Etikett: richard morgan

Richard Morgans ”The cold commands”

Hade Richard Morgan – mest känd för sina dystopiska scifi-romaner – börjat skriva fantasy för 8 år sedan så skulle han klassats som en New Weird-författare, men eftersom det begreppet har dött ut så får man försöka beskriva honom med termer som ”grim-n-gritty”, ”dark fantasy”, ”fantasy noir” och liknande. För inte nog med att hans senaste bok ”The cold commands” innehåller det bästa namnet på ett magiskt svärd genom historien …

… den är dessutom så packad med konstigheter och kuriositeter att China Miéville framstår som David Eddings. Morgan är sparsam med att förklara sin fantasyvärlds historia, men jag får intrycket av att den är, på ren svenska, fucked up. Det verkar finnas aliens-tidsresenärer-dimensionsvandrare-någonting, det finns artificiell intelligens (eller är det vanlig intelligens som tvingats in i något artificiellt?), gudarna (?)  tycks vara strandsatta i världen mot sin vilja … ja jag vette fan vad det är som pågår egentligen. Morgans version av drakar är den sjukaste jag varit med om på länge.

Sen har i ju huvudpersonerna. De tre avdankande, slitna, traumatiserade, knarkande krigshjältarna från del 1, ”The steel remains”, står återigen i fokus, och låt mig säga så här: Morgan gör det inte lätt för dem. Herregud, man får nog söka sig till Joe Abercrombie för att stöta på hjältar som är lika rökta som dessa.

Det är fantastiskt.

Hela boken är fantastisk. Lite kryptisk, ibland, men på det stora hela fantastisk läsning.

 

Richard Morgans ”Altered carbon”

Black man var en hit, och The steel remains en gudomlig upplevelse, så självklart var tvungen att läsa något mer av Richard Morgan. Valet föll på debutromanen Altered carbon.

Ett bra val, kan jag säga så här i efterhand.

AC utspelar sig några hundra år i framtiden, när människan utvecklat en teknologi för att digitalt föra över medvetanden mellan olika kroppar, kallade ”sleeves”. Det medför att den som är tillräckligt rik kan leva i all evighet: När en kropp börjar förfalla flyttar man bara över sitt ”jag” till en ny.

Är man fattig har man det jobbigare, speciellt om man ger sig in på brottets bana. Ett vanlig straff är nämligen ”storage”, där en brottslings medvetande förs över till en diskett läggs i ett valv under några år – flera hundra år för grova brott. När tiden gått ut kan man, om man har otur, tankas ner i en helt annan kropp än ens egen. En ung svart man blir plötsligt vit och medelålders. Eller tvärt om.

Det intressanta med AC, som i grunden är en vanlig vem-dödade-krösusen-historia, är hur Morgan leker med begrepp som identitet och relationen kropp/själ. Vad är en person, en individ, när man kan byta kropp som man byter byxor? Finns det något ”jag” alls, eller är ”jag” det enda som finns?

Han är väldigt smart i sitt skrivande, Morgan. Samtidigt som alla karaktärer, i samklang med hela det framtida samhällets ideologi, beter sig som att kroppen är oviktig, så är storyn extremt köttig. I det här världen, där psyket en gång för alla ska ha besegrat köttet, är just kropp en drivkraft av rang som lurar överallt, under ytan.

Läs Altered carbon, hörrni. Det är ni värda.

Richard Morgan är sååååååå braaaaaaaaa!

83619Å herre gud! Å herre gud! Å herre gud! En sån fantastisk bok.

Richard Morgans The steel remains är en av de där läsupplevelserna som bara kommer en gång var femte år. En sån där bok som spränger sig in i ens själ och vrider ens boksmak fyra grader åt vänster.

Jag ska inte orda så mycket om handligen, eller ens huvudpersonerna, här för en av de största njutningarna med The steel remains är hur Morgan sakta men säker etablerar världen, bygger upp historien och sprider ljus över karaktärerna och deras handlande. Det är som om han låter slöja efter slöja falla och det är inte förrän i slutet av boken som man verkligen ser vad som dolde sig bakom.

Men något måste jag väl skriva, antar jag. Bokens huvudpersoner är tre traumatiserade krigsveteraner som mot alla odds överlevde mänsklighetens krig mot ”The scaled folk”. När handlingen börjar har cirka 10 år gått sedan krigsslutet och människornas seger, och de tre hjältarna har ännu inte riktigt lyckats återanpassa sig till ett vanligt fredligt liv när de plötsligt dras in i en ny konflikt.

Det låter kanske inte mycket för världen … men tro mig, det här är det bästa ni kommer läsa fram till 2014. Homosexuella svärdssvingare, steampunk, slavhandel, gudar, mysterier, sex, försvunna raser … zomg!

Om man ska genrebestämma The steel remain – alltid ett vanskligt projekt – så skulle jag nog vilja kalla den för sword & sorcery noir. Boken har alla tydliga markeringar för en s&s-berättelse, men är samtidigt mörk och politiskt medveten på ett sätt som är typiskt för noir-genren.

Fantastiskt. Fantastiskt. Detta är nog min bästa läsupplevelse sedan jag läste Meivilles Perdido street station.

The steel remains är en fristående berättelse, men sägs dessutom vara den första boken i en trilogi som fått den cyniska titeln A land fit for heroes.