Kommer ni ihåg Magiboxen? Ni vet, den där lådan fylld med besvärjelser och regler som Äventyrsspel släppte till Drakar och demoner 1990? Tre böcker, tennfigurer, en spelplan, tarotkort … När den kom var den det största som någonsin hänt i hela världen.

På inrådan av några av er läsare satte jag mig ner och kikade en aning i boxen. Låt mig säga så här: magikerna i Drakar och demoner är ena jäkla töntar. Hela bunten. Det enda som skiljer dem åt är exakt hur töntig deras så kallade magiskola är, och detta tänker jag undersöka i den här artikeln.

För att enkelt tydliggöra den exakta töntighetesfaktorn så kommer varje magiskola få ett betyg. Skalan går från 1 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)” till 5 ”Alver (Johan Sjöberg, 1993)”. 1 = Småtöntig. 5 = Jättetöntig.

Då kör vi.

Animisten

Stil: Animisten ”strävar efter att vara en integrerad del av den levande natur som finns omkring honom”. Detta kan man kalla för att sikta lågt, för är man inte det per automatik? Är det ens möjligt att inte vara en integrerad del av naturen omkring en? Men låt gå för det. Animisten vill inte heller betvinga naturen, utan leva i harmoni med den. Okeeej … det är väl en lovvärd ambition om man lever i en Disneyfilm. Naturen vill nämligen inte leva i harmoni med dig, den vill äta upp dig rå. Animisternas hela livsfilosofi bygger på en världsuppfattning som tagen från lättsam barnunderhållning. Att det överhuvudtaget har överlevt tillräckligt många animster för att bilda skola är ett mirakel.

Besvärjelser: Animister av lägre rang kan hitta vatten, äta gräs, locka till sig smådjur och tända eld på trä. Med lite övning får de förmågan att impregnera tyg, rena vatten, ha rätt kroppstemperatur och veta saker om växter. Eller varför inte få blixten att slå ner? Men bara om det redan är åska. De flesta animistbesvärjelser är av typen att vem som helst kan utföra dem genom att i efterhand säga ”tada, det där var det jag som gjorde!”.

Även mäktiga animister är ganska lama. De kan lugna varelser, eller göra dem vilda, få växter att växa snabbt, eller besätta ett djur. Det är liksom öööhhh vem bryr sig?

Animismens enda existensberättigande är de helande besvärjelserna. BOTA VARULV lär dock inte komma till användning så ofta.

Töntfaktor:

Demonologen

Stil: Demonologer gillar gadgets. Pentagram och komplicerade ritualer med en massa tillbehör är deras grej. De bär alltid med sig ”en uppsjö föremål som måste ingå i ritualerna; ingredienser, knivar, färger, kastruller, tänger, med mera”. Ja, demonologer ägnar sig mestadels åt att stanna hemma i sitt labb och utföra ritualer.Varför bryr de sig, undrar man. Jo de är nämligen ute efter makt och ”demonerna utgör huvudmedlet i denna strävan”. Låt mig klargöra det hela: en demonolog är en snubbe som sitter hemma i källaren omgiven av en massa gear och drömmer om att bli mäktig. Får man brudar på det tror ni? Eller ens tillräckligt många polare för att hålla en ok fest? Knappast. Demonologer är helt enkelt fantasyvärlden motsvarighet till okyssta, actionfigursamlande, datornördar.

Demonerna i sig är dessutom töntar av rang. Men det är en annan artikel.

Besvärjelser: Av förklarliga skäl handlar demonologins trollformler om demoner. Hur man hittar demoner, hur man frammanar dem, kontrollerar dem och fängslar dem. Demonologen har dock lite otur i att alla olika typer av demon kräver en egen besvärjelse. Det är ett jäkla jobb att samla ihop erfarenhetspoäng nog att bli en duktig demonolog — och som tack blir man nog ändå bara uppäten av Nimmum eller Syreb.

Töntfaktor:

Drakmagikern

Stil: Det första man får veta om drakmagiker är att de är så pass sällsynta att det nästan är meningslöst att snacka om en magiskola. Det är ju lite häftigt — det coolt att var unik. Det andra man får veta är att drakmagiker sysslar med ”subtila manipulationer av en varelses psyke” och är ute efter att ”påverka folk utan att de någonsin kommer att inse att de har blivit påverkade eller anfalla någon utan att denne kommer att han någon chans att säga varifrån anfallet kom eller ens vad det bestod i”. Drakmagiker är alltså ena nedrans fegisar. Smygiga, ryggradslösa mesar som måste hålla på med drakar för att kunna känna sig stora. Det är inte coolt.

Besvärjelser: Telepati åt alla håll. TELEPATISK SONDERING undersöker folks psyken, TELEPATISK PÅVERKAN påverkar dem. Drakmagikern kan astalvandra, skapa illusioner och med SENSORISK ÖVERBELASTNING får de fiender att uppleva ett avsnitt av Bumbibjörnarna. Problemet med allt detta är att drakmagikern ändå kommer att dö första gången hon möter en jätteamöba.

Och varför heter det drakmagi? Kalla magiskolan för vad den är: Psionics.

Töntfaktor:

Elementarmagikern

Stil: Elementarmagikerna sysslar med skapelsens grundstenar — elementen. Ska man säga något om dessa magiker så är det att de är förutsägbara. En eldmagiker är impulsiv och en vattenmagiker har ”ett flytande intellekt”. Har man sett en värmemagiker har man sett alla. Men vänta nu, värme? Är det ett element? Ja, elementarmagikerna har utökat de fyra klassiska elementen med kyla, värme, mörker och ljus. Men borde inte värme och ljus kunna räknas in under eld? Och mörker under jord? Och kyla under vatten? Jo … men …

Om vi säger så här: Elementarmagiker är som hårdrockare; lämnar man dem ensamma i 20 minuter så har de hittat på fyra nya musikgenrer. Det som förut var dödsmetal har blivit norsk skogsmetal, norsksvensk svampmetal, svensk skogsmetal och lövskogsmetal (indie eller traditionell). Elementarmagikern är den typen av person som om det fans internet i DoD skulle sitta på webbforum och ilsket debattera att ELD inte är eldbesvärjelse utan en caddoitisk värmesfärsbesvärjlse. För det fattar väl vem som helst.

Besvärjelser: Elementarmagi är tryggt. Eldbollar, ljussken, blixtar och energistrålar. De kan frammana elementarer,  framkalla stormvindar och … öppna lådor. Och få saker att rosta. Välta prylar med en vindpust. Blända med starka ljus.

Elementarmagiker är på en och samma gång riktigt coola stridsmaskiner och trollkarlsvärldens McGyver. Seriöst, FORMA ELD?

Töntfaktor:

Harmonisten

Stil: Harmonismens livsfilosofi bygger på ”ljudets harmonier och manipulerandet av dessa”. Dessa magiker vill klargöra samband, hitta mönster och upptäcka strukturer i ljud. Således är harmonisten en ordningssam person som ”organiserar sitt liv på ett effektivt sätt och som i allra högsta grad ogillar oordning och kaos”. De ser dessutom ner på vanligt folk och deras simpla smak. Det är svårt att att respektera elitistiska audiofiler även om de kan trolla, speciellt när de ofta går klädda i basker. Yes, basker är en ”populär huvudbonad som bärs av många harmonister”.

Varning: Skånegatan i Stockholm är ett ökänt tillhåll för Harmonister.

Besvärjelser: Harmonisten spelar fram sin magi på sitt instrument, och därför har alla besvärjelser med ljud att göra. Ibland rent fysiska ljudvibrationer som BEDÖVNING eller RASERA, ibland mer åt det känslomässiga hållet som SJÄLATRÖST och FÖRÄLSKELSE.

Ibland blir det dock rätt långsökt. SAMMANFOGA lagar ett föremål medelst musik. FLYGFÖRMÅGA för harmonisten att flyga på tonerna eller något. Och ÖVERRÖSTA känns ju som en fruktansvärt onödig besvärjelse.

Töntfaktor:

Häxan

Stil: Om vi bortser från det extrem töntiga i människor som kallar sig själva för häxor … inte ens då har dessa magiker mycket som talar för sig. De är nästan alltid fula, for starters, och lever avskilt från andra människor. De är dessutom feminister (som ofta tycker att kvinnan är ”överlägsen mannen”) i en värld som uttryckligen inte är det. Så här står om jämlikhetssträvan i DoD:

Så småningom börjar [häxorna] förtvivla om att mannen någonsin ska behandla dem som jämlikar, och blir förbittrade eller svarthjärtade, eller åtminstone enstöringar. De äldre bittra häxorna försöker framstå som så skrämmande som möjligt för att hävda sig på det sättet.

… för tycker inte männen om en så är man ju inget värd. Häxorna ska i alla fall ha respekt för att de bryter väg för alla bortskämda prinsessor i torn.

Besvärjelser: Seriöst, en magiskola som ägnar sig åt att framkalla vårtor, ge folk klåda och få stackars jäppar att åldras i förtid har inte mycket att hämta hos mig. Riktigt mäktiga häxor kan använda klyschor som TÖRNROSASÖMN, HAMNSKIFTE och GRODFÖRVANDLING. Ärligt talat alltså …

Töntfaktor:

Illusionisten

Stil: ”En illusionist är alltid vacker, ung och stark”. Fast inte alltid får man sen reda på. ”Eftersom många illusionister är övertygade om att världen egentligen är en enormt skicklig skapad illusion spelar det egna utseendet inte särskilt stor roll eftersom allt ändå bara är en illusion.”

Det låter lite som om illusionisten är filosof, gör det inte? Hennes värderingar är ofta ”mycket komplexa” och hon har kass klädsmak. Ja, det verkar faktiskt som om illusionisten är en fullfjädrad filosof. Tyvärr sabbas filosofens coolhet av att illusionisten dessutom är en clown som går runt med glitterpulver, rökstenar, kristallbitar och annat slapstickigt.

Besvärjelser: Borde det inte räcka med fem olika illusionistbesvärjelser, en för varje sinne? Nix. Här finns det mängder. De flesta gör ungefär samma sak. DISTRAKTION kan simuleras med de flesta andra trollformler till exempel. Många av spellsen är dessutom helt poänglösa: FÄRGLÖSHET, SPÖKMUSIK, DUNKEL. Dunkel — det blir inte ens mörkt, bara lite småmysigt.

Men hur fasen smög sig FÖRTROLLAD SÖMN in här? Vad har det med illusiona att göra?

Töntfaktor:

Mentalisten

Stil: Mentalister vill uppnå ett perfekt kroppsligt och själsligt tillstånd. De är en sorts new age elitidrottsmän som inte drar sig för att dopa sig. Och inte bara det, de vill ”bli dugliga på så många sätt som möjligt” på samma sätt som ”en tiokampare”. En zen-tiokampare. Alla som har umgåtts med en elitidrottsman vet att dessa knappast tänker på något annat sin idrott och sin hälsa, och om man lägger magi och zen till detta så får man en person som troligen är helt omöjlig att umgås med. Jag säger som så, mentalisterna får gärna hålla på med sina vältränade kroppar och psyken så länge de inte kommer nära mig.

Besvärjelser: Mentalistens magi går ut på att få honom att bli en actionhjälte. Han kan hoppa, ballansera, klättra och röra sig blixsnabbt. Andas under vatten och bli osynlig — eller varför inte göra huden immun mot frätande syra? Mentalisten kan även bli skendöd, läsa tankar och se saker på långt håll. Liksom drakmagin vandrar mentalismen snart in på psionicsvägen med telekinesi och mentala krumbukter. Egentligen borde dessa två skolor varit en och samma.

Töntfaktor:

Nekromantikern

Stil: Nekromantikerna är nog de mest tragiska magiker som finns. Ta en riktigt insnöad svartrockare, lägg till några lager lajvare och avsluta med en gnutta emo. Där har du en nekromantiker upp i dagen.

Hur mobbad måste man egentligen ha varit för att bli en nekromantiker? Ingen otraumatiserad människa skulle ju säga ”hmm … det här med lik och sånt är ju rätt roligt, jag kanske borde satsa på en karriär inom det?”. Pryder man dessutom sin klädsel med symboler och ”små kranier” så inser man att något är fel med denna människa. Våldtagen-av-morfar-faktorn stiger dessutom när man läser att ”nekromantikern är en skygg person” som är ”ytterst svår att prata förstånd med” och som ”inte har samma värderingar som vanliga människor”.

Inte så mycket töntig som tragisk, kanske.

Besvärjelser: Död och skräck är nekromantikerns lott. Plus GASMOLN, bölder och deformerade händer. Det här med att väcka döda till liv för en marginaliserad tillvaro i besvärjelselistan, det mesta går åt till att förklara vad GIFTBETT och HUGGTÄNDER och KRYPANDE HAND gör för något. Avancerade nerkomantiker leker med SPÖKSKEPP och FÖRSTENING.

Tittar man bara på besvärjelserna så är nerkomantiker inte särskillt läskiga. De är bara en enmansfreakshow.

Töntfaktor:

Röstmagikern

Stil: Röstmagin är dvärgarnas favvomagi. Man måste inte vara dvärg för att vara röstmagiker men det hjälper. Som röstmagiker knallar man runt och ropar fram sina besvärjelser. Man måste ha FYS 14 för att ens kunna testa denna typ av magi. Stora lungor etc.

Som ni vet lever dvärgar i berg. I berg händer det ofta saker som laviner, jordskred och stenras. Är man under jord kan gångar rasa in med lite otur. Sannolikheten för att dessa fenomen ska uppstå ökar markant om man för oväsen. Därför är det ett tecken på dvärgarnas ytterst dåliga omdöme och dödslängtan att de gillar och respekterar röstmagiker. Man tycker att en snubbe som går runt och skriker uppe i bergen snabbt borde bli centrum för en stor olycka och påföljande exil.

Besvärjelser: Magikern kan skrämmas genom att skrika. Det finns tre olika besvärjelser för detta. Hon kan även krossa saker, flytta saker och fungera som en radar genom att skrika. Besvärjelser som VARNINGSROP och TILLKALLA borde väl gå att åstadkomma bara genom att säga ”Se upp!” och ”Kommer du hit eru bussig”?

Töntfaktor:

Spiritisten

Stil: Spiritisten är nekromantikerns mer sansade storesyrra. Hon är fascinerad av de döda men gillar inte det där med lik så mycket. Av någon anledning finns det inga ”typiska spiritister”, utan de kan vara allt från medicinmän i djungeln till gamla tanter i villaområdet. Informationen är knapphändig i Magiboxen, blott fyra rader lång. Lite av en doldis i magikersammanhang kan man säga. Eller så insåg till och med Äventyrsspel att detta inte var en magiskola att ödsla energi på.

Besvärjelser: I kategorin flest onödiga besvärjelser ligger Spritisten i topp. AVLÄSA PSI-MÄNGD, ANDESLÖJA och ANDEHELNING … äh vaffan allihop egentligen. Hur ofta sötte man på andar i DoD? I hur många äventyr är förmågan att göra en voodoodocka central? Jag bara undrar.

Töntfaktor:

Stavmagikern

Stil: Stavmagikern är inte namnet på en sajt som säljer dildos. Stavmagin är ”en uråldrig och exklusiv väg som få magiskt begåvade personer har vågat sig in på” men jag tror ändå att någon sorts falloskomplex ligger bakom skoland uppkomst. Lyssna:

• ”Den klassiske stavmagikern är fixerad vid sin stav.”
• ”Det är viktigt för honom att ha makt och påverka sin omgivning.”
• ”Staven är allt för en stavmagiker.”
• ”Skulle staven förstöras förlorar magikern [sin] kraft.”
• ”Stavmagiker döper ofta sina stavar.”
• ”En stavmagikers stav är också ordentligt tilltagen, men inte absurbt lång.”

Jag tror att någon försöker kompensera något.

Givetvis kan stavmagikern inte ha två stavar på en gång. Hur skulle det se ut? Man är väl inte bög.

Besvärjelser: Stavmagi är typ en mesigare version av elementarmagi. Givetvis med fokus på staven. Allting är lite bibliskt med BLODREGN, VATTENDELNING och typ tre olika varianter på blixtnedslag. Dessutom kan magikern använda sin stav som tändare, rep … och förvandla den till en orm. Praktiskt!

Töntfaktor:

Symbolisten

Stil: Symbolister anlitas ofta i krig eftersom deras magiska symboler påverkar alla som ser dem. När man läser beskrivningen av dem så verkar de faktiskt vara hel inriktade på att kriga trots att deras magi ”kan användas till mycket”. Visst det ger lite cred att vara en krigsmagiker men i slutänden är ändå symbolisten en magikernas klottrare: det är bara andra symbolister som tycker att de är coola.

Besvärjelser: Symbolistens magi kan framkalla alla typer av känslor och ticks. Epelepsi? Inga problem. Osäkerhet? Piece of cake. Ärlighet? Yessir! Allmän plåga? Been there.

Grejer som ANIMERA STENSTATY och LÄKA är lite off topic bara. BLINDHET känns dessutom som en symbol som sabbar mer än den hjälper.

Töntfaktor: