Spelkritiker är fega stackare

I går hade SvD en spännande artikel om speljournalistikens likriktning:

Spelkritiker tenderar att vara rörande överens om kvaliteten på spel. […] Sajten Metacritic, som sammanställer recensionspoäng för både spel och film, visar att det helt saknas avvikande åsikter om kvaliteten på spel som Super Mario galaxy, Bioshock, The Orange box, Rock band och Call of duty 4.

Recensenter av tv-spel tycker samma sak, ger samma betyg och beter sig helt enkelt som en fårflock. ”Man sneglar på vad andra tycker, för att inte framstå som okunnig,” säger Joakim Bennet, chefred för Super play, i artikeln.

Detta fick mig att tänka på min egen korta karriär som spelrecensent, och jag är lagd att hålla med det som sägs i artikeln.

Under ett par års tid runt millennieskiftet skrev jag recensioner för bland annat loading.nu, zlot och tvspel.nu. Loading finns fortfarande kvar, fast i annan skepnad och regi. Zlot gick upp i punkten.se och tycks nu mest bestå av reklam. Tvspel.nu verkar vara död.

umjammer_lammy_coverart.jpgMitt plötsligt uppbubblande minne inträffade när jag jobbade för Zlot och skulle recensera Um Jammer Lammy, ett av de första musik/rytm-spelet som tog sig utanför Japan. Jag var inte helt imponerad:

!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Jag är medveten att det är politiskt korrekt bland spelskribenter nu för tiden att vara jätte upphetsade över dessa musikspel […].Jag har dock ingen önskan om att vara politiskt korrekt: Musikspel är ruttna! Jag avskyr dem. Genren är i mina ögon bland det mest värdelösa som drabbat jorden sedan Anselms gudsbevis. Jag får svåra buksmärtor när jag spelar denna typ av spel.

Jag vill gärna tro att jag har utvecklats som skribent sedan dess …

Hursomhelst gillade jag inte Um Jammer Lammy och ville ge spelet 5 av 10 i betyg. Det fick jag inte. På de flesta spelsajter fick UJL 8–9 i betyg, eller 4 av 5. Kritikerna gillade det, jättemycket. Så chefredaktören på Zlot, som inte hade spelat spelet, förbjöd mig att ge det betyg jag ansåg vara lämpligt. När jag vägrade ändra mig fick någon annan recensera spelet. Jag tror att det betyget i blev 8.

Det finns, eller fanns på den tiden, en rädsla bland speljournlisterna att, som jag citerade ovan, ”verka okunnig”. Eller ännu värre: att inte hänga med i trenderna. Våren 2000 var det musikspel som var det nya heta. Tyckte du annorlunda så hade du bara inte fattat.

Och Zlot ville verkligen vara en sajt som fattat.

(Numera gillar jag faktiskt musikspel. Guitar Hero III är da shit.)

 

Björnar och sånt

Det var bättre förr:

Det handlar om björnungar som lekkamrater åt barn. Ja, inte överlevande ungar efter fällda föräldrar alltså, utan smånallar som under björnmammans eller möjligen bamsefars överinseende tumlade runt med samiska barn. Tuolja berättar hur han och hans kamrater ofta brukade be föräldrarna om tillstånd för att kila in i skogen och skoja med nallarna, alltmedan björnhonan höll uppsikt. Det låter otroligt! Men hur det verkligen gick till – hur man lekte med björnar – är en kunskap vi lämnat bakom oss.

Den där Doris

DN:s Jonas Thente:

Fan trot, men man kan i alla fall konstatera att Svenska Akademien har fått miljoner nya supportrar i och med upphöjelsen av Doris Lessing. (Länk.)

Verkligen! När till och med übernördiga Forbidden Planet rapporterar om Lessings pris, då vet man att tiden är ur led — på ett bra sätt.

Tyvärr är Thentes krönika ett undantag. De flesta svenska medier låssas inte om Lessings dåd inom sci-fi-kulturen. Eller inte riktigt. Expressens Aase Berg skriver:

Att hon fortfarande är bred och läst av vanliga bokköpare förändrar inte saken – hon har passerat sin storhetstid också hos den lustläsande allmänheten. Att Lessing dessutom gett sig in på fullitteraturens arena de senaste åren – hon har publicerat science fiction och till råga på allt en bok om det otrendiga pensionärshobbyhusdjuret katter – gör säkert sitt till. Lessing är något så märkligt som marginell och bred på samma gång – för fin för fulkanon, för ful för finkanon.

Fullitteratur my ass! (… sa han vältaligt.) Detta är i alla fall första gången på … någonsin … som jag varit sugen på att läsa en nobelpristagare.

UPPDATE: I dag hade SvD en artikel om sci-fi-Lessing.

(Photo credit: Doris lessing 20060312.jpg is a Creative Commons Attribution-ShareAlike photo taken by Elke Wetzig and hosted on the Wikimedia Commons)