Designfetisch: Grip

Plötsligt dök det upp en grip i tv-rutan. Det är verkligen inte varje dag! Tyvärr är ju gripen Garm i årets julkalender, Mysteriet på Greveholm, ett ynkligt exemplar av denna magnifika varelse. Vad kan jag då annat göra än att sätta ihop en liten visuell hyllning till allas vår favoritörnkatt? Jag vill ju inte riskera att dagens barn växer upp utan full förståelse för gripens coolhet.

Eftersom det här är Piruett.se så kommer bilderna givetvis från olika svenska rollspel. Vad annars?

Monsterboken (1985)

Den, så vitt jag vet, första bilden på en grip i svensk rollspelshistoria. Varför ser den så ledsen ut? Den borde vara glad, den kan ju flyga! Fast i och för sig, om jag blivit kallad för ”en verkligt otäck best” så skulle jag också bli lite moloken.

monsterboken1985

Drakar och demoner (1987)

Här beskrivs gripen bara som ”en verklig best”. Förståeligt att ”otäck” ströks, för den här liraren ser ju riktigt mysig ut. Man vill bara gosa med den i soffan och kolla på repriser av Grey’s anatomy.

Dod1987

Monsterboxen (1990)

På 90-talet började griparna tydligen ”älska hästkött över allt annat”. De är som besatta av hästar! Om de kommer inom en kilometer från en häst så känner de vittringen och tar upp jakten. Vittringen! Så inte nog med att gripen har ett örnhuvud, den har superluktsinne också. Som en sorts himmelens haj. Fåglar brukar väl jaga med hjälp av sin syn, inte sitt doftsinne? Eller så har jag missat att det finns ett gammalt ordstäv som går ”hon har luktsinne som en örn”.

monsterboxen1990

Drakar och demoner (1991)

Är det här verkligen en grip? Spontant skulle jag gissat på en sfinx som låtit håret växa efter ett misslyckat nose-job.

dod1991

Drakar och demoner Chronopia (1994)

Chronopias regelbok hade ett ganska oväntat sätt att illustrera monster. Ja, vad ska man annars kalla tilltaget att visa dem genom fönstret i hytten på en finlandsbåt? Det här är ju ändå ett spel som utspelar sig i en stad.

Dod chronopia 1994

Jorges bestiarium (2001)

Den bästa griptolkning som någonsin gjorts. Här är det ingen jäkla tax-free, här är det fullt ös medvetslös. Mums!

jorges_grip2001

Västmark (2003)

I Västmark finns griparna ”alltid i närheten av stora guldfyndigheter som de vaktar in till döden, då deras ungar måste äta guld för att växa”. Äta guld? HUR lyckas en lejonörn ens komma åt guldet? Innan människan uppfann gruvdriften måste gripen levt vid bäckar och strömmar, där guldklimpar kunde fiskas upp ur vattnet. Jag finner detta högst osannolikt.

Vastmark3_2003

Designfetisch: Svenska rollformulär

Svenska rollformulär genom tiderna, publicerade i slumpad alfabetisk ordning. Endast första sidan av rollformulären visas eftersom …. det råkade bli så.

Saknas: Westerns 2:a utgåva , Noctum version 2, Skymningshem, Eon 1 och 2, Drakar och demoner 6 (2000 års utgåva), Terone … och säkert en massa indiespel och annat som jag glömt.

Har du ett rollformulär som saknas? Mejla till magnus@piruett.se.

Världens nio snyggaste rollformulär (och ett fult)

Rollformulärsmakande är en bortglömd, ouppskattad konstform. När kramade du en rollformulärsdesigner senast? Exakt.

För att ett rollformulär ska vara riktigt bra krävs mycket. Det måste vara snyggt, tydligt och gå att skriva ut med en gammal bubble jet. Vidare måste det vara lätt att använda i praktiken och även förmedla spelets känsla. Idealiskt så finns även allting man behöver veta om reglerna på rollformuläret. Ett ifyllt formulär ska vara självförklarande även för en person som bara skummat regelboken i förbifarten.

Ofta går formulärknåpare i samma fällor om och om igen. Jag har identifierat fyra återkommande problem.

  1. D&D-sjukan. Ända sedan, åtminstone, AD&D1 så har Dungeons & dragons rollformulär lidit av rutor, rutor, rutor rutor. Allting på formuläret måste ramas in av någon sorts linje eller ligga på en färgad platta. Kan man lägga en ruta i en annan ruta så är det ännu bättre. I och med D20-boomen på 00-talet har den här estetiken spridit sig om pesten i rollspelsvärlden. Exempel: Blue Rose, Mutants & Masterminds 2 ed.
  2. Krimskrams-sjukan. Färger, bilder, skuggor, övertoningar, bakgrunder – sätten att pynta sitt rollformulär är många och nästan alltid missriktade. En massa bilder och klatschiga färger har bara två effekter: det blir svårare att hitta på formuläret, och det är dyrare att skriva ut det. Exempel: Dragon Lords of Melnibone, Exalted 2 ed.
  3. Trängsel-sjukan. Alla ska med! Ibland känns det som att formulärdesignerna tävlar i vem som kan trycka in mest info på ett A4. Det är givetvis inte bra. Nej, det är fult, svårorienterat och ställer stora krav på spelarnas förmåga att skriva smått. Exempel: Earth Dawn 2 ed, Fading Suns 2 ed.
  4. ”Roligt grepp”-sjukan. Den här varianten är nära besläktad med krimskrams-sjunkan. Man kan säga att den är krimskrams på speed. Grejen är den att ibland så vill spelskaparna att rollformuläret ska, liksom, vara annorlunda, och då är det väldigt lätt att det blir fel fel fel. Exempel: A game of thrones d20, Deadlands.

Givetvis går det att göra rollformulär som både är trånga och krimskramsiga, men det är avsevärt svårare att göra dem bra. Och att göra ett ”roligt grepp” bra är i det närmsta omöjligt.

Men nog med gnäll. Här kommer de nio snyggaste rollformulären i rollspelshistorien.

9. Västmark, 3:e utgåvan

Här har vi ett exempel på att rutor kan funka och till och med bli snyggt. Västmarks formulär är enkelt, stilrent och väldigt tydligt. Man fattar direkt vad alla delar är till för, vilka rutor man ska skriva i och vilka som är till för att bockas av. Det enda som är direkt negativt är att fältet för rollpersonens namn är ganska undangömt och anonymt.

8.Warhammer Fantasy RPG

En klassiker, och ett väldigt stilbildande rollformulär. Vid första anblick är det ytterligare en orgie i rutor, men har man använt det vet man att formuläret är bättre än så. WFRPG jobbar med spalter och så gott som helt utan rader. Det ger spelaren möjligheten att skriva hur stort och litet han eller hon vill, vilket är förbannat ovanligt i rollspelvärlden.

7. Misspent Youth

Här har vi ett ”roligt grepp” som faktiskt funkar, mest för att det gick att göra så vansinnigt enkelt. Misspent Youth är ett spel om ”bråkiga” ungdomar i en framtida dystopi, och rollformuläret är som ni ser utformat som en del av rollpersonens ”file”. Mycket bra!

6. Engel

Det här formuläret är både trångt och krimskramsigt – men det funkar ändå. Varför? Därför att det är snyggt som fan, men även för att krimskramset drar uppmärksamheten mot viktiga delar av formuläret istället för till sig själv (som ofta brukar vara fallet). Formulärets utformning ger också en mycket karaktäristisk känsla, unik för Engel.

5. Jade Claw

Jade Claws rollformulär uppfyller ett kriterium som jag inte nämnt förut: det ser roligt ut att använda. Speligt, liksom. Den gula ringen är dessutom väldigt tilltalande och fungerar som en blickmagnet till den absolut mest grundläggande delen av rollformuläret. Jo, visst kanske det är lite plottrigt på sina ställen (nedre högra hörnet t.ex.), men när jag tittar på formuläret ser jag direkt att Jade Claw är ett förbannat roligt spel.

4. Donjon

Krimskrams krimskrams, men skojigt sådant. Skelett, dödskallar, runor, mystiska symboler – behöver jag säga mer?

3. Nine Worlds

Så här ska rutor användas. Kolla! Tydligare rollformulär får man leta efter. Det är luftigt, det använder sig av lättbegripliga symboler, det har stora tydliga rubriker. Ett skolexempel på ett bra rollformulär.

2. Big eyes, small mouth 3rd edition

Ett fullständigt genialiskt formulär. För det första ser det väldigt anime ut (tuggummivarianten i alla fall), för det andra så är det färgkodat. Ska man använda färg så ska man använda den så här, annars kan man lika gärna låta bli. För det tredje så är det formuläret helt unikt. Jag kan inte erinra mig något annat som ens kommer i närheten. Och för det fjärde så är det vääääldigt BESM. Formuläret är en bra representant för hela spelet. Som det ska vara.

1. Eclipse phase

Gudarna är eniga. Här är Världens bästa rollformulär. Det bryter mot så gott som alla ”regler” jag etablerade ovan, men det är ändå i en klass för sig. Njut.

Värdens fulaste rollformulär?

Slutligen vill jag presentera det som måste vara världens fulaste rollformulär. Har du sett något fulare? Upp till bevis!

Här är det. Macho women with guns:

Designfetisch: DoD-krigaren

Efter att ha kikat lite på hur magikern i Drakar och demoner förändrats genom åren så började jag titta på krigaren. Så här blev resultatet:

litenkrigare
Klicka för större.

Det första som slår mig att, jämfört med magikern, så finns det betydligt fler versioner av DoD-krigaren. Liksom tidigare har jag bara tagit bilder från yrkespresentationerna i grundregler och stora regelexpansioner, och ändå fanns det över 20 stycken olika bilder. Min helt ovetenskapliga och odramatiska slutsats är att krigaryrket är populärt – i alla fall bland spelskaparna.

Den andra saken som slår mig är rundgången. Krigare anno 1982 skulle lätt platsa 2002, och den från 2000 skulle inte sticka ut 1984–1985. De enda bilder som verkligen skiljer sig på ett sånt sätt att de blir otänkbara i någon annan version är 1987 (Drakar och demoner samuraj) och 1994 (Chronopia). Den tidigare på grund av den japanska stilen, så klart, och den senare för … ja varför, egentligen? Kanske för att Chronopia-krigaren ser ut att komma från Dungeons & dragons? Stilen känns omisstagligt amerikansk.

Vilken gubbe (för de flesta är ju gubbar) är din favorit? Personligen är jag mycket svag för Peter Bergtings surkart från 2000.

Designfetisch: Trollkarlen i Drakar och demoner

Trollkarlen : älskad, fruktad, stundom ospelbar. Och ständigt i förändring. Här nedan finner du en historisk exposé över det mest ikoniska Drakar och demoners-yrket.

Jag har bara tagit bilder som funnits i anslutning till presentationen av yrket i grundregelböckerna samt i större regelexpansioner. I många fall har det inte funnits någon illustration, till exempel till Expert (1985) eller Samuraj (1987).

litenmagiker
Klicka för större

Det är en minst sagt märkbar skillnad mellan hur magikerutövare porträtterats genom tiderna. Det känns som om trollkarlen anno 1982 ger sig ut på helt annorlunda äventyr än kollegan från 2002.

Vilken version är din favorit?