Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

sara kadefors

  • Problemet med att vara på resande fot, vilket jag har varit de senaste två veckorna, är att man kan bli tvingad att bryta tidiga nyårslöften. Mitt på stranden i Eilat tog Kays The last light of the sun slut, och jag hade inte tagit med mig något extrabok. Samma sak hände några dagar senare på en kibbutz utanför Haifa — och ytterligare en gång på Tel Avivs flygplats.

    Där på stranden i Eilat löste jag den plötsliga boklösheten genom att låna en bok av min sambo: Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Jag har nu några saker att säga om den.

    För det första har jag aldrig varit med om en bok med en så extremt osympatisk huvudperson. Fågelbovägen 32 handlar om den 40-åriga tvåbarnsmamman och superambitiösa läkaren Karin. Karin är en falsk, paranoid och allt igenom tillgjord person som inte kan visa ens en tillstymmelse till äkta känslor. Hon beter sig, och säger sådant, som hon tror att man ”ska” göra.

    Hela hennes prydliga lilla förljugna övremedelklassliv rasar samman när hon av någon outgrundlig anledning tar hand om en sjuk papperslös flykting, Katerina från Moldavien, och sedan anlitar denne som barnflicka och hembiträde.

    Det irrationella valet följs upp av ytterligare en massa konstigt beteende från Karins sida. Man får ganska snart klart för sig att hon inte är så lycklig, att hon är missnöjd med sin familjesituation, att hon har dåligt självförtroende och att hon är på väg ner i en djup depression.

    En typisk svensk relationsroman, alltså.

    Det är en spännande historia — kanske inte alltid helt övertygande — och Kadefors skriver förbannat bra. Hon är tyvärr lite väl tydlig med att slå sina budskap i huvudet på läsaren, vilket är lite tråkigt. Speciellt som budskapen är ganska ooriginella. Nähä, finns det inga perfekta familjer? Wow, värsta överraskningen.

    Hade det inte varit för bokens slut så hade Fågelbovägen 32 varit en helt okej roman.