Sinkadusmåndag, del 10

Sinkadus10splash

Sinkadus nr 10 (november 1987)

Omslag

Här har vi ytterligare ett exempel på Sinkadus-traditionen att välja ett omslag (denna gång av Boris Vallejo) som inte har ett dugg med innehållet att göra.

Bilden föreställer en höftskynkekrigare i fajt med en drake (bonuspoäng för att han verkar vara på väg att ge draken en snyting på nosen).

Puffarna talar om Mutant och en ny magiskola till DoD.

Lite dubbla budskap om jag får säga det själv.

sink10

Ledare

Fredrik berättar hur han och Klas Berndal varit på spelkonvent i Borås. 400 deltagare och allt i regi av spelföreningen Armageddon. Finns denna fortfarande kvar i livet? ”Man hade bjudit in en hedersgäst från USA”, berättar Fredrik utan att avslöja vem. Mycket märkligt.

Hemmafronten

I förra numret av Sinkan skämtade redaktionen att Äventyrsspel skulle ge ut ett rollspel om My Little Pony. Miljarder och åter miljarder upprörda läsare hörde av sig och rasade mot förslaget. Det ger en fingervisning om hur stor auktoritet Sinkan hade på den här tiden, och hur allvarligt läsarna tog allt som stod i tidningen. Det är både rörande och tragiskt, på en och samma gång.

Det kommande Efter Ragnarök känns verkligen som ett hopkok när man läser Anders Blixt förhandstitt: cyborger, muterade växter, Jämtland, robotmänniskor, ninjor, Järnringen, ”världens fräsigaste sportbil”, kärnvapenexplosioner, ”ruskiga monster”, Gotland, Den flygande holländaren … Om jag skulle behöva peka på en Äventyrsspelsprodukt och säga ”här börjar de tappa greppet” så är det Efter Ragnarök. Ninjor? Va?

Partisan – nu med utgivningsdatum april 1988

Arkivet

Inflationen på magiskolor börjar göra sig känd. Här får den redan digra skaran sällskap av Johan Köhlers spiritism och Ulf Zindermanns röstmagi. Slöseri med utrymme om jag får säga det själv. Röstmagi har väl lite existensberättigande — jag har alltid sett den som magisk jojk — men spriritsm är bara så odrakarochdemonig. Oh, ett roligt citat från röstmagitexten:

Röstmagins färg är knallgult, vilket symboliserar besvärjelsernas omskakande effekter på omvärlden. (Dessutom gillar många dvärgar starka färger.)

sinkadus10faks
Ett tydligt tecken på överskott av magi.

Dvärgar gillar starka färger. Jaha? Det var som attan. Här lär man sig något nytt. Jag gillar verkligen hur Sinkadus är fullt av sådana här små popcornfakta som saker och ring. Mutantskandinavien är fullt av tigrar. Dvärgar gillar starka färger, och rider på ”små hästar”. Men jag undrar hur det skulle se ut om någon (med mer tid än vad jag har) sammanställde alla små faktoider. Vilken bild av t.ex. dvärgarasen skulle framkomma då?

I ”Det åttonde elementet” spekulerar Dag ”Drakdödaren” Stålhandske i vilka fler element som kan finnas, utöver de sju som redan är kända (jord, luft, eld, vatten, mörker, ljus, köld). Magi-inflationen har spridit sig även till varandes grundstenar, kan man säga. Stålhandskes förslag på ett åttonde element är tid, tanke och kaos. Tack och lov slipper vi besvärjelser och stats på elementarer. Artikeln är en ren tankekittlare, och som sådan fungerar den riktigt bra.

Zonen

Alla stackars Mutant-spelare får nöja sig med lite kampanjmaterial till Combat Cars. Meh.

Övriga artiklar

Äntligen får vi en första glimt av Drakar och demoners kampanjvärld, Ereb Altor. Den första beskrivningen känns förvånansvärt mycket Trudvang: Frostalver som vallar sina renar, stora skogar som rymmer hemligheter … Jag får inte alls intrycket av det kulturella lapptäcke som världen senare degenererade till. ”Introduktion till Ereb Altor” innehåller även en kronologi, där någon stackars kalenderbitare har tvingats sitta och pressa in Äventyrsspels tidigare äventyr i Ereb Altors historia. Jag vet inte hur pass väl detta lyckades — är helt enkelt inte tillräckligt insatt i alla de olika händelserna.

Det mest intressanta med artikeln är dock kartan. Titta:

erebaltorfaks

Ja, du ser rätt, det är en taggig version av Europa. Så här blev det ju dock inte tillslut. Ereb Altors slutgiltiga karta blev betydligt mindre europalik. På gott och ont. Det jag gillar mest med ovanstående karta är de många och stora vita fläckarna. För detta ska kartritaren ha en fjäder i hatten. Rollspelskartor har en tendens att bli smockfulla med länder, städer och saker — även kartor som föreställer områden som förment är outforskade.  Underskatta aldrig den vita ytans förmåga att väcka skaparlust.

Dessutom: SL-tips från Anders Blixt (”Ha kul!”), regelfunderingar och errata.

Äventyr

Det är inte ofta man hittar äventyr till Mutants grundregler i Sinkan. ”Ambassadören som försvann” är en sådan sällsynt fågel. Upprinnelsen till äventyret är ett forntida experiment (i Dalarna) som, givetvis, gick snett. Följden: Intelligenta spindlar som allierar sig med Gotländska telepater och kidnappar Pyrisamfundets ambassadör till de skotska grävlingarna.

Jösses. Äventyr till Mutant blir verkligen inte bättre när man återberättar dem …

Nåväl, hela historien slutar med ett traditionellt bunkerkräl, där rollpersonerna får skjuta hur många spindlar som de vill. So much får diplomacy.

Tidningen innehåller även ett andra äventyr — Anders Blixts ”Fjällmarschen” till Chock. Varulvar är inblandade, på något sätt, men det verkar inte så läskigt. Ärligt talat, varulvar är nog det minst läskiga monstret genom tiderna.

Insändare

Nu verkar det som om upprörda människor (det fanns många sådana i Rollspelssverige på 80-talet) har hört av sig angående artikeln om drakar i det föregående numret. Man tycker att författaren snott konceptet om ”sanna namn” från LeGuin. ”Uråldrigt koncept” hävdar Sinkan i sitt svar, och tillägger bland annat att det är full tillåtet att

… använda alver, dvärgar, orcher, drakar och meterlånga människor i sina historier, men ingen annan än Tolkien får kalla sitt småfolk för ”hober”

Om jag inte kommer ihåg fel så publicerade Sinkadus en artikel om hober i sitt första nummer. Hm.

I ”Klubbspalten” vill Jacob Johansson, 12, från Blekinge bli medlem i en rollspelsklubb. ”Har gjort det egna spelet The Wonderland Mashmod”. Jacob, om du finns därute, jag skulle extremt gärna vilja läsa ditt spel. Maila mig!

Reklam

Jag blir även lite sorgsen när jag ser alla annonser från leksaksaffärer runt om i landet. Det var verkligen andra tider på 80-talet. Dumma Kult.

Illustrationer

Om det var svårt att se vilka bilder som Thomas Arfert ritat i förra numret, så är det tvärtom nu. Titta vad duktig han var:

sinkadus10faks2

Omdöme

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här numret. Å ena sidan har Äventyrsspel värsta flowet och sprutar ur sig produkter av hög kvalitet. Å andra sidan är mycket av materialet i Sinkan ganska flummigt. Jag har känslan av tidningen börjar komma till den punkt där man redan har skrivit de mest självklara artiklarna och äventyren till de spel som för tillfället finns på marknaden, och därför fummlar runt lite efter nya vinklar och grepp. Vi får se hur det går i kommande nummer.

Läs (och lär!) ännu mer om Sinkadus här.

Sinkadusmåndag, del 7

Sinkadus07
Illustration till artikeln ”Drakdödaren”.

Sinkadus nr 7 (april 1987)

Omslag

Här var det fart och fläkt. Lite mer livat än förra numrets trötta marslandskap, tack och lov. Man kan givetvis undra vad fasen det är som pågår på bilden – vad det är för litet flygande hästhuvud där till höger, till exempel – men när det gäller Rowena Morrill går jag på linjen att det är bäst att inte fråga för mycket.

Jag har en lite vag känsla av att det här var det första nummret av Sinkadus som jag någonsin läste. Men jag är inte riktigt säker.

sinkadus07

Ledare

Nytt typsnitt! Någon sorts courier-variant. Kanske hade Fredrik inte så mycket att säga och behövde ett typsnitt som tog lite mer plats. Ledaren i sig är ett sorts manifest, eller programförklaring, och avslutas med:

”Vår strävan är att alla ska kunna hitta sitt favoritspel bland de som bär Äventyrsspels logo.”

En rätt schysst ambition om jag får säga det själv. Jag vet inte riktigt om den uppfylldes, men det hör väl bara till sakens natur.

Insändare

Dagens ursäkt för redaktionen att skriva ett långt pedagoiskt rant är en fråga om hur de väljer ut vilka insända bidrag som ska publiceras. Frågeställaren Peter Bloch belönas med det till dags dato längsta svaret i en brevspalt. Det är Anders Blixt som skriver, och det är svårt att inte känna medlidande när man tänker på hur mycket skit han måste fått vada genom under åren. Råd som ”Om du vill sända in regelförslag bör du ha speltestat dem i din kampanj först” och ”När du väljer ett ämne, ta då upp något som du tycker är viktigt och som du gärna skulle vilja läsa om” andas inte så lite ångest.

Signaturen ”En Sinkadus-läsare” har en vädjan: ”Jag tycker att era rollspel är alldeles för svåra. Kan ni inte ge ut ett lättare rollspel utan så många tabeller och poäng?”

I ”Klubbspalten” är det mer av samma gamla fjöniga föreningsnamn.”The dwarfs’ society” är nog favoriten.

Hemmafronten

I stående inslaget ”Hemmafronten” bjuds det på en bisarr inblick i livet på Äventyrsspel. Klas Berndal skulle lära ”ateljépersonalen” om spel. Det blev Stefan Thulin som åkte på en omgång Napoleon at Waterloo. Det gick sådär:

Med femton års erfarenhet av hexagoner och taktikstudier förintade Herr Berndal den unge nybörjaren enligt konstens alla regler. Herr Thulin överlevde hela tre drag och det dröjer nog länge innan han tar tag i ett konfliktspel igen.

Under rubriken ”Arbetsmarknadskonflikt” får man även läsa att:

Redaktionen har förklarat krig mot ateljén. Själva hävdar redaktörerna att de vänder sig mot den ”slappa attityden”  och ”dåliga musiksmaken”. […] Receptionen och ekonomiavdelningen är pro-redaktionen och drar för mycket skatt på ateljépersonalens löner. Värre är att de gömmer kontorets kakor och kaffebröd. Sista hittades en förrådsdepå (sockerkaka) i frysen.”

Det här är det slutgiltiga beviset på att ”Hemmafronten” alltid skrevs av den på redaktionen som råkade vara mest bakis för dagen.

(Notera att de två ovanstånde posterna fyllde större delen av en sida. Det är roligt, men egentligen helt galet utrymmesslöseri. Eller är det bara branding?)

Tidningens största diss låter så här: ”Kan du teckna som lika bra som Nisse Gulliksson? Tydligen inte.” Därefter följer att av de 50 personer som skickat in sina teckningar för bedömning så var det … få … som var bra. ”Men även en blid höna kan finna korn, och Klas måste ha lyckats med sitt ‘Finna dolda ting'”.

Arkivet

Under vinjetten ”Arkivet” får vi lära oss om kampsport i DoD. Detta är så vitt jag kan se samma regler som senare inkluderades i Drakar och demoner Gigant.

Zonen

Rubbitar och den skamlösa Mad Max-klonen Mad Matt till Mutant. ”Mad Matt”? Alltså, kom igen …

Övriga artiklar

I Jonas Nilsson ”Hur man överlever ett rollspelsäventyr” får nya spelare goda råd. Typ. Artikeln är indelad i avsnitt som ”Hur hittar man ävetyret”, ”Att överleva en strid” och ”Grottor och komplex”. Fast egentligen är det bara strider artikeln handlar om. Hur man vinner en strid, planerar för en strid, lyckas ta sig till en strid. Mitt favoritråd är dock att ”alltid vara väldigt misstänksam mot obevakade skatter”.

Kommer ni ihåg för några nummer sedan, då det efterlystes historier om spelgrupper som lyckats döda en drake? Nu kommer utdelningen. Dag Stålhandske skriver om hur draken Garaum dräptes. Det är i sanning en märklig historia, en blandning av fantasynovell och stridsexempel. Stilistiska stordåd i stil med ”Garaum kunde ju inte veta att jag forskat fram en VOODOORITUAL mot drakar” förgyller denna tre sidor långa artikel. Fatta, tre sidor om en kille som berättar hur han dödade en drake. Konstiga prioriteringar är bara förnamnet.

Nytt i tidningen är en sida om tennfigurer (”Att spela eller leka med militära figurer är en väldigt gammal företeelse”). Extremt basic. Skaljämförelser, det faktum att det finns regler … gäsp.

En annan nyhet är ”Monster och mikrochips”, en kolumn av Clas Kristiansen om hur man använder datorer till rollspel. Inte mycket hänga i granen: Clas vill bara att andra SL ska skicka sina ”hjälpprogram” till honom. Tydligen är han ute efter ett program som kan slå fram ”en orcharmé på 200 man”, varför man nu skulle vilja ha stats på 200 individuella orcher.

Äventyr

”De dödas dag” till Chock, av Michael Petersén. En sedvanlig kombination av zombies och bibliotek. Inte mycket att säga där.

Reklam

Tradition söker personal till butiken i Göteborg. Som butikschef måste man tydligen kunna fatta egna beslut. Dessutom: SF-bokhandeln gör entré med hela ”1500 titlar på engelska”.

Illustrationer

Premiär för Åke Rosenius i Sinkadus. Han illustrerade stora delar av ”De dödas dag”-äventyret med varierat resultat. Här är ett exempel:

dodasdag

Omdöme

Ett mellannummer. Massa roligt så här i efterhand, men när det kom ut måste det ha varit lite av en besvikelse. Eller kanske inte. Kampsporter brukar ju alltid gå hem. För att inte snacka om rubbitar.

Fler Sinkadusmåndagar finns här.