Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

abbe cramér

  • sinkadus31intr
    ”Hårda bud” – ett äventyr till Mutant.

    Sinkadus nr 31 (juni 1991)

    Omslag

    Kult. Finns det någon mer ikonisk Kult-bild än denna Peter Jones-målning? Jag kan inte säga att jag tycker den är snygg men den ger ett starkt intryck och var säkert många unga rollspelares första blick in i S&M-världen. Äventyrsspel, alla internetforum för privata sexbilder tackar er.

    Sinkadus31

    Ledare

    Ännu mer nya grepp i Sinkan. Sidantalet har ökat till 48, igen, varav 16 är tryckta på tunnare och billigare papper. De gamla sektionerna har luckrats upp, och det ska skrivas mer om brädspel och serier. Målet? ”Rollspelsvärldens fräschaste tidning”, skriver Olle Sahlin.

    Jag tror faktiskt att de kan ha lyckats. I alla fall i det här numret.

    Hemmafronten

    … har bytt utseende ytterligare en gång.

    sinkadus31-hemma

    Största nyheten är givetvis att Kult har släppts. Detta firas genom att återpublicera delar av samma text som funnits med i de två senaste numren. Okej den är välskriven, men kanske inte välskriven att man vill läsa den om och om igen.

    Inom den närmsta framtiden kommer Krilloan att släppas. ”I Krilloan finns en typ av märkliga naturformationer som leder de magiska energierna, och av det skälet finns det ovanligt många magiker i staden.” Wow! Krilloan ligger dessutom på ”ökenkontinenten Samkara” (eller något sådant), ett faktum som inte alls återspeglas i produkten.

    Ett nytt grepp är att berätta om vad andra – utländska – rollspelsföretag har sig för. Redaktionen sågar Dungeon & dragons senaste inkarnation (Rules cyclopedia förmodar jag) och säger att den ”verkar vara ämnat helt och hållet för rollspelsnybörjarna – med inte helt lyckat resultat”.

    Drakar och demoner

    Anders Blixt fortsätter yra om rymdfärder i Drakar och demoner. Den här gången handlar det om olika sätt färdas genom ”etern”, till exempel medelst drake eller rymdgondol, och hur jobbigt det är att äventyra på en plats där det inte finns någon luft. Dessutom lite äventyrsförslag och stats på olika märkliga varelse. Småintressant, men ingenting jag någonsin använde i mina äventyr.

    Ingemar Wiklunds ”Magiska svärd” problematiserar det här med magiska svärd. Vem smider dem? Varför finns de? Vad är de gjorda av? Vad kan man lära sig av litterära och mytiska exempel? Den här artikeln går rakt emot allt jag förväntat mig av en magiska svärd-artikel i Sinkan. Den är väldigt allmänt hållen och saknar helt stats och exempel. Det är nästan så att man tror att den är publicerad i Fenix.

    Som om det inte vore nog med de ovanstående artiklarna ger sig Johannes Nesser ut på ”Dimensionsvandring”.  Till Inferno närmare bestämt. Nessers Inferno är exakt som alla andra beskrivningar av onda demondimensioner du någonsin läst till ett rollspel.

    Efter den besvikelsen finns det inget annat att göra än att läsa Henrik Strandbergs slumpskattetabeller. Som alltid är fallet med sådana, är det helt meningslösa att läsa. Slumptabeller ska användas i praktiken. På ett rent teoretiskt plan så ser de helt okej ut, och verkar minst sagt kompletta och omfattande. Man kan till exempel hitta en intelligent sköld och det är ju inte fy skam.

    Kult

    ”… och rättvisa åt alla” innehåller advokaten, en ny arketyp till Kult av Lars Apic. Det var alldeles för länge sedan jag spelade Kult för att jag ska kunna avgöra hur vettig arketypen verkar, men konceptet är det inget fel på. Det är väl alla advokatserier på tv bevis på?

    Brevspalten

    Per Lindman tycker att AD&D är ”mer sagofullt” än DoD. Det tycker inte jag.

    Den Anonyme berömmer äventyrsserien ”Härskarserien” för att det var så svårt för spelarna att överleva den. Rollspel som prestationssport?

    Övriga artiklar

    Ola Nilsson fortsätter att ge speltips, den här gången till spelare. Bjä …

    Abbe Cramér vill också ge råd – om hur man gör för att lyckas som frilansare. Råden kan summeras så här: var lyhörd, ha bra idéer, var duktig på att skriva och skicka inte in dina handskrivna original. Maskinskrivet is the word. Man tackar, nu måste jag bara köpa en skrivmaskin.

    Sinkan nr 30 är full av nya grepp. Ett sånt är Michael Stenmarks ”Den moderna skräckserien”. Han berättar lite om Gaimans Sandman – vars huvudperson av någon anledning får heta ”Sleep” istället för ”Dream” – och tycker att alla bör läsa den. Därefter betas en rad olika serier av: Hellraiser, Night breed, Hobori och The books of magic. Den senare är tydligen ”alldeles färsk”. Jag tror att jag missade det här numret av Sinkan när det begav sig, något som jag kanske ska vara tacksam för. Annars hade nog mitt serietidningsberoende börjat ännu tidigare.

    Äventyr

    Tidningen innehåller två äventyr. Det första heter ”Svart himmel över Brixton” och är skrivet av Michael Stenmark till Kult. Egentligen är det inte så mycket ett äventyr som en situation som spelarna kan närma sig från olika ingångar. Det märks tydligt att Äventyrsspel vill visa att Kult är ett annorlunda rollspel. Därför finns det inga rumsbeskrivningar eller listor på slp-stats, men däremot en massa massa bakgrundsmaterial. Om det finns något problem med detta så är det att det inte är helt uppenbart vad rollpersonerna är tänkta att göra. Kanske inte helt lyckat i det första äventyret till ett nytt rollspel.

    Äventyr 2 är till Mutant och heter ”Hårda bud”. Författaren är Magnus Seter.

    Det viktiga i äventyret är att hela tiden hålla ett högt tempo så fort allting kommit igång och inte ge spelarna nog med tid att lugna ner sig förrän äventyret tillåter det. De ska känna sig jagade av allt och alla, med ingen i hela världen att vända sig till.

    Till skillnad från Kult-äventyret så är det här en ganska traditionell Mutant-historia. Tjuvar och banditer, eldstrider, folk med ”coola” namn som Jojo och Mat Angel.

    Det stora problemet med äventyr till Mutant är att de är så lika varandra allihop. Har man läst ett har man läst alla.

    Reklam

    Kommer ni ihåg det här?

    sink31faks2

    071-nummer, det var tider det.

    Omdöme

    Nu börjar det arta sig! Det verkar som om redaktionen fått tillbaka peppen i och med nya DoD och Kult. De har brutit sig loss från Arkivet, Zonen och andra vinjetter som hängt med sedan tidernas begynnelse och vågar göra något nytt. Det är härligt att se lite mer energi i tidningen, som dessutom blivit betydligt snyggare.

    Nu återstår bara att se om energin håller hela vägen i mål (eller till ättestupan).

    Läs fler Sinkadusmåndagar här.

  • Sinkadus nr 19 (juni 1989)

    Omslag

    Ladyhawke? Typ, fast inte. En genuin fantasybild: påklädd man med vapen och kvinna med urringning.

    Det verkar som om Äventyrsspel fick en bra deal på Ken Kelly-bilder, för de prydde många av företagets produkter runt den här tiden: Ivanhoe, Ereb Altor, McCaffreys Drakryttarna och flera andra romaner i Drakar och demoner-serien, Barbia, Torshem, Shoguns vrede med flera. Ken Kelly är så nära en klassisk Drakar och demoner-omslagsillustratör som man kan komma.

    Det hedrar Äventyrsspel att de valt Kellys (relativt sett) minst gubbiga bilder till sina produkter, för han är egentligen en hemskt chauvinistisk konstnär.

    Ledare

    Olle har uppdaterat sin signatur. Nu med karaktäristisk smiley!

    En ”månadens ros” har för första gången dykt upp i redaktionsrutan. Den tilldelas ”Vic Kotnick”. Mystiskt.

    Hemmfronten

    Johan Anglemark och Håkan Ackegård (min idol!) har blivit fasta medlemmar av redaktionen.

    Anglemark beskrivs som ”kassör i Europeisk Förening för Science Fiction, rollspelare sedan nio år tillbaka, 25 år gammal, har pluggat språk och litteratur i Uppsala. […] Särskilt intresserad av Irland, irländsk folkmusik, Kalle Anka och indoeuropeiska fornspråk”.

    Ackegård beskrivs som: ”Fantasy- och serieentusiast, har pluggat datateknik i Linköping, har en syster som är butikschef på Tradition i samma stad, 30 år gammal, rollspelare, tecknar ständigt, har gjort scenografi till studentspex. […] Särskilt intresserad av metafysiska spekulationer, samt data- och informationsteori.”

    Hemmafronten har dessutom bytt logga. Igen. Här kommer en liten återblick över ”Hemmis” loggor genom tiderna:

    Arkivet

    Även Arkivet har fått ny vinjett, fast den verkar tack och lov bara vara temporär:

    Innehållsmässigt handlar Arkivet om sjukdomar. Abbe Cramér förmedlar lite allmän kunskap om sjukdomar och smittor, samt lite regler om hur man kan hantera dem i spel. Givetvis med nya förkortningar — LET = letalitet och dödlighet — och tärningsslag och tabeller och matematiska formler. Och, inte att förglömma, en tabell:

    Min favoritsjukdom är dragsjuka som botas med ”närande kost och vin”.

    ”Sjukdomar” var en sån där artikel som jag läste noga och planerade använda i mina äventyr, men som jag sedan glömde bort helt.

    Arkivets andra artikel heter ”Vatten är vått” och är skriven av Ola Nilsson. Den handlar om, tro det eller ej, vatten och ger svar på frågor som hur djupt ens rollperson kan dyka, vad som händer om man simmar med helrustning, hur magi funkar under vatten (eldbaserade besvärjelser funkar sådär), hur snabbt man kan röra sig, hur långt man ser … Ja, det är en heltäckande artikel om att äventyra under vattnet.

    Bland de nya vattenlevade varelserna finns vattenalven (vars främsta fiende är hajmännen) och havsdrakar.

    Artikeln avslutas med en lång beskrivning av hur coola hajar är. De är jättecoola.

    Ereb Altor-special

    Äventyrsspels kampanjvärld till Drakar och demoner släpptes i samband med det här numret. Ereb Altor – äventyrens kontinent kallades den tjocka boxen som snabbt blev rollspelssveriges hetaste produkt (tror jag, jag har inte sett några försäljningssiffror, men på den tiden kändes det så i alla fall).

    I detta nummers ”Ereb Altor-special” presenterades blodsalverna: mordiska köttätare som dödar bara för nöjes skull, och som hatar vanliga alver. Drakar och demoners motsvarighet till drow, helt enkelt. Med den stora skillnaden att järnalverna inte bor i grottor, utan uppe i så kallade järnekar som förvandlar till sten medelst magi.

    De är rätt typiska ”onda alver”. Ett fantasyspel utan onda alver kan man ju inte ta på allvar, så det var verkligen tur att de dök upp här.

    Annat som ingår i ”specialaren” är en krönikeliknande text om alver (de snälla), en artikel om dvärgisk byggnadskonst (med ett exempel: Ambassaden i Entika som tråkigt nog inte har någon toalett), och en massa förslag på kampanjer i Ereb Altor. Och fina förslag är det:

    • Jakten på den heliga grunkan
    • Ivanhoe
    • Robin Hood
    • Väpnare-riddare-länsherre
    • Korståg
    • Omvänd Robin Hood
    • St Göran och draken
    • Sökande efter sitt ursprung
    • Kärleken som divkraft
    • Legotrupper
    • PEST!
    • Pirat

    Äventyr

    ”Arvet” till Mutant 2 av okänd författare. Det är ett klassiskt flänga-runt-i-landet-äventyr och kräver att rollpersonerna drar runt mellan olika ställen och pratar/slåss med folk. Hindenburg, Göborg med flera städer avhandlas. För första gången på… kanske någonsin … så bifogas en del trevliga handouts i form av lappar som layoutats på olika sätt. Trevligt.

    För alla Samuraj-fantaster finns ett till äventyr, ”Kopparringen” av Michael Petersén, Anders Blixt och Henrik Strandberg. Som vanligt när det handlar om Samuraj-äventyr så finns det en demon med bakom kulisserna. Han heter Aneki och kan bara manifestera sig om ”25 personer offras till honom på ett speciellt, mycket grymt sätt”. Kulten ”Den gudomliga vinden” vill frammana Aneki och rollpersonerna hamnar mitt i smeten. Ett stabilt äventyr helt enkelt.

    Insändare

    Nu är det krig i faggorna. Ett krig som man sett många gånger: någon ogillar ett visst spel, och någon annan ogillar att någon ogillar ett visst spel. För alla er som gillar sådana diskussioner kan jag hänvisa hit.

    Annat skoj är att signaturen ”14-åring i närheten av Fridlevstad” skriver:

    Varför skulle ni ge ut något så uselt som Gigant? Det är ju fullkomligt botten. Mutant 2 och Sagan om ringen var nästan lika usla. Expert var ju helt oförståeligt. Kan ni inte ha med ett förtydligande i nästa nummer av Sinkadus?

    Men nu över till något annat: I nr 9 utav Sinkadus lovade ni att Majj littäl påni sö roulpläjjing gejm skulle komma ut, men i nr 10 så uppstod tveksamheter. Jag har inte fattat ifall det ska komma ut eller inte.

    Era produkter är mycket för dyra. Jag fick spara i ett halvår för att ha råd med Mutant. 50 kr skulle vara lagom. I era produkter förekommer det för mycket kvinnor med alldeles för bara bröst. Det är ju skandal!

    Förklara gärna i nästa Sinkadus hur man gör rollpersoner till Sagan om ringen-rollspelet. Jag kräver bättring, Äventyrsspel!

    Jag hoppas verkligen att ni tar med mitt brev i Brevspalten för jag vet att det är många som har samma åsikt som mig.

    Ilskna hälsningar!

    Även för att vara en insändare i Sinkadus så är nog detta rekord i gnäll. Det är härligt att se!

    Jakob R är inne på samma ämne (bröst): ”Jag undrar varför era illustratörers tecknade kvinnor har sådana tilltagna bröst.”

    Äventyrs försvar: ”Att en och annan manlig illustratör tecknar på det viset beror nog mest på att ge gillar att göra det.”

    Härligt med lite ärlighet!

    Reklam

    Same same. Den enda annons som inte setts tidigare är denna:

    Undrar om något rollspelsförlag idag skulle använda ordet ”kontinent” på en av sina produkter. Det känns inte så sexigt, liksom.

    Illustrationer

    Håkan Ackegård in da house! Okej, en bild fick han in i alla fall.

    Annars var det en extremt dålig skörd. Sammanlagt fanns det bara fem bilder i hela tidningen (inräknat den ovan, exklusive kartor). Av dessa var två stora som frimärken.

    Lite väl fattigt, tycker jag.

    Omdömme

    Om jag ska försöka bortse från den extrema bristen på illustrationer, så var det här ett schysst nummer. Kanske inte någon höjdpunkt i tidningens historia, men klart läsvärt. Jag gillar speciellt att det blivit lite fräna debatter på insädarsidorna. Jag väntar med spänning på de klassiska duster som komma skall.

     Kolla in fler fräna Sinkadusmåndagar här.