Så bra är rollspelsforumen

Det här med att snacka rollspel är ju roligt, men var ska man göra det egentligen? Det svenska internätet ger flera alternativ, så jag tänkte snabbt recensera de diskussionforum jag brukar (eller brukade) frekventera. Håll till godo!

Rollspel.nu

Rollspel.nu drivs i privat regi, och titulerar sig gärna som Sveriges största rollspelforum. Vilka belägg det finns för det har jag ingen koll på. Just nu pågår diskussioner om att förvandla forumet till en Sverok-förening.

Struktur: Rollspel.nu består av ett stort antal underforum av varierande slag. Dels finns det forum för enskilda spel (Eon, Fallen Reich m.fl.) och utgivare (Saga Games, Kaleidoskop m.fl.), dels forum med olika teman (rollspelsmakande, gallerier, krönikor och så vidare). Aktiviteten på de olika forumen kan variera mycket: vissa har i skrivande stund inte haft någon aktivitet på flera månader, andra dränks i nya inlägg.

Stämning: Diskussionerna på många av forumen tenderar att sjanghajas och bli väldigt teoretiska när personer med olika agendor för skyttegravskrig mot varandra. Sajten är relativt välkomnande mot nya medlemmar, men det finns en ganska hög kunskapströskel att ta sig över man vill delta i vissa av underforumen (speciellt Rollspelsmakande). Tonen är ofta hård och debattörer förväntas ha både ett och två lager skinn på näsan.

Fördelar: Väldigt bred kunskapsbas – har du frågor om något obskyrt spel finns det garanterat någon som spelat det. Håller du på att skriva ditt eget rollspel, så är Rollspelsmakar-forumet ett bra första ställe att få feedback på dina regler och funderingar. Många aktiva medlemmar, och många levande diskussioner. Flera spelföretag har sina officiella forum på rollspel.nu.

Nackdelar: Om du inte gillar rollspelsteori kan det vara svårt att ta till sig Rollspel.nu – vilken tråd som helst kan degenerera i långa diskussioner om väldigt lite. Ibland blir forumet även något av en intern klubb där etablerade medlemmar mest diskuterar med andra etablerade medlemmar. Då forumet är privatägt är driften utelämnad åt ägarens nycker och ekonomi.

Kända stammisar: Anders Blixt (Äventyrsspel m.m.), Erik Granström (Svavelvinter), Marco Behrmann (Noir), Tomas Arfert (Saga) med flera.

Sverok.se

Det nationella nördförbundet Sverok har forum för alla sina kärnområden, plus några till.

Struktur: Det finns ett rollspelsforum för alla rollningsrelaterade diskussioner. Därutöver finns egna forum för lajv, brädspel, paintball m.m. Rollspelsforumet har vanligen en ganska sparsam aktivitet.

Stämning: Välkomnande och öppen och ett bra ställe för nya rollspelare att ställa frågor. Det blir dock sällan någon vidare fart på diskussionerna, vilket ger forumet ett lite ytligt intryck.

Fördelar: Backas av Sverok. Enkelt och översiktligt, och lätt att få respons på sina trådstarter.

Nackdelar: Har ingen riktig profil eller inriktning.

Kända stammisar: Åke Rosenius (Khelataar m.m.).

Riotminds.se

Utgivaren av Drakar och demoner och Götterdämmerung har sina officiella forum här.

Struktur: Dedikerade forum till Riotminds spel. Rollspelen har speciella forum för värld och regler. Det finns även allmänna forum, gömda spelledarforum och nyhetsforum. Det råder febril aktivitet på de flesta av dem.

Stämning: Det absolut största intrycket av forumen är att alla där förbehållslöst älskar Riotminds och allt de gör. Med tanke på språket i många av inläggen får jag även känslan av att medlemmarna är yngre än på något av de andra forumen jag tar upp här.

Fördelar: Vill du ha reda på någon detalj i kampanjvärlden Trudvang så är det hit du ska vända dig. Samma sak om du vill ha förklarat för dig vad Snösaga egentligen handlar om, eller hur man spelar Götter. Ja, om du vill snacka om något av Riotminds spel så är det nog här du ska hänga.

Nackdelar: Fanboyismen kan vara svår att smälta (om man inte själv delar den, antar jag). Strukturen på de olika underforumen gör det svårt att hitta vad man söker. Extremt stort sidhuvud som gör att man måste scrolla varje gång sidan laddas om.

Kända stammisar: Grabbarna på Riotminds.

Jarnringen.se

Järnringen förlag (Mutant, Coriolis och det kommande Trakorien) har sina diskussionsforum här.

Struktur: Tre forum för det insomnade Mutant, fem för Coriolis. Plus nyhetsforum, fantasyforum och lite annat smått och gott. Sedan Mutant gick i graven har forumet fått någon sorts energiboost, och aktiviteten är så vitt jag kan se större än någonsin.

Stämning: Överlag ganska trevlig. Det går att diskutera borde stort och smått utan att känna sig dum.

Fördelar: Här kan man få reda på allt man någonsin velat veta om Mutant och Järnringens andra produkter. Extra bonuspoäng för ett speciellt Svavelvinter-forum.

Nackdelar: Även här finns ett omotiverat stort sidhuvud som gör det besvärligare än nödvändigt att navigera på forumet. Är man inte intresserad av Mutant försvinner större delen av poängen med att surfa hit.

Kända stammisar: Järnringen-folket.

Best of wrnu: Rollgestaltning – hur gör man?

”Best of wrnu” tar aldrig slut! Här kommer ett inlägg skrivet i september 2008. Fatta.

När jag lirar rollspel försöker jag oftast hitta på originella karaktärer. Ny twistar och idéer, liksom. Men ändå blir det oftast ”Magnus som spelar en hemlös knarkar-alv”, ”Magnus som spelar en givmild, men galen, vetenskapsman”, ”Magnus som spelar en misslyckad guldletare” eller ”Magnus som spelar en cool sol-och-vårare som hatar sig själv”.

Ni fattar? Oavsett vad jag spelar blir det oftast, tja, som vanligt.

Samma sak gäller de flesta av mina spelkamrater. En snubbe, oavsett vilket spel eller hur han beskriver karaktären, lirar alltid en magiker som i hemlighet är en ninja, eller ninja som i hemlighet är en magiker. En annan är alltid den lite naiva konstnären. En tredje är alltid den högljudda bråkstaken.

Lite samma fenomen som att Julia Roberts, oavsett film, alltid är Julia Roberts.

Jag misstänker att problemet ligger i att vi lirat tillsammans för länge, sedan 1994 åtminstone, så att vi har våra givna roller inom spelgruppen. Så att säga.

Hur bryter man sig ur det rutinmässiga rollgestaltandet? Hur gör man något som verkligen blir annorlunda? Hur inspirerar man andra att göra detsamma?

Tankar, erfarenheter och idéer uppskattas.

Ursprunglig tråd.

Best of wrnu: Sexistiska Snösaga

Wow! I dag gör http://www.forum.riotminds.com ett gästspel på ”Best of wrnu”, eftersom det blev en hel del korspostande mellan de båda forumen. Ämnet: Riotminds DoD-äventyr Snösaga. Tiden: 2001.

stsnosagaDet jag verkligen irriterar mig på är däremot kvinnoporträtten. Det är bara Jungfru eller Hora som gäller – där den övervägande majoriteten är Horor.

Visst, det kan vara ”en del av världen” men seriöst, någon måtta får det vara. Änkemord? Ett helt hushål av älskarinnor? Vadslagning om vem som får i säng flest tjänsteflickor utan att betala?

Kvinnoföraktet är enormt och genomgånde. Och mycket irriterande. Var det verkligen nödvändigt Riotminds?

Det ska sägas att jag inte läst igenom hela boken ännu (fanken, jag fick den ju nyss! :-)) så man kan väl säga att min kritik främst är rikitad mot akt 1.

Där duggar det å andra sidan väldigt tätt mellan sexismerna eller vad man nu ska kalla det. Kanske är det så att jag är överkänsligt men när jag läser partier som det om ”tjänsteflickevadslagningen” och änkemordet så börjar jag lägga märke till en massa mindre uppseendeväckande passager som i sig själva inte vore så farliga men som tillsammans blir rent jobbiga.

Jag kan ge exempel (eventuell SPOILERVARNING) på saker jag reagerat på:

  • ”Samtidigt kan rollpersonerna inte undgå att avundas denna man som lyckats charma dessa två underbara änglar” (s.12) och beskrivningen av Oktars älskarinnor Ylva och Lise i allmänhet.
  • ”En snabb överblick över tjänarna i huset avslöjar att de flesta är unga vackra kvinnor som genom blickar och kroppsspråk verkar ha ett mycket speciellt förhållande till sin herre.” (s.12)
  • Bröllopsederna. Mannen lovar i princip bara att inte gå till horor, kvinnan lovar att tjäna mannen i hela sitt liv.
  • ”En dag som denna får tjänsteflickorna räkna med att tvingas stå ut med mer än bara nyp på rumpan.” (s. 14)
  • Vadslagningen om vem som får isäng flest tjänstekvinnor. (s. 14)
  • ”Brut Blåyxr som blivit alldeles för berusad är inte sen att uppvakta och tafsa på Miri.” (s.14) Miri kan dessutom inte värna sig själv utan behöver en rollperson hjälp.
  • ”Brevid Tomus står hans andrahustru Rennja, som försvinner bakom sin högljudda make. Talar någon med henne bli hon orolig och efter att ha fått ilskna blickar från Tomus, väljer nog de flesta att låta henne vara ifred.” (s. 15)
  • ”Saul är en hård man som föraktar kvinnor […].” (s. 15) (Hårda män föraktar kvinnor?)
  • ”Vilgars fru Signe är en ståtlig och mogen kvinna sin är fullt medveten om sin mans status.” (s.15) (Men hon har ingen egen status?)
  • ”[…] samt sin hustru Kari” (s. 16), ”[…] samt sin strålande hustru Annelie” (s. 16) (Kvinnan: en bisats?)
  • ”Thorbjörns hustru Annelie som är betydligt yngre än honom drar till sin många trånande blickar […].” (s. 16)
  • Änkemord (s. 17)… jag menar, vad tänkte ni?

…. och orkar jag inte skriva mer. :-) Notera dock att jag inte inkluderar grejer som tvångsgifte, hemgift och sådant som kan vara legitima delar av en kampanjvärld.

Jag tycker det är bra att ni tar till er detta, och jag tror inte någon får för sig att ni är kvinnofientliga. Det är dock väldigt onödigt, sånt här, och riskerar absolut att avskräcka folk från era produkter (i synnerhet kvinnor, misstänker jag). Och det vore synd.

Ursprunglig tråd, riotminds.

Ursprunglig tråd, wrnu.

Det intressanta är att många av de som svarar i trådarna (speciellt på riotminds-forumet) inte verkar förstå skillnaden mellan att spelvärlden är sexistik och att texten som beskriver den sexistiska spelvärlden i sig är sexistisk.

Best of wrnu: Vildhjarta och överflödig information

”Best of wrnu” är min komposthög för alla gamla inlägg på http://www.rollspel.nu jag skrivit under åren. Okej, inte alla inlägg, bara de jag tycker är lite skojiga.

Here goes!

stvildhjartaNyligen läste och spelledde jag Vildhjarta, dock inte med Drakar-reglerna utan med D&D4E. Det gick förvånansvärt bra och var roligt för alla inblandade.

Men i Vildhjarta-boken fanns det flera exempel på saker som ”det inte är meningen att rollpersonerna ska hitta/veta/möta/göra”. Till exemepel: Hitta drakskatten. Slåss mot isjätten.

Själva idén att i ett äventyr skriva ”Bakom dörren finns en isjätte som vaknar och vill slåss om rollpersonerna väsnas. OBS det är inte meningen att rollpersonerna ska slåss mos isjätten” är ju helt galen. Speciellt som rollpersonerna garanterat kommer att väsnas, då det finns folk som vill slåss mot dem utanför. Det enda som hade gjort det värre vore om det funnits stats på jätten.

Och varför, undrar jag, skriver man in saker i ett äventyr som inte är meningen att komma i spel? Om man inte tycker att rollpersonerna ska kunna hitta en drakskatt, varför skriver man då ut exakt hur många silvermynt som finns, och anger en svårighetsgrad för att hitta dem? Är det inte bara lättare att skriva ”Drakskatten är sedan länge försvunnen”?

Kan någon stilla min nyfikenhet och förklara vad det finns för äventyrskonstruktionsteoretiskt motiv bakom denna form av överflödig information?

Ursprungligt inlägg.

Best of wrnu: Mitt hjärta slår för dig

I dag i ”Best of wrnu”: Vampyrer och dansband. Don’t miss it!

Värmländskt kulturarv.

Jag sitter här funderar på att köra lite vampyrrollspel med Solar System som regelsystem. Skulle behöva hjälp att hitta på lite crunch. Men först lite allmän info:

Kampanjens namn: Mitt hjärta slår för dig.

Tema: Gothic folkhem. Dansband by Night. Alla talar hälsingemål.

Vad man spelar: Vampyrer i svensk småstad.

Stämning:
Dansbandskväll på Högslogen utanför Hudiksvall. Hembränt och Schweppes i baksätet på en gammal Volvo. En något för tight läderkjol. En man i randig skjorta och mustasch äger dansgolvet. Kaj och Lotta hånglar bredvid ciggautomaten. Sångerskan i Dallaz vinglar till på scenen. Ute på parkeringen spelar någon Scooter på en vansinnigt dyr bilstero. Två unga tjejer skrattar hysteriskt. Bakom scenen sitter Jonas nedsjunken i en skabbig läderfotölj och låter den blonda ynglingen i truckerkeps bita honom på insidan av låret och dricka hans blod.

Inspiration: True blood (tv), Anne Rice (böcker), Vampire the Masquerade (rpg), Rallybrudar (film), Dansbandskampen (tv), Black Jack (film), Låt den rätte komma in (bok), Sveriges bästa dansband vol 11 (cd), Livet är en schlager (film).

Det jag först och främst skulle behöva lite hjälp med är secrets. Jag utgår från att alla vampyrer har en secret som heter, typ, ”Vampyr”. I den innefattas alla egenheter som alla vampyrer har, nämligen:

Vad? Kan inte komma i närheten av havtorn.
Varför? Därför att vampyrer måste vara jättekänsliga för någonting, men vitlök är för uppenbart. Havtorn är tillräckligt vanlig (trendigaste frukten 2008) för att kunna ställa till problem för rollpersonerna, men inte så vanlig att rp inte ens kan gå in på kvartersbutiken. I östeuropeisk folklore har havtorn dessutom traditionellt samma effekt som vitlök mot vampyrer. Så det finns prejudikat.

Vad? Tar skada av silver.
Varför? Tvingar rollpersonerna att ständigt vara vaksamma. Skaka hand med någon som har en silverring? Inte en bra idé. Kan skapa en känsla av fara även i helt vardagliga situationer.

Vad? Måste bli inbjuden för att kunna kliva in i en människas bostad. Efter att ha blivit inbjuden kan vampyren komma och gå som hon vill.
Varför? Skapar situationer där människor har överhanden gentemot vampyrer. Kan ge upphov till intressanta scener. Visar dessutom väldigt starkt att vampyrer är något annat än människor med huggtänder. De står utanför. Isolerade.

Vad? Är snabbare, starkare, stryktåligare och har bättre sinnen än människor.
Varför? Därför att det är häftigt.

Vad? Kan bara dödas av en påle genom hjärtat, av solljus, silvervapen, eller genom att halshuggas och begravas i en korsning. All annan skada gör förvisso vampyren illa, men dödar den inte.
Varför? Därför att jag inte gillar när rollpersoner dör för lätt. Nu krävs det en fiende som vet vad hon sysslar med, alternativt ovanligt klumpiga spelare, för att en rp ska stryka med. Får vampyren dödligt mycket fysisk skada på annat sätt, faller hon i dvala. Det krävs blod för att komma ur dvalan.

Vad? Vampyrblod helar människor och gör dem tillfälligt starkare. Det skapar även ett band mellan vampyren och människan.
Varför? Kan leda till intressanta förhållanden mellan vampyrer och människor.

Hur skildrar man dessa förmågor på bästa sätt i Solar System? Vissa saker behöver egentligen inte regler, som att behöva bli inbjuden till ett hem.

Alla åsikter och idéer är välkomna!

(Mitt hjärta slår för dig är för övrigt en låt med Kikki Danielsson.)

Ursprunglig tråd.

Best of wrnu: Vi vandrar vidare

”Best of wrnu” fortsätter. Här med ytterligare en av mina löskokta idéer som det aldrig blev något av med.

street snooze

Om jag någonsin gjorde ett rollspel skulle det vara ett mytiskt luffarrollspel med (arbets)titeln ”Vi vandrar vidare”. Vägen till Klockrike mixat med Hellblazer (eller kanske bara Mad Hettie) och kanske en smula illasinnad Steampunk.

Alla karaktärer har sex egenskaper. 3 positiva och 3 destruktiva. De heter:
Tro – ???
Hopp – ???
Kärlek – Hat

Tro handlar om religiös tro. Gud och allt sånt. Har man hög Tro är man Herrens gunstling, men samtidigt ett attraktivt byte för Järnvägsdjävulen och andra ondingar.

Hopp är mer allmän livsglädje, positivitet och ”go”. Viljan att vandra ”bara en krök i vägen till” eller ”vi kollar bara vad som finns bakom nästa kulle, sen vilar vi”.

De är liksom motsatser, fast inte riktigt. Kontraster, mera. Har inte kommit på namn på alla än. Förmodligen kommer man ha något värde i dem som på något sett spelar roll när man rullar tärningar.

Eller inte. Kanske fungerar Tro/Hopp/Kärlek som typ hitpoints. Eller som en resurspool. Man har t.ex. 7 i Kärlek. Så bränner man två poäng och har bara 5. Så har man blivit en mindre kärleksfull person. Eller så får man mer genom att använda dem. Bränner två, lyckas, får tillbaka 4.

Men i städerna är det jobbigt. Mina drömmars stad-jobbigt. Där lär både tro och hopp ryka i rasande takt. Typ Glamour/Banality i Changeling.

Och har man mycket kärlek är man ett prima mål för de kärleksslukande häxorna i vildmarken, kvarlevor från hedniska tider och förbannade av både gamla och nya gudar.

Om någon av resurspoolerna når noll så är det kört. Då är man en viljelös, känslolös drönare. Får jobba i en fabrik istället för att vandra fritt på landets vägar. Ja. Så kan det gå.

Och givetvis skall det finnas luffartecken! Magiska luffartecken till och med, för den som är lagd åt det hållet.

Ursprunglig tråd.

Best of wrnu: Epitet

”Best of wrnu” – mina ”bästa” inlägg från http://www.rollspel.nu – tycks ha blivit stället där jag återpostar mina gamla idéer som det aldrig blev något av med. Här kommer ytterligare en. Skoj!

Battle Madness

Jag har tänkt på det här med epitet och smeknamn och kommit fram till att det är rätt kowlt.

I Joe Abercrombies fantastiska böcker The blade itself och Before they are hanged finns det en kultur av hårda män från norr som gör skillnad på ”named men” och vanliga snubbar. ”Named men” är personer som fått ett epitet eller smeknamn och som är känd över hela norden för sina handlingar – och speciellt då handlingar som är kopplade till smeknamnet. De kan heta t.ex. Logen Ninefingers, The Dogman eller Black Dow. ”Named men” sitter närmast hövdingen vid långbordet och är allmänt folk man inte vill mucka med.

Man blir en ”named man” genom att utmärka sig som en bad-ass motherfucker. Men det talas även om ”naming wounds”. Om man får ena handen avhuggen i strid kanske man blir kallad Kalle Enhand (eller varför inte ”Stumpen”).

I Abercrombies böcker är det mest krigare som får epitet (även om en snubbe kallas ”The Weakest” för han är den svagaste och fegaste av alla). Det går ju att ta det hela även utanför stridens arena. I Fogelströms Mina drömmars stad har vi ju Tummen, men även Gule Lars (tror det var Lars). Inga krigare någon av dem. Tummen saknade en tumme och Gule Lars var en guling som jobbat trots att det var strejk.

Min tanke är denna: Om jag någonsin skriver ett rollspel så ska epitet och smeknamn vara en del av systemet. Lite som aspects och fate-points i Spirit of the Century. Men, och här är grejen, när man skapar sin karaktär väljer spelaren det smeknamn karaktären kommer att få. Man har alltså inte ett smeknamn från början utan får ett under spelets gång. Sedan är det spelaren och spelledarens uppgift att se till att rollpersonen verkligen får det valda smeknamnet på ett lämpligt sätt.

Smeknamnet eller epitetet blir därmed en jäkligt stark signal till sl och andra spelare om vad jag spelar för sorts rollperson. Om jag spelar Gustaf Nord, som en dag kommer att bli känd som Slaktar-Gustaf, så säger det rätt mycket om vad jag väntar mig av spelet. Samma sak om min jag valt framtida smeknamn som Jarl den sjuke, Kamrern eller Svinspättaren.

Ursprungligt inlägg.

Best of wrnu: I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förrut…

I dag inleds en ny återkommande ”feature” här på piruett.se: Best of wrnu. Det är här jag återpublicerar mina ”bästa” inlägg från forumet på http://www.rollspel.nu. Ett forum där jag varit mer eller mindre aktiv de senaste 9-10 åren.

(Ja, jag är pinsamt lat.)

I nov 2006 drömde jag en förbannat konstig dröm. Jag skrev ner den, och nu är det dags att visa upp den för världen (igen). Enjoy,

nightmare

I en liten by på landet bodde en familj. En vanligt, alldaglig, landsortsfamilj som drev en bondgård. Pappa, mamma, två unga barn och kanske några hundrar som sprang som yrväder över tomten. Grannsämjan var fantastiskt, och folket i de närliggande gårdarna hälsade ofta på varandra och hade kalas.

Lite Barnen i Bullebyn-idyll, helt enkelt.

Och så blev modern i familjen gravid igen. Alla blev jätteglada – nu skulle Anton och Svea få den där lillebrorsan/systern de ständigt tjatade om.

Men något var fel. Till en början var det bara småsaker, som att hundarna undvek den gravida mamman, att småbarnen hade mardrömmar, och att tre av kossorna dog oförklarligt. Men någon månad in i graviditeten började mamman förändras — både fysiskt och psykiskt.

Hon blev argsinnt och våldsam. Svor och förbannade alla omkring sig. Hotade barnen och slog ihjäl en av hundarna med en spade. Samtidigt började kvinnan förvridas. Hennes ansikte blev allt mer omänskligt, hon blev större, starkare och började anta groteska proportioner.

För varje vecka som gick blev det bara värre. Pappan vågade inte längre sova i samma rum som henne, livrädd för att hon skulle göra något medan han sov. Till slut flyttade han in hos en granne med barnen.

När mitt drömjag anlände till byn ”för att reda ut saker och ting”, var mamman ett monster. Hon såg ut som bergstrollet i Sagan om Ringen, fast med en del cthulhu-drag. Hon var stor och muskulös, med slemmig grå hy. Hennes händer var enorma men hade bara tre långa fingrar. Hon satte skräck i hela byn, hade dödat nästan alla boskap och rövat bort och ätit upp en av granndöttrarna.

Exakt hur mitt drömjag hade tänkt lösa situationen fick jag aldrig reda på. Händelseförloppet avbröts lite när min kompis Olof, i drömmen, dök upp och skrek ”DET HÄR ÄR PRECIS SOM I RIKET 2!!”

Många frågor kvarstår: Varför blev mamman ett monster? Går det att göra henne normal igen? Hur besegrar man monstret? Vilka stats har hon?

Synd att Jordan aldrig blev modedesigner

Så här tyckte jag om salige Robert Jordans Crossroads of twilight den 3 mars 2003.

51tycahke8l.jpgÄr det bara jag som blivit äldre eller har Robert Jordan tappat stinget helt? Läste just klart den senaste Wheel of Time-boken, Crossroads of Twilight, och, ärligt talat, den sög hårt

Min kritik kan sammanfattas som följer: Ingenting hände!

Seriöst. Handlingen rör sig framåt så förbannat långsamt att jag tror jag blir galen. Nästan 700 sidor och inte en enda liten intrig klaras upp, inte en enda konflikt löses … ingenting av intresse händer överhuvudtaget. Jordan tillbringar mer tid med att beskriva byxknapparna på varenda jäkla liten karaktär som dyker upp, än med att berätta en historia.

Jag började läsa Jordan när jag gick i högstadiet. Det är väl en dryga 10 år sedan nu. Känns som om han borde ta sig i kragen och avsluta sin förbannade ***** serie snart. Det, eller sadla om och bli modedesigner,