Jag läste klart Robin Hobbs Fool’s assassin häromdagen. Den var väldigt, väldigt, hobbsk. Nämligen:
- Det tar lång tid innan handlingen som sådan kommer igång.
- Stor vikt läggs vid vardagliga göromål som husrenoveringar och klädval.
- Handlingen drivs framåt av att folk missförstår eller inte berättar viktiga saker för varandra.
- Oerhört kompetenta människor beter sig som amatörer.
- Folk prioriterar märkligt. Till exempel: En döende budbärare flämtar ”Jag är här för att varna dig”, och huvudpersonen bah ”Ojdå, men vänta, jag ska bara frosta av frysen först”.
- Boken slutar mitt i en händelse.
Ovanstående kanske inte låter som beröm, men jag gillar ändå Fool’s assassin. Mest beror det på att jag älskar Hobbs världsbyggande – den här boken är inte lämplig för någon som inte läst hennes tidigare verk. Hobb skriver skickligt, men har en bitvis frustrerande berättarteknik som gör att handlingen segar sig fram. I gengäld får man väl utvecklade karaktärer. Beror på vad man gillar, antar jag.
Piruett 
Hade du inte skrivit ”hennes” så hade jag aldrig gissat att ”Robin Hobb” var en kvinna.
GillaGilla