Neogames köper upp Drakar & Demoner och Götterdämmerung

Länk till pressmedelande.

Uppenbarligen handlar det om att Neogames köper upp allt tryckt material till Drakar/Götter, inte att de köper rättigheterna eller liknande. Jag är inte tillräckligt företagsekonomiskt sinnad för att kunna analysera detta närmre, inte just nu i alla fall. Uttalanden som följande är det dock svårt att ha några invändningar mot:

Under hösten kommer fler svenska spelföretag att gå med i distributionen, och förlägga sina lager till Gotland, och en massiv marknadsföringskampanj är planerad inför vintersäsongen.

Förhoppningsvis kommer det hela resultera i en betydligt större spridning av de svenska spelen än vad marknaden sett på många år.

Återkommer med fler tankar senare.

Ytterligare några rollspelsomslag från en tid som aldrig fanns

Ni som har hälsat på min blogg tidigare har förmodligen inte kunnat missa min visuella genomgång av den svenska rollspelshistorien (del 1, del 2). Nu har turen kommit till Kirunabaserade NeoGames som med buller och brak slog sig in på marknaden 1969.

Konkurrensen bestod vid den tidpunkten av Äventyrsspels nästintill insomnade Drakar och demoner samt Lancelot games Khelataar. Dessa spel hade en sak gemensamt: Långsam utgivningstakt. NeoGames gjorde sig kända för det motsatta, de fullkomligen pumpade ut böcker.

Den första av dessa var Eon, en c:a 60 sidor tjock bok något större än pocketformat som innehöll ett enkelt kortbaserat regelsystem och en beskrivning av fantasylandet Consaber.

Därefter släppte NeoGames en ny bok i månaden. Upplägget var detsamma i alla böckerna: En regeldel och en platsbeskrivning. Böckerna var (i utgivningsordning, vänster till höger):

Men sen tog det stopp. Pengarna eller intresset eller kunderna tog slut – det är ännu lite oklart vad. De storstilade planerna på under ett år släppa 12 böcker till ett spel och därefter satsa på ett nytt kom på skam. Tydligen var den första av 1970 års böcker, ”NeoTech – ett thrillerspel i en snar framtid”, redan på väg till tryckeriet när NeoGames drog i nödbromsen.

Det senaste året har det ryktats att någon entusiast köpt rättigheterna till NeoGames spel. Inte bara Eon, utan även det aldrig utgivna NeoTech och knappt påbörjade Vampyr (som var tänkt att vara 1971 års spel, men som aldrig han bli mer än några utkast). Vi får se hur det går med det.

Sju bevis på att Neotech 1 inte har åldrats med värdighet

Det svenska cyberpunkrollspelet Neotech släpptes i sin första version 1993. Det är 16 år sedan. Känns kanske inte så avlägset kan man tycka. Men tro mig: 1993 var en annan värld. Det finns få saker som blir daterade snabbare än näraframtidsvisioner (spelet är tänkt att utspela sig år 2051).

Här är 7 tecken på att Neotech, tja, publicerades för 16 år sedan.

7. Subkulturerna som gick upp i rökneotech1

Hiphopare? Emo? Brat? Nej, i Neotechs framtid existerar inget sådant. Där går de flesta klädda i ”jeans och tröja/skjorta”. Uniformer och läderklädsel av olika slag tycks vara de två största subkulturerna 2051.  Är man lite alternativ så glider man runt halvnaken, i mjukisbrallor eller klär sig som en hippie

Det känns dessutom väldigt 1993 att man ska slumpa fram sin rollpersons klädstil.

6. Money money moneyneotechpengar

Finns det något som är karaktäristisk för 90-talets cyberpunk så är det att valutor har fått nya namn. Men ärligt talat, vilken riskbank med självrespekt skulle kalla sina stålarsh för ”Q-francs” eller ”Neo-Yen” (som dessutom verkligen är en klyscha — fanns det inte Neo-Yen i Neuromancer?).

Den skandinaviska kronan är också en rolig historia. I framtiden har tydligen alla skandinaviska länder gått ihop till en stor federation. Woho! Skandinavismen lever! Eller något.

5. Min tv är mindre än din tvneotechtv

År 2051 har utvecklingen av tv-apparater regraderat till 2002 års nivå. Bara det att det finns regelrätta tv-apparater om 40 år känns inte helt sannolikt. Och för att göra det ännu värre så finns det en lång lång lång lista med massor och åter massor av olika tv-kanaler man kan — så klart — slumpa fram med en tärningskombination.

4. Klor är coolt

neotechklor

I Neotechs värld finns det cybernetik, alltså olika typer av avancerad teknologi som opereras in i människokroppen. Även om detta blir möjligt i framtiden så tror jag aldrig aldrig att vi kommer att få se fungerande Wolverine-klor. Seriöst, de skulle slitas bort vid första hugget.

Vad är det med klor och 90-talet egentligen? Allting hade klor 1991-1997.

3. Amerikas förskingrade staterneotechkarta

Att USA splittras är nog en av de vanligaste framtidsscenarierna man kan stöta på just nu. Men 2051 har landet splittrats lite väl finkornigt. Utah som en egen nation? Kom igen, liksom, Första Mormonska Teokratin eller vad?

2. Obama vem?neotech2009

Att det fortfarande skulle vara konflikter i Afrika 2009 var nog inte svårt att gissa ens 1993. I övrigt låter jag texten stå för sig själv.

1. Vi kan inte komprimera filer i framtidenneotechcd

Publiceras utan kommentar.

Värre omslag till ett rollspel får man leta efter

Det finns många mysko omslag till svenska rollspel. Vissa är gubbiga, andra är konstiga, men i hela den svenska rollspelsproduktionen så finns det bara ett omslag som är värt ett eget inlägg. Det satt på första utgåvan av NeoGames cyberpunkspel NeoTech (1993) och såg ut så här:

Neotech-1

Det finns så många fel med den här bilden att det är svårt att veta var jag ska börja. Jag tar en sak i taget.

Ripp-off
Motivet är snott från Ridley Scotts Bladerunner. Kolla in klippet nedan, där Deckard just ska ”pensionera” replikanten Zohra.

Piiiiinsaaamt!

Taglinen
”Rollspel i högteknologisk och brutal värld”. Det är ju inte ens en korrekt mening! Vad hände med det där lilla ordet ”en”? Ja, ibland kan man utelämna ord utan att försämra läsförståelsen eller framstå som ett pucko, men detta är inte ett sådant tillfälle. Det blir extra roligt när NeoGames stoltserar med ”Rollspel på svenska” lite längre ner.

Bakgrunden
I framtiden är allt neon. Det är väl ok. Men herregud vilket gytter. Så många färger, så många budskap. Eifeltorn, polisbilar, någonting som ser ut som Cobras (från G.I. Joe) märke på en skyskrapa, reklamskyltar, siffrorna 328 (som kanske har någon betydelse för inbitna NeoTech-spelare, vad vet jag), pyramider …  Kanske t.o.m. ett ufo i himmelen.

Kvinnan
Nu kommer vi till det största problemet med bilden. Jag ska försöka vara pedagogisk.

Bilden föreställer en nästan naken kvinna. Som flyr. Och blir skjuten. I ryggen. Så att blodet sprutar. Skytten är en polis. En fullt uniformerad och anonymiserad polis. Av allt att dömma en man. Skottets bana illustreras av en tydlig linje.

Om jag ville rita en bild som skulle förmedla känslan ”kvinnohat” så skulle jag rita den här bilden. Hur tänkte de egentligen på NeoGames när de okejade detta omslag? Var det ingen som kände att ”Nja … det är 1993 och vi kanske borde försöka undvika att sälja våra produkter med kvinnovåld”?

Kunde ingen säga till Carl Johan Ström att, ”Hörru, du grundade NeoGames, är en bra skribent, gillar att rita och allt sånt … men nu är det såhär att någon annan får ta och göra omslaget”?

Var alla på NeoGames värsta kompisgänget där alla tyckte likadant? Eller var alla skraja för CJS? Jag har ingen aning. Men när jag ser det här blir jag jäkligt nyfiken. Vad gick fel?

Topp 10: De gubbigaste svenska rollspelsomslagen

I alla tider har rollspelmakare och spelare undrat varför rollspelshobbyn är så dominerad av män. Här kommer svaret – de topp 10 mest gubbiga, grabbiga eller bara sexistiska omslagen från den svenska rollspelshistorien:

krilloan10. Krilloan (Äventyrsspel, 1991)
Vid en första anblick verkar det inte vara något skumt med det här omslaget. Men titta igen. Kvinnorna på bilden ägnar sig antingen åt att hångla, eller att stå i urringad klänning och se fromma ut. Männen, å andra sidan, får se tuffa ut med rustningar och svärd, skjuta pilbåge eller stå och … jag vet inte riktigt vad den lilla svartklädda killen gör, där nedanför det hånglade paret, men han är i alla fall påklädd och ser arg ut.

Budskapet till alla kvinnor är i alla fall: ”Kom och spela Krilloan, äventyrens stad, där du kan stå och se snygg ut — eller kyssas!”

elipam9. Elipam – Äventyrens stad (Lancelot Games, 1989)
Spontant är det lätt att tycka att det här omslaget är mer gubbigt än Krilloan ovan. En i princip helnaken kvinna som dansar framför ett gäng påklädda — och beväpnade — män. Återigen bedrar skenet. Ja, det är visserligen en stor bild på en porrig kvinna, men det är en kvinna som faktiskt gör någonting. Hon dansar magdans, en konstform som i vår värld är uråldrig och respekterad.

Men jag tror ändå inte att detta omslag lockade särskilt många nya kvinnliga spelare till hobbyn. Det är ju trots allt en stor bild på en naken kvinna.

jarnringen8. Järnringen (Äventyrsspel 1985)
Den här faller lite i samma kategori om nummer 9. Den nakna kvinnan står lite mer i bakgrunden (fast är ändå i fokus), och har en något mer realistisk kropp. Men budskapet är ändå tydligt: Kvinnor är något man tittar på, något som finns i bakgrunden medan männen ägnar sig åt spännande saker tillsammans med sina aprobotkompisar och ett och annat vildsvin. Det finns även en obehaglig underton i bilden — att mannen med pistolen ämnar skjuta kvinnan på scenen. Varför skulle han annars stå med ryggen mot henne och snegla lömskt över axeln?

handelsfursten7. Handeslfursten (Äventyrsspel, 1990)
”Oj, jag råkade ramla. Vilken tur att jag har så tight klänning, och att Mr. Muscle är här för att skydda mig!” Det här bilden är del av en hel subgenre i fantasykonsten – snygga damer som skyddas av anabola herrar. Kvinnan har ju ett svärd i handen, varför använder hon det inte istället för at bara ligga där och posera?

Åter igen en bild som sänder signalen ”Tjejer, det här är ett spännande spel där ni får ligga och porra er på marken!”

tempelherren6. Tempelherren (Äventyrsspel, 1990)
Ännu bild i samma tema som Handelsfursten (och samma äventyrsserie). En kvinna med uppdragen kjol sitter och väntar på att hennes muskulösa beskyddare ska döda den tentakeltungade demonen. Därefter blir det sex!

Inte nog med att kvinnan är klädd som en pinuppa (och det är väl egentligen inget fel med det), hon är dessutom det mest passiva jag sett på ett rollspelsomslag. Hon sitter i gaddamn baksätet och har händerna bakom ryggen. Går det att säga ”Jag är ett hjälplöst våp” på något tydligare sätt?

culdesacc

5. Cul de sac (Äventyrsspel, 1991)
Paris är förvisso kärlekens stad, men jag var inte på det klara att det var just den typen av kärlek som menades. Den lack och läder-bärande kärleken. Det här omslaget är extra illa, för kvinnan bär den typen av kläder som i verkligheten bara används i en helt annan typ av rollspel, på speciella klubbar, eller i en viss typ av barnförbjudna filmer. Det är liksom inget snack om saken, hon är sexdocka. Inget annat.

demonprinsen4. Demonprinsen (Äventyrsspel 1990)
Äventyrssviten ”Härskarserien” fortsätter att leverera, och slår här nya rekord. Den ständigt ansatta kvinnan har nu bröstvårtevisande lite kläder på sig och anstränger sig väldigt för att visa upp sina behag för mannen i höftskynket. Hon tycks dessutom ha någon sorts slavrelation till demonen, eller i alla fall vara varelsens fånge. Det enda som saknas är en kedja runt halsen.

Och värre blir det. Tillsammans med kvinnan på golvet ligger en juvel och lite skatter – demonens ägodelar. Det krävs inte mycket tankeenergi för att förstå upplägget: Om mannen i musklerna dödar demonen så får han a) en massa pengar och juveler, och b) en bystig kvinna. Kvinnan på denna bild är ett föremål. Hon har samma status som en ädelsten.

aventyrspaket113. Äventyrspaket 1: Svart duell/Skönheten och odjuren (Äventyrsspel, 1986)
Här har vi också en bild som spontant känns ganska ofarlig. Men detta är det enda av omslagen jag har tittat på där kvinnan faktiskt är i princip naken. Av en händelse råkar en hårtest dölja hennes fulltsändigt nakna bröst, och det är väl egentligen en tolkningsfråga om hon har trosor på sig eller om det bara råkar vara lite extra mycket skugga just där. Lägg till detta att hon håller i spjutet, inte som om det vore ett vapen och hon vill försvara sig, utan som om det är ett avlångt hårt föremål som hon vill smeka.

Det som slutligen chippar in Äventyrspaket 1 tredjeplatsen på denna lista är dock inget av ovanstående. Titta istället på det lilla nakna trollet i vänstra hörnet. Han som kontrollerande håller sin hand märkligt långt upp på insidan av den blonda kvinnans lår. En slump att alla nakna? Knappast.

ShowdownBerlin

2. Showdown: Berlin (NeoGames, 199?)
Neogames enda bidrag till den här listan går rakt på sak: En ung tjej i underkläder. En ung poserande tjej i underkläder som sakta håller på att dra upp sin genomskinliga kroppsstrumpe-grej. I bakgrunden (ett kontor) sitter en man och jobbar vid en dator.

Showdowns omslag är i alla fall ärligt i sin sexism. De flesta andra deltagarna på den här listan försöker på ett eller annat sätt ha med lite action och dramatik på omslagen. Icke Showdown. Här är det bara striptease rakt av, utan ens en tillstymmelse till actionalibi.

Till alla manliga rollspelare skriker omslaget ”Om du köper den här boken så kommer bönan på bilden att vilja sex med dig (eller i alla fall din rollperson). Kolla på henne, hon är kåt som fan!”. Till den kvinnliga köparen säger den, liksom så många andra av böckerna på denna lista, att ”Hey, gullet, så här snygg kan din rollperson vara om du köper Showdown.”

1 (delad). Wohlgoor – Urtidens spår (Lancelot Games, 1990) och Draculas hämnd (Äventyrsspel 1986)
Båda dessa omslag är så sjukt … fel … att jag inte kunde välja mellan dem. Båda får dela förstaplatsen.

Wohlgoor har vi ett klassiskt Slitz-motiv: En kvinna med djup urringning och ingenting på underkroppen står och skrevar i en sjö. I det här fallet har hon just plockat upp ett svärd ur vattnet. Men titta noga på svärdets grepp, närmare bestämt svärdsknappen. Påminner er inte knappens form om någonting?

Ja, det stämmer, Wohlgoors omslag föreställer en mycket lättklädd kvinna som riktar en dildo rakt mot sitt sköte. Man behöver inte ringa Fråga Lund för att ana vad hon gjort med svärdet under vattnet. Är det inte typiskt? I det enda omslag jag hittat där en kvinna faktiskt gör något med ett svärd, så är det bara för att använda det till att onanera.

Draculas hämnd då? Först och främst så är det här den enda svenska rollspelsprodukt som, mig veterligen, har en mördad kvinna på omslaget. Det finns gott om passiva, hjälplösa, offer till kvinnor — men här är hon faktiskt död. Och inte bara det: Hennes ben är suggestivt särade och kjolen är uppdragen, och om konstnären vill få mig att tro att de där hålen i halsen är det enda ställe där hon blivit penetrerad, så misslyckas han.

Draculas hämnd visar alltså en kvinna som blivit våldtagen och mördad. Det är svårt att göra det värre än så.