Bästa böckerna 2007: Nr 6

drsmall.jpgNazarian, Vera: Dreams of the Compass Rose (2002)
Varje gång jag vill berätta om Dreams of the Compass Rose kommer jag bara att tänka på trötta klyschor. Jag vill använda ord som ”drömsk”, ”mustig”, ”mytisk” och ”kryddoftande”. Jag vill jämföra med Tusen och en natt, dra paralleller med Ursula K Leguin och Samuel Delany, och hänvisa till persiska folksagor. Men det faller bara platt, för ingenting av detta gör Nazarians bok rättvisa. Den är unik. Jag har ärligt talat aldrig läst något liknande.

Boken innehåller ett antal noveller som sakta men säkert vävs samman till en helhet, en helhet som inte är lätt att skönja men som ändå finns där som en hägring. (Du ser, där kom klychan!) Kort och gott en utmaning att läsa, men utmaning med en rejäl belöning för den som pallar.

Läs tidigare inlägg om Dreams of the compass rose.

Bra bok, fult omslag

dotcr.jpgVera Nazarians Dreams of the Compass Rose är en mytiskt skimmrande samling noveller som sakta vävs samman till en helhet. Boken är som en modern Tusen och en natt med ett myller av gudar och väsen, fantastiska platser och ödmjuka hjältar.

Hon får mig att tänka på Jack Vance när han är som mest poetisk, eller Michael Moorcock när han är som minst stressad.

Det är en jävligt bra bok, helt enkelt.

Tyvärr är omslaget minst lika fult som boken är lysande. Bilden här till vänster är inte en dålig scan, som man kan tro. Det ser faktiskt ut så där. Suddigt, klatchiga färger och i allmänhet ugly. Baksidestexten går knappt att läsa.

Det är förbannat synd, för nu kommer massor av potentiella läsare missa hur otroligt bra Nazarian skriver.