Kärleksattack: Peter Bergting

En kärleksattack är ett snabbt, oväntat utbrott av varma känslor gentemot en individ. De är helt onyanserade gejsrar av affektion. Det behövs fler kärleksattacker i världen, och därför tänker jag med jämna mellanrum begå dem här på Piruett. I dag: författaren och serietecknaren Peter Bergting.

Jag upptäckte Peter Bergtings existens någon gång år 2000. Riotminds hade just släppt sin nya version av Drakar och demoner och jag var helt tagen av illustrationerna. Speciellt de ritade av denne Peter fångade en känsla som tilltalade mig väldigt mycket – en mystisk, sagolik känsla.’

Det visade sig att jag känt till Bergting väldigt länge, utan att veta om det. Hans illustrationer hade dykt lite här och var i rollspelssverige, och jag minns speciellt hur den här galna målningen från Sinkadus nr 36:

Ni kanske ser att det ”mystiska och sagolika” jag la märke till 2000 inte riktigt är närvarande här? Sant. Det jag gillar med Peter Bergting är att hans kan skapa så fundamentalt olika stämningar, och ändå ha en så karaktäristisk stil. Jämför till exempel:

The Portent
Gängkrig 145
Frank Frazetta's Creatures
Bröderna Lejonhjärta

Och så vidare.

Bergting har gjort så mycket som jag gillar: The portent. Hellboy. Legenden om Morwhale. Jorges bestiarium. Strange girl. The list goes on. Han har format mitt intresse för illustrationer och seriekonst på ett ganska påtagligt sätt, fått mig att uppmärksamma och uppskatta dem på ett annat sätt än tidigare.

Och så gillar jag ju drakar. Och Bergting ritar coola drakar.

Kärleksattack: Anders Blixt

 
En kärleksattack är ett snabbt, oväntat utbrott av varma känslor gentemot en individ. Kärleksattacker riktas med fördel mot människor man beundrar, eller som betytt mycket för en själv. De är helt onyanserade gejsrar av affektion. Det behövs fler kärleksattacker i världen, och därför tänker jag med jämna mellanrum begå dem här på Piruett. I dag: rollspelslegendaren Anders Blixt.

Här om veckan rapporterade Nordens största tidning, Aftonbladet, att rollspelet ”Drakar och demoner” ska bli film. Detta hade aldrig varit möjligt utan Anders Blixt.

För oss nördar uppvuxna på 80-talet så är Anders Blixt mest känd ett namn högt upp på sidan 4 i nästan alla rollspelsböcker som släpptes på den tiden. Han var rollspelsskaparen framför andra – eller i alla fall den vars namn som var lättast att komma ihåg.

Blixt började jobba på Äventyrsspel 1985, och han var som en näve krut slängd in i en lägereld. Den svenska rollspelshobbyn fullkomligt exploderade. Visst hade Äventyrsspel redan en bra grej på gång, men med Blixt höjdes kvalitén … jag skulle vilja säga att den höjdes till internationell nivå, men jag tror fan att kvalitén vinkade glatt när den körde om resten av världen och såg den försvinna i backspegeln.

1985 hade Äventyrsspel släppt ”Mutant”, ”Drakar och demoner”, några äventyr och ett gäng brädspel. Bra grejer, visst, men jämför till exempel språket i ”Dimön” (pre-Blixt) med ”Shoguns vrede” (post-Blixt). Det är två olika världar. Rollspel existerar inte bara i spelarnas huvuden – en välskriven och inspirerande regelbok eller världsmodul kan vara skillnaden mellan en trendfluga och en hobby som fortfarande lever 30 år senare.

Utan Anders Blixt hade vi inte haft ”Drakar och demoner expert”, ”Monsterboken” ”Mutant 2”, ”Efter Ragnarök” och otaliga andra klassiker. Kanske hade de existerat, men inte så som vi känner dem. Hans bidrag till den svenska rollspelshobbyn är svårslaget, för oavsett som han skrev om midgårdsk ångkraft i ”Sinkadus” eller förvandlade insända Monsterboken-bidrag till något publicerbart så skapade han magi. Magi som än i dag finns inpräntad i otaliga 30-plusares hjärnor. För är det någon som tror att nyheten om en ”Drakar och demoner”-film skulle publicerats i en dagstidning för 15 år sedan? Knappast. Men i dag finns vi gamla rollspelare överallt – på redaktionerna, i riksdagen, på scenen, i styrelserummen – och det är tack vare Anders Blixt som orden ”drakar” och ”demoner” fortfarande ger oss en varm känsla i själen och en längtan att ta ner svärdet från hatthyllan och dra till Torshem. Det är tack vare hans kreativitet, fantasi och skicklighet som en nyhetschef på Nordens största dagstidning kan ropa ”HUR. STORT. SOM. HELST.” när han får tipset om att en DoD-film är i görningen. (Det blev förvisso en liten jäkla artikel, men det hände visst något stort i ”Idol” samma kväll.)

För mig, personligen, har Anders Blixt haft ett otroligt inflytande. Han var en av de första som – utan att dra några andra paralleller – fick mig att förstå att det går att skriva saker och få dem intressanta. Att det faktiskt kan vara roligt att sätta sig och skriva ner någonting (troligen en beskrivning av ett förtrollat svärd, men ändå) utanför skoltid. Hans äventyr ”Den vita duvan” i Sinkadus nr 3 gav mig inspiration till att skriva mitt första egna äventyr. (Jag räknar inte detta som ett riktigt äventyr.) Hans texter om världsbyggande i Expert och Gigant fick mig att hitta på världar like crazy, en sjukdom som jag fortfarande dras med.

Många personer har lockat mig till att läsa, men Anders Blixt är, omedvetet, en av de ytterst få som lockat mig till att skriva.

En annan sak som jag älskar med Anders Blixt är att den jäkeln aldrig ger upp. Han skriver romaner (jag ska strax börja läsa ”Spiran och staven”), han skriver rollspel (”Wolframfästet” och ”Saga Okeanos” kommer när som helst, hoppas jag), och han är så aktiv i rollspelscommunityt som jag antar att det är möjligt för en trebarnspappa att vara.

Tack Anders. Du är bäst.