”Hellboy” gör dig glad

Hellboy library edition volume 1 är en stor fin bok som innehåller två Hellboy-album, en massa för- och efterord av olika personer, samt fler skisser och teckningar än man någonsin kan behöva.

Hellboy handlar om två saker: action och mysko karaktärer. Gillar man odöda trollkarlar, galna vetenskapsmän, demoner och huvuden i burkar så kommer man att gilla Hellboy. Gillar man dessutom att läsa om när dessa varelser får stryk, sprängs, halshuggs, bränns sönder, blir begravda under raserade slott eller skjuts i huvudet … ja, då snackar vi kärlek.

De album som samlas i den här utgåvan — Seed of destruction och Wake the devil — är inga litterära mästerverk (men om du är på jakt efter det så har du hamnat helt fel). De är tillhör inte ens de bästa av Hellboy-berättelserna. Ändå är de roligare att läsa än allt annat i samma genre. De gör mig helt enkelt lycklig.

Enmeningsrecensioner

Nu jäklar ska här blir tyckande! Minityckande. Korta, en mening långa, recensioner på saker jag läst på sistone. Håll till godo:

Raymond E Feist, Magician: Apprentice, vol 1: Serieversionen av Riftwarsagan börjar fult och får mig mest att längta efter att läsa romanen igen.

Howard Chaykin, Fritz Leiber’s Fafhrd and the Gray Mouser: Leibers sword & sorcery är bland det bästa jag vet, och med Mike Mignolas teckningar blir den nästan ännu bättre.

Chris Claremont, New Mutants Classics, vol 1: Mesiga tonåringar med tråkiga superkrafter gör ingen lycklig — speciellt inte med Claremonts blabbligt övertydliga manus.

Minister Faust, From the Notebooks of Dr Brain: Småroligt och politiskt medvetet om superhjältar, eller kanske om Bushadministrationen.

Theodor Kalifatides, Herakles: Inte mycket att hänga i julgranen.