Mysig monsterbok

Jag har ett långt och snårigt förhållande till författaren Cory Doctorow. Han har skrivit böcker som jag räknar till de bästa jag läst, men jag har länge känt att tiden sprungit förbi honom. Han är en tech-utopist i en tid där tech-branschen ofta bara känns som en stor domedagsmotor.

När jag upptäckte att han skrivit en barnbok var det dock dags att läsa honom igen.

Cory Doctorow & Matt Rockefeller, Posey the Monster Slayer

Cover of Cory Doctorow’s and MAtt Rockefeller’s Posey the Monster Slayer.

Genren ”monsterböcker för barn” är, sedan jag själv fick barn, en favorit. Johan Egerkrans har skrivit några helt fantastiska pekböcker med vampyrer och mumier och allt möjligt. Tyvärr out of print? Peter Bergtings Drakar var godnattläsning för min dotter under säkert ett halvårs tid. Underbart!

Posey the Monster Slayer är en riktigt fint tecknad bilderbok för 4-6-åringar. Det är ett otroligt liv i Matt Rockefellers bilder! Tyvärr är Doctorows text inte lika spännande. Den är… ok. Funkar. Berättelsens stora förtjänst är att monstren inte har de svagheter man förväntar sig. Kul för ett barn!

Värd att köpa för bilderna, som ger gott om utrymme att fabulera fritt kring.

In other news…

Johan Wanloo och jag har just släppt ett nytt avsnitt av vår podcast LÄS HÅRT. Den här gången snackar vi om Robert Syks dystopiska framtidsvision Denna sagolika tid från 1984. Lyssna gärna!

Fan, Peter Pan

peterpan.jpgI natt läste jag klart J.M. Barries klassiker Peter Pan and Wendy.

Vilket skräp! Herregud, Pan måste var den mest överskattade barnbok jag någonsin läst. Så unket sexistisk (visst, den är skriven 1911 men jag läste den idag) och allmänt ospännande att jag höll på att sätta whiskyn i vrångstrupen.

Jag kan inte ens börja analysera exakt vad som var så dåligt … orkar liksom inte bry mig.

Det enda positiva med boken (köpt 2004 i London) var Robert Ingpens fantastiska illustrationer. De gjorde det värt att ta sig igenom eländet.