Inget är mer naturligt än häxor i Bergslagen

När jag såg Cirkeln på bio igår så slog det mig hur bra den här typen av ockulta övernaturligheter fungerar i svenska miljöer. Det är inte många fantastikgenrer man kan säga det om.

Aliens i Sverige? Vad ska de hit att göra? Infiltrera regeringen? Lasra sönder Turning torso från rymden? Det funkar bara inte.

Superhjältar? Jag kan tänka mig få saker lökigare än om Stålmannen skulle swisha ner utanför Star Pizzeria i Malmköping för att haffa en rånare. Och vad skulle ens en svensk Spindelman göra? Svinga sig fram och tillbaka mellan Hötorgsskraporna? Funkar inte.

Här sitter dock magin som en keps. På något sätt passar den in i den svenska miljön på ett sätt som inte ens en vanlig actionrulle gör, och på samma vis som Låt den rätte komma in sömlöst fogade samman vampyrer och 80-talets Blackeberg, får Cirkeln tonårshäxor i Bergslagen att kännas som det mest självklara i världen.

Mycket har redan skrivits om hur bra skådespelerskorna är och hur väl filmen skildrar tonårens många vedermöder: vänskap, mobbning, olycklig kärlek, struliga föräldrar, ångest. Där har jag inget att tillägga annat än att när vi lämnade bion så sa mitt sällskap “Även om de tagit bort all magi så skulle det ändå varit en jävligt bra film”.

Gör dig själv en tjänst och gå och se Cirkeln omedelbart. Den inte perfekt – den förlitar sig till exempel för mycket på stämningsmusik för min smak – men är en så pass spännande, vacker och sorglig film att man inte kan annat än att älska den.

7 reaktioner till “Inget är mer naturligt än häxor i Bergslagen

  1. Skönt att Star pizzeria i Malmköping äntligen fick ett omnämnande i bloggen, något av det bättre Sörmland har att erbjuda. Och Cirkeln verkar ju också bra.

    Gilla

  2. Superhjältar funkar. Jag gick på en skrivarkurs med Anders Fager i höstas. Där fanns en begåvad ung författare som skrev på en roman. Om superhjältar i Sverige. Den kommer bli sjukt bra. Du läste det först här.

    Gilla

  3. Vi har väldigt mycket åt det hållet. Det är John Bauers fel, eller möjligen att det trots allt inte är mer än något sekel sedan lite drygt som majoriteten av våra förfäder bodde ute på landet någonstans där det var ävvligt mörkt, vintern var en lång väntan på att förhoppningsvis varken frysa eller svälta ihjäl innan man kunde få något ätligt ur vårmarken, skogen var en vild entitet vid allas våra husknutar och den enda trösten i eländet var halvdåliga hembryggda rusdrycker som säkerligen inte uppfyllde några krav på renhet. I någon mån helt utlämnade åt och gravt i underläge mot Naturen Den Vilda.I våra morföräldras och farföräldrars generation var det kanske inte så många som trodde på tomtar och troll, men i deras mor-och farföräldrars generation har jag svårt att tro att inte de flesta kände flera gamlingar som på fullt allvar talade med ”di små” eller antogs utföra mer eller mindre småmagiska ritualer för att säkra skörden, överlevnaden och fruktsamheten.

    Vi är helt enkelt inte så urbana, och inte så långt från skogsbrynet. Superhjältar i klassisk mening är väldigt mycket urbanitet, förorter och 50-tal. Teknikoptimism och (pseudo-)vetenskapliga förklaringar. Amerikansk popkultur hamnar mycket där, för där kommer människan utifrån som en civiliserande och urbaniserande kraft – en modernitetens förkämpe. I de fall man förhåller sig till den lokala mytologin så är det som en fiendens (”indianernas”) vidskepelse som man kommer för att jaga bort. I Sverige har vi knappt krupit ut från vårt symbiotiska förhållande med vår egen mytologi.

    Isses vad många stora fina ord jag svänger mig med ikväll då. Jag har inget belägg för något jag säger, naturligtvis 😀

    Men iallafall, för att komma dit jag tänkte: Titta på Hasse&Tages ”Äppelkriget”. Nu är den ju inte helgjuten på det sättet som jag antar att Cirkeln är – Det är trots allt 70-tal, och man måste ha in lite hö-hö-humor, lite grönavågen-stockholms-förakt, och lite ”kul sketcher” liksom, och specialeffekterna är inte jätteheta – Men det är inte svårt att tänka sig att man skulle kunna göra den filmen på blodigt allvar och få till något som vi skulle köpa. Sekvensen där den tyske direktören och kommunalrådsfrun lockas ut i skogen av diverse väsen är riktigt läskig, och historien i sig, med någon sorts nästan Gaia-myt där Naturen och de med den lierade reser sig och kastar av sig den moderna korruptionen, den känns väldigt, väldigt nära.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s