En blek skildring av en rymdstation

coriolos_romanCoriolis var, och kommer snart återigen att vara, ett svenskt science fiction-rollspel. Mattias Lilja var en av spelets skapare, och hans roman Coriolis: The dark between the stars utspelar sig i samma universum.

Vilket universum är det, kan man undra. Jag ska vara öppen med att jag aldrig varit ett engagerat fan av Coriolis och att jag inte läst något annat än grundregelboken, och det var när den först släpptes 2008. Min förkunskap om universat är ungefär att Coriolis är en rymdstation och att kulturen är typ lite åt mellanöstern-hållet.

Kanske skulle jag behövt fler nycklar än så, för The dark between the stars gav mig verkligen inget grepp om hur världen ser ut eller fungerar.

Berättelsen är i grunden en deckargåta (vad är grejen med svensk rollspelsfiktion och deckare, egentligen?). Huvudpersonen anländer till rymdstationen Coriolis på jakt efter sin pappa, som snart visar sig vara mördad. Vem ligger bakom? Varför? Vem var pappan egentligen?

Två problem uppstår direkt. För det första: Berättelsens perspektiv tillåter minimalt av worldbuilding. En hel del namn på föremål, organisationer och fenomen nämns boken igenom, men man får dem aldrig förklarade för sig. Man förstår inte hur de passar in i världen, eller vad deras roll är. Själva settingens premiss blir aldrig tydlig.

För det andra: Karaktärerna känns platta och utbytbara. Berättelsens perspektiv skiftar mellan flera olika personer, men alla är likadana. Alla har samma röst, skrivs med samma språk, och det krävs mer än olika namn för att skapa unika karaktärer.

Resultatet blir en roman som är näst intill omöjlig att engagera sig i. Flera gången upptäckte jag att jag inte riktigt förstod vad som pågick, varför karaktärerna betedde sig som de gjorde eller vad som stod på spel. Och vad som var än värre, när jag lyckades lista ut vad en viss scen gick ut på så brydde jag mig inte nämnvärt. Jag blev rent utsagt uttråkad.

Jag uppskattar verkligen ambitionen att skriva en rollspelroman, men i fallet Coriolis: The dark between the stars så funkar det tyvärr inte. Förmodligen krävs det att man är en hårdkokt Coriolis-fanboy för att man ska få ut något av den. För oss andra blir det mest en blek skildring av en rymdstation.

I reptilkultens pojkrum

reptilmanHerre min skapare, fundraisern för Mutant: År noll skördar nya framgånger. Fria ligan har lagt upp en drös nya delmål, bland annat kampanjmaterial av Mattias Lilja, känd från diverse moduler till Undergångens arvtagare, Petter ”Österhavets otämjda riken” Bengtsson och Torsten Alm.

”Torsten Alm”, undrar alla ungdomar. Ja, Torsten Alm, legendaren som skrev det ikoniska Mutantäventyret I reptilmännens klor (1985), en man som vi har att tacka för så mycket skratt och glädje.

Jag hoppas att Torstens bidrag kommer att heta något i stil med Flykten från reptilmännenReptilmännens hämnd eller I reptilmännens spår. (Jag tycker i allmänhet att Mutant-äventyr och liknande ska ha titlar som tagna från en kreativt översatt filmtitel.)

Det är nästan så att jag måste sponsra spelet en gång till bara för reptilernas skull.

89495Men inte nog med det! Anders Fager ska skriva minst en novell förlagd till Mutants värld. Tråk, kanske ni tänker och minns tillbaka på all usel rollspelsprosa ni läst genom åren (jag tittar på dig, White Wolf!). FEL, skriker jag. Anders Fager är inte vilken hålögd rollspelare med förvrängd bild av sin litterära förmåga som helst! Nej, han ligger bakom en av de bästa svenska böcker jag läst på år och dagar, novellsamlingen Svenska kulter. Bra skit – ni kan läsa min recension från 2010 här.

Ja heliga hoppande Homeros, det här kommer ju bli det största som hänt i rollspelssverige någonsin! (No pressure, Fria ligan).

Insamlingen hittar ni här. Det är bara fem dagar kvar!

Jag har egentligen bara en liten undran, som någon på Fria Ligan kanske kan reda ut. Var e brudarna? Åtta externa personer har kopplats in för att göra olika delmål, och alla är män. Någon kvinna borde man väl kunnat hitta? Till exempel Åsa Roos, Gunilla Jonsson eller Tina Engström.