Ur min dagbok 2005-07-26:
Lite kluven till denna bok. Bitvis mycket bra, men ofta olidligt … jag höll på att säga långtråkig, men jag menar nog långsam. Och omständlig. Byron-romanen är i sig ganska jobbig att läsa, men det går inte att göra annat att låta sig imponeras av Crowleys skicklighet. Språket är så äkta. Nu är jag ingen Byronbeundrare men – asså, har inte läst ett iota av honom – det känns så autentiskt. Men alldeles för lång för att jag skulle kunna hålla mig intresserad hela vägen.
Piruett 