2011 var ett skitår av vars like aldrig jag tidigare skådat. Det var året då pappa dog, då mamma blev hjärnskadad, då jag blev singel efter sju år, då jag inte orkade vara god man åt min syrra längre, då jag höll på att bli ”nedbemannad” på jobbet, då jag drog på mig ett fett bolån, då jag var tvungen att avliva hunden och då jag ständigt varit på vippen att bli utbränd och/eller få ett psykiskt sammanbrott.

Ett skitår. Men jag tog mig igenom det.

Det var även de oavslutade böckernas år. Jag avslutade aldrig Miévilles ”Embassytown”, Pratchetts ”Snuff”, Orullians ”The unremembered”, Granströms ”Slaktare små” och många många fler. Bra böcker som jag sett fram emot, men som jag bara … la ifrån mig halvvägs. Det är mer eller mindre ett mirakel att jag tog mig igenom Martins ”A dance of dragons” och Morgans ”The cold commands”.

Så på läsfronten var 2011 värdelöst, och jag har ingen förklaring till varför … annat är någon form av depression och utmattning. Jag hoppas att jag kan komma igång igen nu i år.

Även filmupplevelserna lös med sin frånvaro. Den bästa filmen under året var nog ”Martha Marcy May Marlene”, och den såg jag i torsdags. De stora nördfilmerna var besvikelser. ”X-men: First Class” och ”Thor” var bortkastad potential från ruta ett. ”Tintin” var ögongodis men i grunden en dålig, otintinig film. ”Captain America” var smaklös krigspropaganda. ”Green lantern” såg så löjlig ut att jag inte ens vågat sett den. Nya ”Conan” var  så usel och osammanhängande att jag bara ville gömma mig. ”Cowboys and aliens” var, om jag ska vara snäll, uthärdlig. ”Super 8” och ”Source code” var nog de bästa nördfilmerna 2011, men de var inte exeptionella på något sätt. ”The green hornet”? ”I am number four”? Herre gud. Oh, ”Sucker Punch” var lite rolig att titta på också – helt klart den bästa katanapinupfilmen i år.

Tråkiga filmer helt enkelt. Och då har jag även försökt ”go off the beaten track”. Jag hade ett Woody Allen-marathon i somras där jag såg igenom alla hans filmer. Var tionde film, ungefär, är riktigt jävla bra. Resten är på sin höjd godkända. Favoriterna: ”Annie Hall”, ”Manhattan”, ”Små och stora brott”, ”Match point”. Jag kollade även på alla ”Star Trek”-filmerna, och om jag ska vara helt ärlig så är de inte särskilt bra. Det finns bitar av dem som är lysande, men det håller aldrig hela vägen. Speciellt de senare filmerna med TNG-gänget lämnar en hel del till övers.

På rollspelsfronten var 2011 legendariskt dåligt. Jag tror att jag spelade max fyra gånger på hela året. Mestadels bra spelomgångar, men så få!

1. Anders spelledde en omgång Glorantha med Solar System-regler. Det vill jag gärna ha mer av.
2. Min ordinarie spelgrupp drog igång en ny kampanj. Vi testade Pathfinder. Det gick väl ganska åt helvete och vi har inte spelat sen dess.
3. Jag spelledde en testomgång av ”Fantasy!” med spelets skapare Tomas Arfert, samt Dante och Chrull. Riktigt jäkla bra spel. Ser fram mot den färdiga versionen i år.
4. Jag spelade ”The one ring” med bland andra Jonas och Fria Ligan-Tomas. Det var roligt! Av alla Tolkien-rollspel jag testat så är det här överlägset bäst.

2011 var istället året då jag knarkade tv-serier på löpande band. Alla säsonger av ”Big bang theory”. Vartenda avsnitt av mysiga ”How I met your mother”. Grabbiga men förvånansvärt underhållande ”Entourage”. Fantastiskt roliga ”Parks & recreation”. Briljanta men nedläggningshotade ”Community”.  ”Game of thrones”, så klart. Säsong 1-2 av ”Dexter”. Jag såg dessutom om ”30 Rock”.

Den stora tv-upplevelsen var dock ”Buffy the vampire slayer”. I oktober och november hade jag ett Buffy-marathon: alla säsonger, alla avsnitt. Det var helt fantastiskt. Innan jag började så trodde jag att jag hade sett det mesta redan (när serien gick på tv), men det visade sig att jag bara sett säsong 1 samt delar av säsong 2. Så det här blev första gången jag på riktigt såg Buffy, och herre gud vad bra det var. Det är nog, på riktigt, det största jag varit med om i tv-sammanhang och jag är fortfarande lite groggy efter att ha sett det sista avsnittet.

Serier som aldrig fastnade: ”Falling skies”, ”Vampire diaries”, ”Terra nova”. Senaste säsongen av ”True blood” sög för övrigt.

Så, för att sammanfatta, 2011 var den passiva konsumtionens år. Mitt val av underhållnings gick enligt principen minsta motståndets väg. Jag behöver nog inte säga att bloggandet i princip varit obefintligt, det har ni nog märkt själva.

Jag hoppas att 2012 blir annorlunda, att det här bli året då jag spelar massor av rollspel, läser massor av böcker och bara blir ännu mer awesome.