Recension av John Ajvide Lindquists Hanteringen av odöda, ur min dagbok 2005-06-15:
Inte lika bra som Låt den rätte komma in men ändå fascinerande. Klockrent om hur svenska regeringen skulle hantera en epidemi av vandrande döda.
Presskonferenser! Så skönt. Expertgrupper och kommittéer. Ha!
Boken blev aldrig riktigt läskig – ett minus kanske med tanke på att den skulle vara en skräckroman. Obehaglig på sina ställen, men aldrig läskig.
”Fiskaren” kunde ha blivit hur scary som helst, men blev det aldrig.
Men hursomhaver var boken bra. Läste den på typ en dag. Det ska bli intressant att se hur JAL fortsätter skriva, vad han tar sig an härnäst. Bara han inte betar av en myt efter en annan, som han regissören till Sjätte sinnet. Ja, om han inte gör det bra alltså. Annars blir risken lite att avbetningen görs för avbetningens skull, inte för att det finna någon bra story bakom det hela. Repetition. Det är aldrig skoj.
Han skriver väldigt enkelt, JAL. Har ett ganska ”journalistiskt” språk. Men inte för enkelt. Tack och lov.
Piruett 