Kategori: saker jag läser

Mysig monsterbok

Jag har ett långt och snårigt förhållande till författaren Cory Doctorow. Han har skrivit böcker som jag räknar till de bästa jag läst, men jag har länge känt att tiden sprungit förbi honom. Han är en tech-utopist i en tid där tech-branschen ofta bara känns som en stor domedagsmotor.

När jag upptäckte att han skrivit en barnbok var det dock dags att läsa honom igen.

Cory Doctorow & Matt Rockefeller, Posey the Monster Slayer

Cover of Cory Doctorow’s and MAtt Rockefeller’s Posey the Monster Slayer.

Genren ”monsterböcker för barn” är, sedan jag själv fick barn, en favorit. Johan Egerkrans har skrivit några helt fantastiska pekböcker med vampyrer och mumier och allt möjligt. Tyvärr out of print? Peter Bergtings Drakar var godnattläsning för min dotter under säkert ett halvårs tid. Underbart!

Posey the Monster Slayer är en riktigt fint tecknad bilderbok för 4-6-åringar. Det är ett otroligt liv i Matt Rockefellers bilder! Tyvärr är Doctorows text inte lika spännande. Den är… ok. Funkar. Berättelsens stora förtjänst är att monstren inte har de svagheter man förväntar sig. Kul för ett barn!

Värd att köpa för bilderna, som ger gott om utrymme att fabulera fritt kring.

In other news…

Johan Wanloo och jag har just släppt ett nytt avsnitt av vår podcast LÄS HÅRT. Den här gången snackar vi om Robert Syks dystopiska framtidsvision Denna sagolika tid från 1984. Lyssna gärna!

Fem böcker på min ”vill läsa”-lista

Hej!

Så länge jag kan minnas så har jag haft en lista på böcker jag vill läsa. Under perioder har den varit flera hundra titlar lång, vilket på något sätt sabbar hela poängen med att ha en sån lista. Idag är den sällan längre än 20 rader, och om jag ska vara ärlig är det väl egentligen bara 5-6 böcker jag som verkligen vill läsa.

Så håll i er…

Här är fem titlar jag är väldigt väldigt sugen på!

Diana Wynne Jones, Charmed Life

Vad? En klassisk fantasyroman av en av genrens största.

Hur hamnade den på listan? En jäkla gullig drake från boken figuererar i Peter Bergtings Drakar.

Travis Baldree, Legends & Lattes

Vad? Humoristisk roman om en orch som öppnar ett kafé.

Hur hamnade den på listan? Titeln har ploppat upp lite överallt det senaste halvåret, ofta med tillägget ”Alla kidsen på TikTok älskar den”. Klart man blir sugen.

Fiona Barnett, The Dark Between the Trees

Vad? Någon sorts övernaturlig skräckis om en mystisk skog i norra England. Flera olika tidsepoker. Huga!

Hur hamnade den på listan? Någon retweetade in omslaget i min tidslinje på Twitter. ”Oj vilket fränt omslag”, tänkte jag. ”Den vill jag läsa!”

Oliver Darkshire, Once Upon a Tome

Vad? Författaren skriver om sin tid på Sotherans, ”världens äldsta bokhandel”. Dråpligheter utlovas.

Hur hamnade den på listan? Darkshire är en rolig typ på Twitter, och plötsligt upptäckte jag att han skrivit en bok!

LL McKinney, A Blade so Black

Vad? Jag vet ingenting om den här boken annat än att den är del ett av ”The Nightmare-Verse”-serien.

Hur hamnade den på listan? Jag kanske minns fel nu, men jag tror jag googlade på ”best sword and sorcery 2022” och fastnade för omslaget.

Vilka böcker står på era önskelistor, och hur hamnade de där? Skriv i kommentarerna!

Läsrapport 2016

I år läste jag 43 böcker. Det är ju aslite ju! Jag är besviken på mig själv. Jämfört med tidigare år ser det ut så här:

booksperyear2016

Den enda förklaring jag kan ge är att jag under 2016 haft alldeles för mycket att göra: flytt, renovering, bröllop, nytt jobb, Hearthstone och så vidare. Fullt upp!

Glädjande nog har andelen kvinnliga författare aldrig varit högre, även om den fortfarande bara landar på 27,9%. Så här ser utvecklingen ut över tid:

gender2007-2016

Detta förundrar mig. Hur svårt ska det vara att läsa kvinnliga författare? Fattar inte. I år har jag ändå aktivt tänkt på att läsa fler kvinnor, men ändå blir det bara en knapp tredjedel.

Tack för er uppmärksamhet, och gott nytt år!

 

Självhat och seriemördare

Vänner!

Min podcast LÄS HÅRT! har kickat igång sin andra säsong. Vi snackar alltså om podden där Johan Wanloo och jag läser intressanta* böcker och snackar om dem.

I det senaste avsnittet avhandlar vi Adam Cesares The Con Season – en självpublicerad slasherskröna där författaren (enligt min tolkning) gör upp med sitt hat mot fandom och conkultur.

Lyssna och säg vad ni tycker!

*Till exempel böcker om enmansarméer, parallella dimensioner, renegade cops, tidsresor, brittiska gentlemän som löser brott, halvdemoner, lastbilschaufförer eller alver som åker sportbil.

Blondiner i bikini som kör sportbil och pratar om regummering

I min podd LÄS HÅRT! pratar Johan Wanloo och jag om böcker som det, så att säga, inte pratas om så mycket annars.

Senast ut är Björkhem & Björkhems Diamantdäcket, en roman som gavs ut 1979 av en bilverkstad.

Ja, en bok som inte bara vill berätta en spännande historia, utan även få uttråkade lastbilschaufförer att regummera sin däck med vakuum vulk-metoden. Eller något, jag vet ingenting om däck.

Vi snackar helt enkelt om en fantastisk bok!

Podden finns här, på iTunes och på alla övriga ställen man hittar poddar. Eller så klickar du bara på play högst upp på sidan.

Åsikter? Kom till Facebook!

Jag blir inte mulad lika ofta längre

12179213_10153286493733721_280956617_n
Jag, någon gång runt 1990 eller kanske något tidigare.

Jag har alltid läst fantasy och spelat rollspel. Så känns det i alla fall, även om jag rimligen inte började direkt vid födseln.

Tyvärr dröjde det väldigt länge innan jag var öppen med mina intressen, för om jag lärde mig något i grundskolan så var det att allt man säger och gör kan användas emot en.

Att gilla drakar och alver var i högstadiet 1991 någonting man blev mobbad för. Tack och lov gick det aldrig så långt för mig (även om jag i efterhand börjat undra om jag bara var för självupptagen för att inse att folk var taskiga mot mig) men att läsa en Eddingsbok på rasten var inte ens något jag övervägde. Det räckte att nämna fantasy för att bli mulad av de tuffa killarna på rasten.

I dag lanserar Aftonbladet en ny podd där Sandra Wejbro, Markus Larsson och jag medverkar. Podden heter ”Tronspelet” och handlar om ”Game of thrones”. Varje måndag under hela säsong 6 diskuterar vi det senaste avsnittet – spekulerar, analyserar och grälar om drakar, white walkers och folk med svärd.

Jätteskoj så klart, men samtidigt är det bara att konstatera att, herregud vad världen har förändrats. Fantasy har blivit mainstream.

Om jag skulle berätta för mitt 14-åriga jag att ”Det är typ som att du går till skolan och så vill alla snygga tjejer veta vad du tycker om drakar”, så skulle han titta upp från sin Dave Duncan, säga ”Och?” och fortsätta läsa.

Minirecension: Enkel biljett till nattens ände

Johan Frick, “Enkel biljett till nattens ände”
NOVELLSAMLING. Svensk sci-fi med fransk touch. Välskriven och originell. Har man det minsta intresse för sci-fi ska man läsa den här boken. Det tog ett tag innan jag fattade att det inte var en roman jag hade i handen, men tack och lov var novellerna sammanlänkade. (Trogna piruettläsare är bekanta med min aversion mot novellsamlingar.)

”To solve the crime of the century, she’ll have to go back in time…”

Grattis! Ett nytt avsnitt av LÄS HÅRT – den bästa podden om litteratur du någonsin kommer att få uppleva – har landat. Den här gången snackar vi om en ytterst märklig tidsresehistoria, nämligen The rich and the dead av Liv Spector.

Podden finns här, på iTunes och på alla övriga ställen man hittar poddar. Eller så klickar du bara på play högst upp på sidan.

Åsikter? Kom till Facebook!

 

Saker jag tagit del av under mars månad

”Johannes Finnlaugsson löser Palmemordet”
STAND UP. Jag såg komikern Johannes Finnlaugssons show om Palmemordet när han uppträdde på Stabil i Stockholm för något år sedan, och nu finns hela härligheten online. Jag garvade. Länk.

Brandon Sanderson, ”The bands of mourning”
ROMAN. Sandersons senaste Mistborn-bok är också hans bästa, i alla fall av dem i den senaste batchen. Genren har utvecklats från den första trilogins rena fantasy till… tja, superhjältecowboys i en industrialiserad fantasyvärld. Typ. Love it!

Brandon Sanderson, ”Mistborn: Secret history”
LÅNGNOVELL. En berättelse som löper parallellt med den ursprungliga Mistborn-trilogin och innehåller rejäla spoliers för typ alla Sandersons Cosmere-böcker. Endast för riktiga, riktiga fans; sådana där fans som läser om böckerna och letar efter ledtrådar.

För mig kändes den lite överkurs, trots att jag är ett ganska stort fan. Sandersons universum är numera så stort och komplext att det är svårt att sätta sig in i det även om man anstränger sig. Det händer att jag sitter och plöjer forumtrådar om böcker jag just läst, utan att fatta ett jota.

Märkligt nog är varje enskild roman fortfarande hur bra som helst, och kräver i princip ingen förkunskap om universat i stort. Det är först när man börjar gräva i banden som förenar alla böckerna som man behöver avsätta ungefär samma mängd tid som om man blivit antagen till en doktorandutbildning.

Brandon Sanderson, ”Calamity”
ROMAN. Sista delen i Reckoners-trilogin som började med ”Steelheart”, om en värld där en massa personer plötsligt får superkrafter. Problemet? Alla blir superskurkar. ”Calamity” fortsätter i samma stil som sina föregångare: snabbt berättad action med glimten i ögat. Det är rolig läsning, men inte inte mycket mer. Dock tillräckligt roligt för att jag skulle läsa hela trilogin, tydligen.

Liv Spector, ”The rich and the dead”
ROMAN. Mer info om denna i nästa avsnitt av LÄS HÅRT! (Ute 1/4.)

”Retro city rampage DX”
SPEL. Ibland tror jag att jag gillar retro, pixliga, spel. Det gör jag inte. RCRDX till iOS är så tillgjort och konstlat; ett spel som ska återskapa någon sorts 80/90-talskänsla, men jag skulle bli oerhört förvånad om någon inblandad i utvecklingen är född tidigare än 95.

”Monument valley”
SPEL. Skitsnyggt pusselspel till iOS. Vann en massa priser 2014, typ. Tyvärr gillar jag inte pusselspel. (Kanske för att jag är så kass på dem.)

”Dragon Quest VI”
SPEL. Åååå vad jag skulle vilja återuppleva wow-känslan från när jag spelade ”Final fantasy VII” för första gången. Nu vet jag i alla fall att det inte kommer att hända genom att spela retro-jrpgs på min iPhone.

Ransom Riggs, ”Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children”
ROMAN. Gaimanlik berättelse som börjar riktigt starkt men halvvägs reduceras till en ganska tråkig klyschfest. Ännu tråkigare blir det när man inser att storyn inte kommer avslutas, utan att detta är en del i en följetong. Oerhört opeppigt ”fortsättning följer”-slut.

Kurt Vonnegut, ”Slakthus 5”
ROMAN. En klassiker. Nu har jag äntligen läst den.

”Bornebusch i tevefabriken”
TV. Intressant och underhållande om våra populäraste tv-serier. Josephine Bornebusch är fenomenal som programledare.

Anders Fager & Daniel Thollin, ”Smutsig svart sommar”
SERIE. Cthulhu-skräck. Helt okej, men liksom all Cthulhu-skräck så blir det aldrig läskigt. För många lager meta. Dessutom tycker jag alla karaktärer ser likadana ut. Kräver koncentration.

”Det mest förbjudna”
TV. Fantastisk miniserie på SVT. Gör dig själv en tjänst och se den.

”You must build a boat”
SPEL. Underhållande nonsensspel. Perfekt som tidsfördriv, men blir repetitivt ganska snabbt. Ändå spelade jag igenom hela spelet, och när jag tänker efter är det nog det första iPhone-spel detta hänt med någonsin.

Gino Salvatore & Augustin Padilla, ”Dungeons & Dragons: The Legend of Drizzt – Neverwinter Tales”
SERIE. Riktigt usel serie från IDW om Drizzt. Fult tecknad, meningslös story. Enda roliga är att en dvärg blir vampyr. Sånt ser man inte så ofta. Innehåller även ett helt äventyr till D&D i slutet.

V. E. Schwab, ”Vicious”
ROMAN. Hyllad superhjältehistoria från 2013. Välskriven och med intressanta, nyanserade karaktärer, men i slutänden ändå mest popcornunderhållning.