Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

stephenie meyer

  • Twilight är en roman som jag har förstått är mycket populär hos flickor. Som sådan har det kräkts mycket galla över den. Det finns tydligen något som provocerar i unga tjejers val av kulturkonsumtion, vare sig det är Backstreet Boys, filmer om stora sjunkande skepp eller vampyrromaner. Varför det är så får ni grunna på själva.

    Eftersom jag varken är kvinna eller 13 år gammal så tillhör jag helt uppenbart inte målgruppen för Twilight. Det var dock länge sedan jag brydde mig om sådana petitesser, och därför hände det sig att jag köpte boken i en flygplatsbokhandel härom veckan.

    Det mesta av kritiken mot Stephenie Meyers roman är såklart oförtjänt. Men det är de flesta av hyllningarna också. Twilight är ok. Jag förstår varför den tilltalar sin målgrupp — ung ensam tjej flyttar till ny stad, blir populär, kär och får uppleva äventyr — och att den ständigt närvarande, men outtalade, sexuella spänningen kan vara eggande för dem som är sådär lite i förpuberteten.

    En sak ska man ha klart för sig innan man börjar läsa den här boken: Twilight är inte en skräckroman. Den blir aldrig läskig i det minsta, knappt ens riktigt spännande. Twilight är en roman om tonårskärlek, där den ena parten råkar ha varit tonåring i 100 år.

    De största bristerna, om man nu vill leta efter sådana, är den ack så töntiga dialogen (men vad kan man förvänta sig av en kärleksberättelse) och de påklistrade spänningsmomenten. Det verkar som om Meyer, efter cirka halva boken, bestämde sig för att lägga in lite mer action och spänning. Och hon gjorde det inte genom att bygga vidare på det som etablerats i bokens första 200 sidor, utan genom att slänga in en helt ny ”fara” — en fara som bara känns artificiell och framtvingad. Det blir bara tråkigt och oengagerande.

    Två andra ”meh vaffan?” kring boken:

    • Omslaget är helt obegriplig och har ingenting med någonting att göra. Ja, om man inte börjar dilla om förbjuden frukt, eller ser V-formen och äpplet som en stiliserad (eller förvrängd) vagina.
    • Den svenska titeln Om jag kunde drömma är förmodligen den mest puckade jag varit med om. Den är tagen från en replik av vampyren Edward som säger (fritt ihågkommet): ”Om jag kunde drömma, skulle jag drömma om dig”.

    Det roligaste med Twilight, och det som nästan på egen hand gör boken värd att läsa, är förklaringen till varför vampyrer undviker solljus. Så dumt, så underbart.