Läs China eller dö! (Min flummigaste recension hittills)

China Miévilles The city and the city är FUCKING AWESOME.

Ja, boken är så bra att jag till och med använder den vedervärdiga blink-taggen. Då fattar ni.

I början av detta mästerverk tänkte jag ”Hm, det är här känns lite som Chabons The yiddish policemen’s union”, en tanke som fram mot bokens slut byttes ut mot ”Hm, det här känns lite som att komma till himmelriket utan att dö först”. Fast utan ”hm” och med höga skrik av förvriden extas.

Jag skulle gärna berätta varför jag tycker så, men det går inte. Så fort jag börjar tänka tillbaka på boken får jag gåshud över hela kroppen och börjar drägla. Så för min omgivnings skull nöjer jag mig med att konstatera att The city and the city faktiskt är sju gånger mer awesome än den här musikvideon. Greppa det om ni kan:

Bergting och Lapidus till morgonkaffet

Ni missar väl inte SvD-intervjun med Peter Bergting och Jens Lapidus om deras serieroman Gängkrig 145? Det är nästan för bra för att vara sant — två av mina idoler i ett gemensamt projekt. Jag säger som modebloggarna: cravings!

Medan ni väntar på releasen (i maj verkar det som) kan ni stilla er serietörst med att läsa Bergtings The Portent, antingen på svenska eller på engelska.

Och hur i helskotta kan jag ha missat http://www.dedodasrike.se?

Jag vill vara 14 igen

kimnovakHåkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en bok jag hållit mig borta från länge. Mest för att den, under den tid då jag jobbade på bibliotek, mest lånades av jobbiga tanter i övre medelåldern.

Så här i efterhand kan jag konstantera att jag borde ha läst den tidigare — den är en riktig höjdare.

Jag har aldrig varit så förtjust i deckare, men Kim Novak är överdjävulskt bra på att lura i alla fall mig att tro att jag läser en uppväxtskildring från 60-talet och inte en mordhistoria. Om det är möjligt att bli nostalgisk över tid då man inte ens var född, så blir jag det här. Eller tid och tid — egentligen handlar det nog mer om ålder. Jag blir nostalgisk över tiden då jag var 13-14 och livet var som en stor mysisk skog full av fantastiska varelser och ting. För om Kim Novak är någonting så är den en träffsäker skildring av två tonårspojkar och deras vänskap.

Djupanalys av Stieg Larssons ”Luftslottet som sprängdes”

luftslottetDen här boken suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger suger.

Jag stör mig på Stieg Larssons omslag

luftslottet

Okay. Så här gör man inte ett bokomslag. Jo, jag förstår tanken att det ska se ut lite som ettan på den påhittade tidskriften ”Millennium”. Men. Omslaget avslöjar ju för fasen handligen!

Allt snack om stalkert, Säpo och rättegångar är ju rena spoilers. Så gör man bara inte. Det är fanemig värre än filmtrailrar som avslöjar alla vändningar i handlingen.

Fy Norstedts!

Fy!