Varför fanns inte den här när jag var liten?

81893Övergiven värld är första delen i De dödas rike, Sofia och Peter Bergtings nya fantasyserie för barn. Det hela är en sorts prequel till Peters seriealbum The Portent och handlar om den unga flickan Lin som växt upp i ett tempel styrt av något kallat Systerskapet.

Tillsammans med badass-mystiska krigaren Alkuin färdas Lin ut i en öde — eller kanske snarare ”övergiven” — värld där demoner och spöken härskar. Det blir lite fajt, det blir lite mysterier, men eftersom detta är den första delen av X så får man inte reda på särskilt mycket om vad som egentligen pågår. Lite tråkigt.

Liksom i The Portent är det även här mycket asiatisk mytologi och estetik. Väldigt trevligt om jag får säga det själv.

Sofia skriver enkelt och rakt, på ett språk som förmodligen funkar perfekt för 10-åringar. Vi som är ”lite” äldre får nöja oss med att imponeras av den sköna stämningen som genomsyrar hela boken. Jag vet inte riktigt hur hon gör det, för trots att språket är så enkelt sitter jag helt tiden och tänker ”wow, läckert” medan jag läser Övergiven värld.

demonerikarra
Från dedodasrike.se.

Peters svartvita teckningar bidrar så klart med sitt. De är lika snygga och fantasieggande som man kommit att förvänta sig av honom. Fantastiskt rakt igenom.

Det enda som inte riktigt funkar är världskartan i slutet av boken, som väldigt tydligt (redan innan man tittar här) är gjord i färg och sedan tryckts rakt av i svartvitt. Resultatet är kladdigt och mörkt.

Övergiven värld är helt klart värd att kolla in. Speciellt om man är 10 bast. Jag hade dyrkat boken och hittat på långa långa rollspelskampanjer i De dödas rike om jag läst den när jag var liten.

De dödas rike sjuder av liv

44658.jpgNär jag recenserade den engelska versionen av Peter Bergtings The Portent för ganska precis ett år sedan tyckte jag att serien var fantastiskt vacker men att handlingen var något osammanhängande.

Om den svenska versionen, som just släppts, tycker jag ungefär samma sak.

Bergtings stil är makalöst stämningsfull. Hjälten Milo och det dödsrike han vandrar igenom är fyllda av så mycket liv att sidorna nästan kokar över. Bergting vet att det är detaljerna som är viktiga. Man dras in redan av första rutan och kommer inte upp för luft igen förrän man kommer fram till bakre pärmen.

Det säger en helt del om Bergtings skicklighet som tecknare att man inte bryr sig det minsta åt några, minst sagt, rejäla korrfel och en del luckor i storyn.

Fast ärligt talat är det inte så mycket till luckor. Jag vet inte om det beror på att det är andra gången jag läser The Portent, eller om jag bara fattar saker bättre på svenska, men storyn är inte fylld av hål. Den är minimalistisk. Ja, det är fortfarande knepigt att hänga med varför folk för som de gör ibland, men det finns en berättarteknisk tanke bakom det.

Så om du har tålamod är The Portent en god investering. Men kom ihåg — den är inte en serie för nybörjare, eller för småknattar.