Fringe är slut och jag är besviken (SPOILERS)

Min favoritserie Fringe är nu avslutad. Det allra sista avsnittet sändes i fredags i USA.

Den sista säsongen av Fringe var tyvärr inte en säsong av Fringe. Den var något annat, och jag hade hela tiden känslan av att huvudpersonerna råkat halka in i en helt annan tv-serie.

Upplägget och tonläget har varit helt annorlunda än i de tidigare säsongerna. Det är väl inget fel med det, och Fringe har tidgare återuppfunnit sig själv med stor framgång, men just här fungerade det inte.

Det finns många anledningar till det:

Observatörerna – de mystiska skalliga männen i grå kostymer – är jättetråkiga som fiender, speciellt om man jämför med tidigare storheter som William Bell, Walternate och David Robert Jones. Trots att Observatörerna är i fokus under hela säsong 5 så får man aldrig riktigt veta något om dem, deras kultur, eller vad de har för planer.

Det här med tidsresorna funkar inte. Det ploppar upp tidsparadoxer hela jäkla tiden, och ju mer man tänker på det desto mer fucked up blir det, och manusförfattarna väljer att hantera problemen genom att IGNORERA DEM FULLSTÄNDIGT. Inte ok.

Rimligtvis borde Observatörernas invasion av vår tid medfört att de förstörde möjligheten till sin egen existens.

Rimligtvis borde Walters och Michaels resa till framtiden inte gett något resultat, eftersom den händelse de ville påverka inte skulle kunna inträffa då historien redan ändrats radikalt av Observatörerna. Och även om den på något sätt skulle lyckas, så slutet – det slutgiltiga slutet – bara rent utsagt fel.

OM Observatörerna aldrig fanns så skulle Walternate hitta botemedlet till Peters sjukdom (back in the 80:s, alltså), och Walter skulle aldrig resa till den andra dimensionen, och då skulle INGENTING AV DET SOM HÄNT I FRINGE ENS HA INTRÄFFAT.

Ett korrekt slut skulle vara att Peter, som alltså aldrig lämnat den ”röda”-dimensionen, vaknade upp bredvid Fauxlivia. Och att Olivia, som aldrig skulle rekryterats till The Fringe Division, eftersom det inte skulle ha funnits något behov av att grunda den, levde ut sitt liv som en vanlig FBI-agent.

Kruxet är att vi aldrig får reda på hur tidsresor fungerar i Fringe-universat, och därför känns allt ad hoc och krystat. Är det som i Doctor Who, att det finns vissa låsta punkter i tiden som inte går att påverka men att allt däremellan kan ändras lite hur som helst? Eller är det som i The butterfly effect, att varenda liten justering skriver om hela framtiden? Ingen vet.

Det enda man får reda på är att Walter tror – oklart varför – att det förflutna kommer att ”startas om” från 2015, då Observatörerna invaderade, och att detta antagande visar sig vara korrekt. Av någon anledning.

Jag har älskat Fringe under lång tid nu. Det är en fantastisk tv-serie. Tyvärr pajades slutet av, så vitt jag kan se, tidsbrist och låg budget. Trist.

Jag älskar Fringe!

Jag såg nyss klart den fjärde, och senaste, säsongen av tv-serien Fringe.

Åh vad jag älskar den.

Åh!

Intelligentare, roligare och mer spännande tv-serie får man leta efter. Som en blandning av Arkiv XLost och CSI. Karaktärerna, med den galne vetenskapsmannen Walter Bishop i spetsen, är fantastisk minnesvärda, och jag räknar dem nu mer eller mindre som familjemedlemmar. Inte sedan Buffy har jag älskat ett gäng påhittade figurer så mycket.

Tyvärr har jag förstått att många börjar kolla på Fringe, ser ett par avsnitt och sen slutar. Det är synd, för serien kommer egentligen inte igång förrän avsnitt 6-7, men då blir den åååååh så bra. Man sugs sakta in i handlingen, klurar på alla hemligheter och mysterier … fan, jag får gåshud bara jag tänker på det. Alla överraskningar, oväntade vändningar och plötslig avslöjanden är helt galna. Serien är skapad av JJ Abrams, och man märker verkligen att han lärt sig av misstagen med Lost. Mytologin är mer genomtänkt, och det finns inga mysterier bara för mysteriernas skull.

Och sen har vi ju Walter Bishop. Och Olivia Dunham! Jag är kär i henne.

När serien avslutas i höst så kommer jag skriva något vettigare än ovanstående. Ibland måste man ju få kärleksbomba lite.

Just nu blir jag glad av …

… tv-serien Fringe som känns lite som Arkiv X, fast 2008.

… dvd-boxen med alla avsnitt av Black books. Lite för roligt för att vara bra för magmusklerna.

… seriealbumet Hellboy Library Edition som är så snyggt att det gör ont i fontanellen.

… min nya pulsklocka utan vilken jag aldrig skulle kunna veta att jag har 76 i puls när jag skriver detta.

RocketDock.

… att Järnringen slutar att producera Mutant. På så vis kanske det finns plats för lite nya spel i rollningssvergie, och inte bara omgjorda versioner av gamla. [länk]

Veronica Maggios nya album. Hon är bättre på skiva än live.

… att Neal Stephenson, i sin roman Anathem, ägnar nästan 10 sidor åt förklara hur man anger koordinater för ett föremål i omloppsbana kring en planet.