Bästa böckerna 2008: #4

Octavia E Butler, Parable of the Sower
En av de bästa efter-katastrofen-skildringar jag läst. Endast Aldiss Greybeard kommer i närheten.

Boken utspelar sig i USA i en snar framtid som verkligen känns som en snar framtid. Ofta brukar näraframtidskildringar vara ganska främmande och tvinga en att svälja att väldigt mycket har hänt på väldigt kort tid. Parable of the sowers värld är i dag, fast tv-apparaterna och den ekonomiska krisen är större.

En berättelse om ras, kön och sociala konflikter. Och, givetvis, överlevnad och våld. Världens — eller i alla fall samhällets — undergång är sällan stillsam, om man säger så.

Butlers vision är så trovärdig att det känns som om den kan slå in i morgon.  Läs recensionen.

Bäst just nu: religiös postapokalysm

14499532.JPGOctavia E Butlers Parable of the Sower skildrar ett USA i förfall. 2025 har miljöförstöring, socialt armod och ekonomiskt förfall förvandlat världens enda supermakt till världens största miljonprojektsförort.

Huvudpersonen, Lauren Olamina, bor i ett förhållandevis skyddat gated community som hon sedermera lämnar för att vandra norrut — förbi galna pyromaner, desperata rånare, korrupta polismän, mördare och våldtäktsmän. Och hundar. Massor av vilda, man-eating, hundar.

Det här skulle lätt ha kunnat bli Mad Max, fast med en afroamerikansk brutta som frontfigur. I stället blir det en filosofisk och djupt berörande berättelse om en ung kvinnas sökande efter meningen på livet. Om rätt och fel, om gud, och om alltings förgänglighet.

Jag kommer att minnas Parable of the Sower länge.