Guardians of the galaxy och handlingen som försvann

guardians-of-the-galaxy-hed-2014

I Los Angeles Times-artikeln ”Guardians of the Galaxy and the rise of post-plot cinema” lägger filmskribenten Stevens Zeitchik fram tesen om att vi nu lever i en era då filmer inte har någon egentlig handling.

Som exempel ger han bioaktuella science fiction-succén Guardians of the galaxy.

Förutom att Zeitchik brukar sig av lite bisarra debattekniker, som att använda skillnaderna mellan Det sjätte sinnet och Transformers-filmerna för att underbygga sin tes, så gör han ett logiskt felslut.

Jag förmodar att ni känner till Hamlet. Har ni någonsin försökt att, steg-för-steg, beskriva storyn i den? Då menar jag inte vad som händer i en specifik uppsättning, utan i Shakespeares nedskrivna pjäs.

Det är så gott som omöjligt, och det är därför nästan alla tolkningar av Hamlet väljer ut och fokuserar på vissa delar av dramat.

Här kanske det rör sig om för mycket handling snarare än ingen alls, men det visar tydligt att Zeitchiks lakmustest inte fungerar.

”Det går inte att sammanfatta handlingen” betyder bara att handlingen är svår att sammanfatta, inte att där inte finns någon.

Snarare har Zeitchik upptäckt ett fenomen som serie- och science fiction-nördar tampats med i årtionden: Det är så gott som omöjligt att beskriva en serietidnings eller sf-boks handling utan att det låter helt urbota löjligt.

3 reaktioner till “Guardians of the galaxy och handlingen som försvann

  1. Innan jag svarar behöver jag fråga: what’s your point?

    Jag tror ju inte du säger ”Zeitchik har fel, filmen har VISST handling”, för han påstår ju inte att filmen saknar handling utan mer att handlingen saknar betydelse. Häng inte upp dig på fångstfrasen ”post-plot films” 🙂

    Själv anser jag att tesen bör vara ”vi lever i rollspelsäventyrets tidsålder”. Det vill säga, att handlingen slumpas fram och är inte viktig, bara ett verktyg för att ha en rolig resa.

    Game of Thrones är bästa exemplet. Jag läste bok 1 och överväldigades av känslan GRRM satt där med sin d20 och bara slumpade fram komplikationer; vad som egentligen hände var underordnat syftet, dvs att förhindra handlingsbågarna från att slutas.

    Det som är spännande och engagerande när du lever mitt i det framstår som precis så taffligt, ostrukturerat och… oprofessionellt… när du försöker summera i efterhand.

    Vad jag är ute efter när jag spelar rollspel är VERKLIGEN inte vad jag är ute efter när jag letar efter en god bok. Å andra sidan; en smart handling, en plot line som verkligen är craftad fram för att ge en poäng och ge oss känslomässiga highs och lows är ofta helt bortslösat på ditt äventyrargäng.

    Guardians lever och dör med att lyckas få dig leva dig in i nuet; det finns absolut ingenting att diskutera efteråt. Ungefär som ett bra rollspelsäventyr 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s