Lite fler tankar om A feast for crows

Nu har jag äntligen, efter tre månaders sporadiskt lyssnande, tagit mig igenom hela A feast for crows av George RR Martin. Fantastisk bok. Kanske något mer ojämn än tidigare delar, men fruktansvärt bra likaså.

Som jag tidigare nämnt så är den största behållningen med A feast for crows kapitlen om Jamie och Cersei. De är helt enkelt enastående, och det sista Jamie-kaptilet är … kanske det bästa ögonblicket hittills i hela serien.

En del andra berättelser känns mer som upplägg inför nästa bok, och då tänker jag främst på dem som avslutas med att en eller annan person drar österut för att leta efter Daenerys.

Brienne är helt klart en ny favorit i Martins stall av karaktärer. Det är svårt att inte gilla denna osjälvsäkra, komplexplågade och fullständigt kick-ass kvinna.

Aryas äventyr på Braavos gjorde mig lite besviken. I de tidigare böckerna har Aryas kapitel varit mina absoluta favoriter (vid sidan av Tyrion), men nu … jag vet inte. Det var lite för mycket mellanspel över det hela.

Martin gillar verkligen kläder, heraldik, mat, svordomar, horor och folk som avslutar påståenden med ”to be sure”.

Ljudboken var inläst av John Lee, som gjorde ett strålande jobb. Han har en liten bit kvar till Roy Dotrices (som läste in de tre första böckerna) nivå. Roy Dotrice är helt övernaturligt bra, med en röst som kan förvandla sig till vad och vem som helst.

Oh well. Nu hoppas jag bara att A dance with dragons verkligen släpps i september. Gärna september i år.