Nytt år, nya bud. Men först lite tillbakablickande och navelskådande.
År 2010 ökade antalet unika besökare på Piruett med 97,47 procent. Den explosionsartade ökningen under 2009 (1056,34 procent jfm 2008) har alltså planat ut en del, men jag känner mig ändå ganska nöjd med att trafiken fördubblats.
(Hänvisningar från google, facebook, bing etc ej medräknade.)
Vanligaste google-sökord 2010
mordet på loberga herrgård
ondvinter
sinkadus måndag / sinkadusmåndag
zonernas zoologi
koboldgenerationen
drakar demoner golvplaner
gunilla johansson rollspel
undergångens arvtagare
sagan om ringen rollspelet
piruett döda skogen
(Ej medräknat olika varianter av “piruett.se”.)
Kommentar: “Loberga Herrgård” är ett äventyr till Mutant som publicerades i Sinkadus nr 14 (1988). Det handlar mycket riktigt om ett mord. Att detta äventyr fortfarande skapar så mycket intresse förvånar mig verkligen. När jag tittar nämare på besöksstatistiken så blir ännu konstigare. Sökningarna på “morder på loberga herrgård” gjordes under perioden slutet av mars till början av augusti. Varken innan eller efter har det gjorts några sökningar, med undantag av en enda den 25:e februari.
Vad hände under mars–augusti för att skapa sådant intresse för ett 22 år gammalt Mutant-äventyr?
Det har varit ett tungt år. Kanske det tyngsta jag varit med om. Det började egentligen på allvar i slutet av juli, när min farsa, 75 år, åkte in på sjukan med någon form av superinfektion. Han var redan svag efter år av hjärtproblem, prostatacancer, åderbrock i kroppspulsådern, med mera, så han hade inte direkt några energireserver att falla tillbaka på. Sedan dess har det bara rullat på: varje gång han börjat återhämta sig har något nytt (eller nygammalt) fått honom att krascha igen. Spruckna revben, blodförgiftning … you name it. Att han inte är mer deprimerad än han faktiskt är, ja det är otroligt.
Pappa i Spanien 1970.
Den ovanligt aggressiva prostatacancern har spridit sig åt alla håll och kanter, vilket bland annat fört med sig att han inte längre kan gå ordentligt. Sedan några veckor kan han inte gå alls, utan är sängliggande.
Frågan är hur länge han överlever. För en månad sedan sa läkaren “Han kommer inte dö innan jul”. Nu är det jul. Ja, på fredag i alla fal. Julafton.
Tänk vad snabbt det gick. Vi får se hur det går, antar jag.
Mamma, slutet av 60-talet.
Ungefär samtidigt som farsan kraschade visade det sig att min mamma – som börjat bete sig allt virrigare under senaste halvåret – hade tre tumörer i hjärnan. Den största, fem centimeter i diameter, satt i pannan och ställde till med en jävla massa ofog. För dryga tre månader sedan opererades hon, och den fetaste tumören togs ut. Komplikationer tillstod givetvis (vad annars?) och hon fick en infektion som gjorde att de var tvungna att ta bort en stor bit av pannbenet. Just nu ser mamma, 63 år, ut som en ond, telepatisk, superskurk. Det går långsamt långsamt framåt – efter tre månader och ett gäng olika bakslag är hon bara marginellt bättre än en vecka efter operationen – men det går i alla fall framåt.
Man ska tydligen räkna med minst ett års konvalescens. Minst.
Mamma, c:a 1970.
Två steg fram och ett steg bak är dock bättre än ett steg fram och två bak.
Det är svårt att riktigt beskriva hur mycket energi sånt här tar. Det värsta är nästan att päronens tillstånd varit så instabilt. Ett tag var det nya bud nästan varje dag, och fortfarande kan deras hälsa förändras drastiskt på nästan ingen tid alls. Bra-dålig-bra-dålig-döende-återhämtande-ok-dåligt-bra-döende-bra-dåligt. Avsaknaden av stabilitet är påfrestande bara den.
Till detta kommer en massa småsaker som normalt inte hade varit några problem, men när man redan är helt slut så kan de ibland kännas oöverstigliga. Plötsligt måste jag och min brorsa dela på vårdnaden av föräldrarnas hund, Rasmus. Dessutom har jag blivit god man åt min handikapabla lillasyrra. Och sen är det ju jul – var och hur firar man julafton när båda päronen ligger på sjukan? Och nyår? Vem ska lillasyrran fira nýår med? Mängden av små nonsensproblem känns ibland jobbigare än de stora problemen.
Flera av böckerna har jag nämnt tidigare på Piruett – det är bara att klicka på länken och hänföras – men många har jag inte sagt ett knyst om. Vilken, eller vilka för all del, av dem skulle du vilja ha ett utlåtande om? Skriv i kommentarerna så lovar jag att återkomma med en recension.
För övrigt kan jag nu konstatera att jag läst 49 böcker än så länge i år.
