar. Jag tyckte inte att han lyckades. Men han var tillräckligt nära för att det skulle bli störande — som om violinisten i en orkester hela tiden ligger en oktav för lågt. När någon siktar högt, men missar, så märks det betydligt mer än när en kvacksalvare skjuter sig själv i foten.

    Någon gång kring 2001-2002 gav jag mig på den första delen i The book of the new sun. Den läste jag faktiskt klart, men fortsatte aldrig med del två. Detta var som sagt några år sedan, så mina minnen om varför jag inte gillade boken är ännu mer svaga och opålitliga än med The knight. Det starkaste intrycket jag har av The shadow of the torturer är att berättelsen kändes så död — eller i alla falla stillastående. Som om ingenting hände. Detta är naturligtvist befängt, för jag kommer ju faktiskt ihåg att huvudpersonen lämnade den där staden och gav sig i lag med ett vandrande teaterfölje. Så någonting hände ju faktiskt. Kanske var det för att händelserna kändes oviktiga? Att jag inte riktigt kom in i handlingen, eller världen, eller karaktärerna? I dag vet jag faktiskt inte säkert, utan kan bara konstatera att jag tyckte (eller mins att jag tyckte) att Torturer var en långsam och ganska tråkig bok.

    Bättre förklaring än så till varför jag tycker Wolfe är ”tråkig” kan jag nog inte komma idag. Jag skulle dock gärna ge honom en chans till. Vad ska jag läsa då?