Jag var nyss och såg Avatar på bio i all dess tredimensionella prakt. En jäkligt bra rulle faktiskt, men det här med 3D … Vad är poängen, ärligt talat?

Avatar är den andra 3D-filmen jag ser på ganska kort tid (den första var Upp) och det som slagit mig mest är hur lite 3D-effekterna egentligen tillför filmupplevelsen.

I början, innan ögonen vant sig, så är effekterna mest irriterande, och när de väl har vant sig så, ja, då är man ju van. Under större delen av Avatar tänkte jag inte ens på 3D:n, det var som om min hjärna kategoriserat dem som onödigt bakgrundsbrus och sållat bort dem helt.

Men det kanske bara är jag som är ovanligt oimpad av 3D.