Såpoperalimbo

Med samlingen Dirty Tricks hamnar Brian K Vaughans serie Ex machina officiellt i såpoperalimbo. Det händer liksom ingenting.

Det är ett ganska vanligt fenomen i serievärlden att handlingar går i stå, att samma små intriger ältas om och om igen utan att någonsin klaras upp. Berättelsen kryper fram i snigelfart och innan man vet ordet av så har man läst två album utan att ha kommit en ruta närmre seriens slut.

Fables är också inne i en sådan period nu, men sällan har jag skådat sådant vattentramp som i Ex machina. I de senaste två albumen har en sak hänt: Hundered har bestämt sig för att kandidera till presidentämbetet. Bestämt sig. Inte börjat kandidera, inte blivit inblandad i några presidentintriger … bara kommit på idén.

Det här fenomenet grundar sig i samma problem som de gamla klassiska såpoperorna brottas med: En handling som inte har något egentligt slut, eller i det här fallet inget bestämt sista nummer av tidningen. Vad jag vet finns det ingen som sagt att Ex machina tar slut i och med nummer X. Vad jag vet så kommer bara Vaughan att fortsätta skriva tills han tröttnar, eller något. Och så länge tidningen säljer bra finns det ju ingen anledning att tröttna.

Några snabba serierecensioner

Ex machina: The first hundered days är en superhjälteserie med skruv. Det finns många sådana. Men Ex är … bra. Superhjälten som kan tala med maskiner och få dem att lyda lägger masken på hyllan och blir politiker. Problem uppstår, så klart. Första albumet ger mersmak – det här är en sån där serie där man bara vill köpa alla album och stänga in sig på vinden för att läsa.

Lucifer: The divine comedy är det fjärde albumet om satans äventyr. Serien har hela tiden blivit bättre sedan det ganska sunkiga första albumet. Säga vad man vill men författaren Carey spar inte på krutet: Här är det nya kosmos, ärkeänglar och galna tarotkort åt höger och vänster. Kanske lite för spacigt ibland.

Desolation Jones är en klassisk Warren Ellis. Huvudpersonen är nerdankad ex-spion med superkrafter som försörjer sig som privatdetektiv i LA. Han är givetvis ful i munnen, pillerberoende, superkaxig, allmänt labil och har dålig hygien. Men det är en bra serie, man får sig en skön fix Ellis-dekadens.

God save the queen av Carey. Jag vet inte varför jag köpte denna rackare. Den innehåller ju ett av mina all time hatobjekt: Moderna älvor. Dessutom är den tecknad på det där ”titta vi gör en serie för vuxna”-viset som jag inte riktigt pallar av. Handlingen i sig är rätt urk den med. Läs inte, kan man väl säga.