Problemet med att läsa en novellsamling av Charles de Lint är att man verkligen får 100% Charles de Lint. Det är liksom sargade konstnärssjälar och panka bohemer som stöter på älvor och spöken — hela tiden. Inget fel med det egentligen men risken att få en överdos är ständigt närvarande.

Annars är Moonlight and vines kalasläsning hittills.