Tre tips, crowdfundare

I våras lovade jag i en kommentar på Spelbloggen att jag skulle skriva ett blogginlägg om hur en bra crowdfunder ska gå till. Jag hade vid tillfället uttryckt starka negativa känslor för fenomenet.

Jag har efter detta funderat väldigt mycket på varför jag ogillar crowdfunders, och kommit fram till några få brister som väldigt många CF:s har. Så istället för en guide har jag formulerat tre stycken råd till alla som funderar på att crowdfunda något.

Jag vill påpeka att dessa råd inte nödvändigtvis är anpassade för att dra in så mycket pengar som möjligt. De är högst personliga rekommendationer från mig om hur man får en cf kännas sundare.

Crowfunda det spel du vill skapa, inte ett som du tror det går att skramla ihop pengar till.

En vanlig rollspels-cf ser ut så här: spelet är 100-200 sidor, svartvitt, mjukpärm. Väldigt många delmål handlar om att ge spelet färgtryck, hårdpärm/box och fler sidor. Det är uppenbart att skaparen VILL göra en tjock box/inbunden bok fylld av färgillustrationer, men tar det säkra för det osäkra.

Resultatet blir att jag, som kanske tycker att ett 200-sidor långt spel verkar kanon, plötsligt kan få hem en 400-sidig behemoth i brevlådan.

Exempel på rak arm:

  • ”Eon 4” började på 286 sidor och slutade 306 (plus formulär, plus spelpaket och kuvert med styggelser och Gud vet vad).
  • ”Blue Rose” började som 192 sidor mjukpärm. Slutade som 260 sidor hårdpärm.
  • ”Coriolis” började som bok, slutade som supermegabox.

Det här beteendet går dessutom emot crowdfundingens grundidé. Tanken är att man ska försöka förverkliga sin dröm, inte att reducera drömmen till något med bra odds att bli finansierat.

Så om inte din ambition är att ”publicera ett rollspel, no matter what!” så var ärlig mot dig själv och dina drömmar.

Ha delmål som betyder något.

Det viktigaste när man jobbar med en text är att STRYKA. Inte att skriva mer text. Väldigt många delmål i rpg-crowdfunders handlar om att skapa mer material. När alla rollspel, ja alla texter, snarare bör sträva efter att vara så korta som möjligt.

Jag föredrar 100 sidor relevant välskriven text framför 400 ihoprafsade. Jag har ännu inte sett ett rollspel över 150 sidor där all text känns meningsfull.

Så skit i delmål som lovar mer mer mer. Skit i t-shirts och USB-minnen och tärningar. Satsa allt på produkten. Delmål ska göra en redan bra produkt bättre. Inte fylla brevlådan med souvenirer.

Behåll din värdighet

Att ge ut ett rollspel är ingen mänsklig rättighet. Inte att driva en lyckad CF heller. Så försök att inte verka kränkt om du skulle misslyckas.

Och ännu viktigare: Tigg inte pengar. Din CF, din produkt, ska kunna tala för sig själv. Självklart ska du göra reklam för den, men tigg inte. Det är nämligen inte ovanligt att se statusuppdateringar från crowdfundare som i princip bara säger ”Kom igen, ge mig 2000 till!” I detta finns även en underton av att om man inte bidrar så, typ, sviker man hobbyn. Inte ok.

Jag har även sett crowfunders där konstruktören i princip kört snyfthistorier för att få folk att bidra. Om det krävs, ja då har man troligen inte en tillräckligt bra produkt.

Som CF:are ska du aldrig förvänta att folk ska ge dig pengar. Det är arrogant och ovärdigt. Sluta med det. Ingen är skyldig dig någonting.

16 reaktioner till “Tre tips, crowdfundare

  1. Yay! Äntligen. 🙂

    Du talar om att kasta bort fluff och styrka produkten, hur menar du då? Fler/bättre bilder? Anlita korrekturfirmor?

    Gilla

    1. Jag har i tidigare blogginlägg förordat att en större del av crowfundingpengarna bör gå till professionella korrekturläsare och redaktörer än vad som sker i dag, och det står jag fast vid. Sen om man sköter det som intern budgetpost eller som stretchgoals, det får man göra som man vill.

      Det är en del av saken. En annan del är att rollspelsskribenter måste sluta tycka mycket text är bra. Alla tycker inte det, såklart, men i sociala medier ser man ofta konstruktörer som skriver saker som, random påhittat exempel, ”Skrev 20 000 tecken på hemliga sällskap-kapitlet idag!” och allt jag tänker då är ”Åh herregud vem ska orka läsa det?”

      Rollspel tjänar inte på mycket text, och skribenter måste lära sig att skriva kortare – både i regeltext och världsbeskrivningar. Om man ska beskriva fem stycken hemliga sällskap ser jag hellre 1 000 effektiva tecken/st än 4 000 tecken/st, varav 3 000 är filler. Eller varför inte två jävligt coola och välskrivna sällskap istället för fem halvbra?

      Ett problem är att rollspel i Sverige oftast skrivs av en eller ett fåtal personer, och att det därför kan vara svårt att se redundansen själv. Därav behovet av utomstående redaktörer.

      När det gäller bilder tänker jag ta Eon4 som exempel. Större delen av illustrationerna är väldigt bra, men det finns även en del som har en helt annan stil och är ganska amatörmässiga. Jag vet inte hur det gått till, men jag föreställer mig att allteftersom man stretchgoalar ihop fler sidor och kapitel så måste man också fylla dem med något. Och för att det inte bara ska bli långa långa drapor av text (se ovan) så måste man ha illustrationer. Illustrationer är dyrt. Därför slänger man in några som annars kanske inte ens skulle ha övervägts.

      Gilla

      1. ”Ett problem är att rollspel i Sverige oftast skrivs av en eller ett fåtal personer, och att det därför kan vara svårt att se redundansen själv. Därav behovet av utomstående redaktörer.”

        Gilla

      2. Problemet är sällan en ovilja att stryka saker eller vilja att ha redaktörer. Det svåra är att få sådana.

        Gilla

      3. Säkerligen, eller i alla fall om man får crowdfunders som går riktigt, riktigt bra. Jag återkommer om jag hamnar där någon gång. 😉

        Gilla

  2. Jag tycker att ”286 sidor och slutade 306” är en värld av skillnad gentemot ”jag, som kanske tycker att ett 200-sidor långt spel verkar kanon, plötsligt kan få hem en 400-sidig behemoth i brevlådan”, och därför var ett märkligt exempel att dra upp. Resten av crowdfundergodiset i Eon IV är ju separat material och stör på inga vis läsningen av själva grundboken.

    Sedan håller jag inte med om att alla rollspel ska ha mindre text. Självfallet är två bra texter bättre än fem mediokra, men Eon är ett culture gaming-spel som handlar om immersion i världen Mundana, och då behövs lite matighet och utrymme för meta-referenser och färgstarkt språk för att få den världen att blomma ut. Det finns -inget- scenario där mina artiklar till Eon hade blivit bättre genom att kortas ned till hälften (däremot brukar jag självfallet redigera och kondensera mina manus och kapa allt som är onödigt, textmassa i sig är absolut inte ett självändamål).

    Vad illustrationerna i Eon IV anbelangar så återvändes en del gamla bilder för att de betalda in-house-tecknarna redan satts i arbete med framtida moduler, vilket givetvis var av ekonomiska skäl. Men jag är inte säker på om man kunde ha fördelat pengarna annorlunda för att få råd med mer nya illustrationer, för Helmgast har den goda smaken att faktiskt betala sina textförfattare också, och hade de inte gjort det hade jag slutat skriva Eon ögonaböj, för jag är trött som fan på att tas för given bara för att jag är skribent snarare än tecknare, och jobbar för tusan inte gratis.

    Gilla

    1. Personligen störde alla lösa papper och grejer läsningen mer än om det varit några till sidor i boken, för då hade allt varit samlat på ett ställe, men det är nog mest en personlig preferens. (Likt allt annat i blogginlägget.)

      Jag skriver att alla texter ska vara så korta som möjligt, inte att alla texter ska kortas med 50%. Efter ett liv av rollspelsläsande är det mitt bestämda intryck att rollspel överlag är onödigt babbliga. Nu har jag ingen aning om vilka texter du skrivit i Eon, dock.

      Kudos till Helmgast som pröjsar sina skribenter!

      Gilla

  3. Haha! Sjukt underhållande och träffsäkert! Jag lovade Robert Jonsson en kommentar (på hans inlägg om CF) för länge sen, men lite dödsfall och annat knep lusten. Nu blir jag faen sugen på att skriva för att understryka. Tack Mange! Bra skrivet!

    Gilla

  4. Koncisare och mer precis text ftw! Och utomstående korrekturläsare också.

    Vissa spel är helveten i och med avsaknad av detta. Jag gillar settingen i Changeling the Lost men med regler som är skrivna baklänges och inbakade i fluffet är det omöjligt att spela.

    Gilla

      1. Förståeligt, kanske var en onödig fråga att ställa av mig av förklarliga anledningar. Det blir dock lite svårt att ta ställning till uttalanden som av olika skäl inte kan exemplifieras.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s