Mass effect: 100% klyschor, 100% roligt

mass-effect-boxart.jpgMass effect var ett av 2007 års mest hajpade spel. Och visst är det bra. Inte perfekt, men ett gediget hantverk som är roligt att spela.

Jag har redan tidigare orerat om att spelets handling är tämligen stereotyp. Det står jag fortfarande för. Jag skulle faktiskt vilja dra det ett steg längre och säga att Mass effects story är 100% oorginell. Hur mycket jag än grubblar kan jag inte komma på någonting som jag inte redan sett minst 8 gånger.

Det är en klassisk soppa om en uråldrig ondska som hotar allt liv i galaxen. Endast en utvald person kan stoppa förintelsen. Alltsamman kraftigt Star Wars-inspirerat.

Men för att vara ett tv-spel så är handlingen — hur klyschig den än må vara — extremt välberättad. Den är spännande, fartfyllt och innehåller precis lagom mängd mysterier och intrigerande. Storyn är dessutom lätt att hänga med i och har inga större logiska hål — något som i min erfarenhet är förbannat ovanligt i tv-spel.

Det gör att det är helt klart värt att lägga ner de dryga 30 timmar som det tar att spela igenom Mass effect. Själva speligheten är det nämligen inget fel på. Man har roligt mest hela tiden.

En kille.

I rymden är allt sig likt

mass-effect-screen-strid

Just nu spelar jag science fiction-rollspelet Mass Effect på min Xbox 360. Det är ett strålande spel än så länge, och när jag spelat klart det kommer jag, säkert, skriva någon sorts recension här på Piruett. Men redan nu kan jag konstatera en sak: Mass Effect må vara ett bra lir, men det är knappast originellt.

Dryga 10 timmar in i spelet är jag redan begravd i scifi-schabloner. Världen är av Star Wars-typ, alltså att rymden är befolkad av tokigt många olika livsformer, intelligenta och inte, samt att det finns absolut ondska och godhet. Vi har även klassiska motiv som att allt liv i galaxen är hotat, att uråldriga, utdöda, civilisationer lämnat kvar högteknologiska artifakter, och att tänkande robotar starkt ogillar biologiska varelser. Det dyker även upp saker som insektoida monster-aliens, vetenskapliga experiment som gått fel, och rymdpirater. Samt, givetvis, en intergalaktisk regering fylld av intriger och ränkspel.

Om Mass Effect varit en bok eller film, hade jag stört mig enormt på allt detta – hur välberättat det än må vara. Men som tv-spel funkar det. Ett tv-spel är ju så mycket utöver en berättelse. Interaktiviteten uppväger på något sätt alla klyschor … i alla fall än så länge.