Jag knarkkollar på Doctor Who just nu. Befinner mig i slutet av säsong 3, så vänligen spojla inte i kommentarerna! Man kan ju inte kolla på Doctor Who utan att börja fundera på tid. Tid och rollspel. När jag sedan får propåer av PvP på twitter (följ mig) att skriva något om just rollspel och tid … ja vad ska man göra?

Det faller sig naturligt att diskutera tidsresor. I Doctor Who, i alla fall så långt som jag har kollat, är tiden ”elastisk” och det krävs väldigt mycket för att ändra historiens gång. Tidsresorna blir därför som vilken annan typ av resa som helst, och de olika tidpunkterna fungerar som platser på en karta. Doctor Who skulle i detta avseende lika gärna kunna handla om en snubbe som seglar runt i ett hav av isolerade öar.

Den diametrala motsatsen är Tillbaka till framtiden-filmerna, där tiden är extremt känslig för förändringar. En liten handling kan ändra framtiden helt: radera ut släktlinjer, göra tiggare till kungar, och på andra sätt fullständigt ändra historien.

Ur ett rollspelsperspektiv är Doctor Who-varianten helt klart den mest lättadministrerade. Men också kanske den tråkigaste. Vill man ha en massa olika spännande miljöer att utforska går det att göra utan att blanda in tidsresor. Se bara på Torg och liknande spel. Jag anser att tidsresor blir som mest intressanta när saker står på spel, när oron för att oåterkalleligt förstöra framtiden – ja kanske till och med utplåna sig själv – är en levande närvaro kring spelbordet.

Jag är inte bekant med några tidsrese-rollspel (vilka finns det egentligen?) men om jag skulle designa ett så skulle jag ge varje tidpunkt man reser till någon form av ”kroppspoäng”. I varje äventyr (om vi nu antar att ett äventyr = en tidsperiod) tål tidslinjen si och så mycket förändring. Mängden ”anakronismpoäng” varierar beroende på tid och plats, och hur lättpåverkat skeendena där är.

Till exempel: Om rollpersonerna stormar in med lasergevär och hindrar John F Kennedy från att bli mördad – då är tidslinjen fucked från och med det ögonblicket. Men om de räddar en random kvinna från att dö i barnsäng någonstans i den sibiriska vildmarken år 1337, så blir det inte lika mycket skada på tidsväven.

Eller? Det ska så klart finnas en chans för att även små små händelser ger stora stora effekter. Kvinnan som skulle dö i barnsäng visar sig växa upp till en blodtörstig erövrare som lägger hela världen för sina sandalbeklädda fötter.

Även rollpersonerna i sig har någon form av tidstålighet som kan nötas bort. Kanske funkar det som Sanity i CoC men handlar inte om mental stabilitet, utan hur nära rollpersonen är att utplånas ur historien. Ju mer spektakulära hjältedåd i det förflutna, desto större chans att råka döda sin mormor.

En annan sak jag funderat lite över hur mycket tid det tar att spela rollspel. Tiden kring bordet kontra tiden i spelet. Går det att spela rollspel på ett sätt som får tidsåtgången att närma sig 1:1?