Datorerna och mobbningen

På slutet av 80-talet, när jag gick i högstadiet, så ansågs jag och mina kompisar konstiga för att vi var intresserade av datorer. Även om vi inte var mobbade per se, så tycks det under 70 och 80-talet inte vara ovanligt att datorintresse sågs som en anledning att just mobba någon. Det är viktigt att poängtera att egenskaper hos offret aldrig är den egentliga orsaken till mobbning, och att mobbare alltid hittar något att hänga upp sina trakasserier på, men jag tycker ändå att ett svepskäl kan säga något om sin samtid. På 80-talet var “intresse för ny teknik” något så konstigt att det kunde användas som en ursäkt för att spöa upp någon på en skolgård.

Idag, när nya gadgets blivit en religion, ter det sig som fullständigt bisarrt. Jag har svårt att tänka mig att kidsen i dag blir mobbade för att de håller sig ajour med nya appar och Iphone-versioner, och jag har inte heller fått intrycket av att äldre generationer trakasserade klasskamrater som, typ, gillade motorer och bilar.

Då uppstår frågan varför datorer ansågs så suspekt under ett par decennier i 1900-talets senare hälft. I ett samhälle som både tidigare och senare välkomnat nya uppfinningar med öppna armar, varför var det annorlunda i det här fallet?

Trots flera slappa googlingar kan jag inte hitta något nom förklarar det här, och jag tvingas därför att försöka tänka ut något själv. Jag ser två olika spår: Datornördarna bestod av den typ av personer som alltid lidit hög risk för att mobbas (introverta, osportiga, plugghästar etc), eller att populärkulturen hade redan slagit fast att datorer var töntigt (lex Revenge of the nerds).

Några andra skäl har jag svårt att se, men skriv gärna en kommentar du har någon annan teori.

Slutligen undrar jag vad som är det vanligaste svepskälet för mobbning idag, och vad det säger om tiden vi lever i nu. Jag gissar att alla gamla evergreens fortfarande används – fet, ful, konstig, klen, etc – men finns det någonting som barn mobbas för idag som inte förekommit tidigare?

De 10 fulaste fantasyförfattarna

Min farsa säger ofta ”Jag har aldrig träffat en enda ful människa i hela mitt liv. Däremot har jag mött väldigt många elaka”.

Därför presenterar jag nu utan större omsvep de 10 fulaste författarna i fantasybranschen. Gudarna ska veta att det finns en hel del av dem. Och jag älskar dem alla.

10. Orson Scott Card

En helt okej snubbe vars största passion troligen är att titta på när andra samlar frimärken.

9. Eric Flint

Inte så mycket ful som tråkig. Ord som ”kamrer” ploppar upp i huvudet.

8. Robert Jordan

Vad är det med fantasyförfattare och fula skägg egentligen? Jag skulle kunna ha gjort en helt egen lista bara med fula skägg. Men det hade varit för enkelt. Att skaffa skägg bara för att man har dubbelhakor är inte okej!

7. David Gemmell

Titta på denne man. Försök att föreställa dig att han inte är en yxmördare. Det går inte.

6. RA Salvatore

RA Salvatore är uppenbarligen frukten av en ohelig union mellan Bumbibjörnarna och Javier Bardem (i No country for old men).

5. Harry Turtledove

Lite som om Saruman skulle tappa håret.

4. George RR Martin

Återigen: Somliga människor bör inte ha skägg. Och varje gång jag ser en bild på Martin så tänker jag ”Han kommer att göra en Robert Jordan”.

3. Poul Andersson

Brillorna, frillan, kinderna. Ett fantastisk exemplar av en retro fantasyförfattare.

2. Steven Brust

Skulle du vilja hångla med denne man?

1. Jay Lake

Ingen kommenterar nödvändig. Men man måste digga skjortan!

(Alla bilder är skamlöst snodda från Wikipedia.)